Idag blev det lite extra stallpyssel på förmiddagen då det var en hel del grejer som behövde fyllas på och fixas, så vi hann inte rida någonting innan lunch. Efter lunchen hade jag en lektion och sedan var det ju redan dags för insläpp.. Ibland går tiden lite för fort om man säger så..
Men jag linade iaf Bettan efter insläppet. Jag var väl förberedd, tog med två inspänningar, ett delta och dipon. Hon har ju en förmåga att spänna sig rejält när jag står på marken.... Konstigt då man kan släppa en bomb bredvid henne när jag sitter på eller när hon står still.. Det har inte kännts som att dipon hjälper henne så mycket, då det vissa dagar är jättebra och andra dagar katastrof.. Och hon har lärt sig smita undan den, vilket inte är bra.. Så jag började med att spänna in henne vanligt (alltså med två inspänningar på varje sida), till en början var hon fin, sökte sig ordentligt neråt i skritt och början på traven och sen blev hon spänd. Där kan hon ju verkligen smita undan då hon bara pressar upp nacken och inte jobbar genom kroppen.
Så då satte jag en inspänning mellan frambenen och i ett delta i bettet och då blev hon faktiskt riktigt bra. Hon blev väldigt avslappnad och även när hon spände till så blev hon fin igen ganska så snabbt. Gjorde rätt mycket övergångar skritt/trav och det gjorde hon kalas. Sen var det galoppen, den evigt jobbiga hatiska galoppen. Japp så känner jag varje gång jag står på marken och ska få henne att galoppera.
Det räcker att jag VISKAR och då menar jag verkligen viskar ordet galopp och hon flyger fram drar upp huvudet och börjar med sina dåliga galoppsprång som hon hade från början när hon kom.
Men idag spände hon till lite och sen blev hon bättre. Jag lät henne galoppera ganska mycket i varje varv så hon skulle få tid till att slappna av, vilket gav resultat, struntade i att göra mycket övergångar då fattningen gör henne spänd.
Högergaloppen är mycket bättre än vänster, vilket den är även när jag sitter på.. Undra vems fel det är!? Hahaha! I höger släppte hon jättebra och strechade ordentligt medan vänster var lite svårare, men ändå helt okej.
Jag blev förvånad över att hon ändå var så bra, för sist jag longerade henne med inspänningar (alltså överhuvudtaget innan tyskland) sprang hon som en giraff med shettissteg... Inte bra alltså! Så någonting bra måste jag nog ändå ha gjort där uppe.. Jag har medvetet struntat i att longera henne innan vi åkte till tyskland då jag inte tyckte att det gav någonting att hon sprang runt sådär. Då har jag tömkört istället då det ger mycket mer.

Ganska intressant var att se från marken hur mycket halsen varierade när hon var spänd och inte spänd. Inte konstigt att det känns så dåligt när hon spänner till när jag sitter på ryggen. Det kan vara för bara någon sekund, men man ser på steget, ryggen och på halsen att någonting är lite knas. När jag sitter på får jag ju dock känslan av att hon tar upp huvudet, vilket hon INTE gör. Hon är i en stadig form, men man ser att hon spänner till. Det var bra för mig att se, då vet jag att jag bara ska hålla i och driva och inte behöver försöka strecha ner henne i de lägena utan snarare när hon blir bra igen.

Milano fick vila idag då dagen blev oväntat kort, tar ett pass på honom imorgon igen. Jag blir ju alldeles varm i kroppen bara jag tänker på det!

Nu ska jag titta på bron och ha fredagsmys med Arthe!