Sorligt som det är så red jag sista passet igår. Det känns läskigt att åka hem nu, men ändå skönt såklart. Bettan saknar stor hage, gräs och Kråkan. Och jag saknar alla fina människor hemma. Men vi kommer sakna Hubertus och alla andra söta människor i stallet såklart.
Det gick iaf hur bra som helst att rida idag. Bettan var lite svår faktiskt, till och med Hubertus tyckte det. Men vi hade kandaret på och då blir hon väldigt känslig i munnen och då mesrider jag lite istället. Varför slutar jag rida med benen när hon är känslig i munnen? Bra fråga utan svar. Korkat som attans, men det löser sig med mer rutin.
Vi filmade idag, så det blev mycket rörelser. Vilket kändes väldigt roligt eftersom att vi behöver träna på sånt. Började göra öppnor i trav på trekvartslinjen. Riktigt bra blev dom faktiskt. Såklart kan vi göra ännu bättre, men om jag jämför med hur dom var i söndags och hur dom var igår så var det SJUUUUUKT! Så himla roligt att jag börjar kunna rida ordentligt. Sen gjorde vi diagonala slutor i trav, gick också bra, men jag måste träna lite mer på dom. Ställningen är jag dålig på och sen tappar hon lite bjudning, men det är nog inte så konstigt.
Sen gjorde vi lite galoppslutor och det gick också bra, det är nästan lättare än i trav.. Men jag måste tänka på att ställa mer och ha henne lite mer parallel. Men med tanke på att för typ två veckor sen hade jag aldrig tränat på det så var det verkligen mer än okej. Sen gjorde vi lite samling i galoppen och när jag slutar stötta med innerskänkel blir det dåligt, men när jag kommer ihåg den så blir det riktigt bra. Sen gjorde vi lite förvänd galopp och så. Haha, jag kan faktiskt inte riktigt förstå att det kunde kännas bra innan jag kom hit..
Vi gjorde ökningar också, i både trav och galopp, vilket gick bra. Traven måste bli bättre, för det vet vi att hon kan nu, men hon orkar inte hålla ihop det superbraiga längre stunder, så det får vi bygga upp helt enkelt. Galoppökningarna blev bra, måste tänka lite mer på när jag samlar upp henne, det måste gå lite snabbare och så, men jag är nöjd. Jag är så otroligt nöjd!

Det kommer ett annat inlägg innan jag åker hem om hela resan i det stora hela, men det orkar jag inte skriva nu. Om typ två timmar kommer kiropraktorn och det blir roligt att höra vad hon tycker om Bettis.
XOXO

Gud så Bettan var fin idag alltså. Som tur var så var dom redan klara med ridhuset när jag skulle rida, så jag fick inviga det nya underlaget. Det kändes fint. Haha!
Red som sagt på kandaret och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men jag blev glatt överraskad iaf. Hon var så himla lätt i handen och det krävdes ytterst små rörelser för att hon skulle söka sig neråt. Duktiga häst. Jag kunde strecha henne mycket idag i alla tre gångarter och som Hubertus säger, ridningen blir lika bra som strechingen. Kan hon gå med näsan i marken så blir ridningen otroligt mycket bättre!
Det var lite trixigt med kandaret för hon blev nästan lite väl känslig i munnen, skillnad mot med vanliga bettet! Så lite finslipning på mina händer där skulle inte sitta fel, för jag får absolut inte skrämma henne nu.
Hon blev lite hög/spänd emellanåt, men jag kunde rida till det. Det kändes skönt att få prova på det också innan jag åker hem, för då vet jag ju hur jag ska lösa problemet och inte bara hur det ska kännas..
Vi gjorde lite öppnor i trav, vilket gick bra och tränade på att verkligen få fram henne, så att hon jobbar genom nacken. Det gick riktigt bra när hon släpper till. Samma sak på diagonala slutorna och att jag ska våga ställa henne ordentligt i färdriktningen. Konstigt att jag på volt och raktspår har en förmåga att ställa när jag inte ska, men när jag ska ställa så gör jag för lite.. Haha, aldrig blir det rätt iaf.
Galoppen var också riktigt bra idag, vi gjorde mest övergångar och lite samling, en helt annan häst nu. Hubertus sa till mig: "Och dom i Sverige som säger att hon inte kan galoppera! Vad gör hon nu då!?". Hahaha, riktigt roligt för nu galopperar hon riktigt riktigt bra.

Hubertus hoppade upp och red lite i slutet, fick igenom henne och fick henne att ta stöd på höger tygel, hon fick så himla fin form idag, jag blir alldeles stolt när jag ser när Hubertus rider. Nu ska jag också bara kunna rida henne lika bra! Imorgon är sista ridpasset, känns tråkigt, men välbehövligt för Bettan. Då ska jag rida med kandaret igen och så ska vi filma, det blir roligt!
XOXO

Att två dagar kan gå så himla snabbt. Mamma har ju redan varit här lixom och i morse när jag vaknade kändes det som att jag hade drömt alltihopa.. Nu har jag en konstig känsla i magen och vill inte vara själv. Men jag ska försöka njuta mina sista dagar nu, så att jag inte ångrar mig när jag kommer hem!

I helgen var ju Hubertus i Sverige, så då fick jag rida by my self. Det gick över förväntningarna och vi red igenom lite program, eller MSV C programmen. Öppnorna och slutorna var lite halv svåra, men sista dagen flöt det mesta på. Nu var det inte formen som var svår utan faktiskt farten bara. Det är ju för att hon inte vill jobba igenom och när jag har fyra varv på volten så klarar jag av att få igenom det, men i ett program har jag lite tispress och då blir det inte riktigt lika bra. Men jag fick till det hyffsat och hyffsat nu är det 1000 gånger bättre än dagen innan bettan begav sig hitåt, nu känns det som att vi borde ligga på denhär nivån, det känns skönt.
Mamma kom på söndag kväll och vi myste och pratade lite innan vi kröp till kojs.

På måndagen så longerade jag Bettan på förmiddagen och hon blev tokigt rädd för någonting som jag inte har någon aning om vad det är. Men redan där kunde mamma se att hon rörde sig helt annorlunda. Sen chillade vi lite, jag lärde mamma hur man gör det här eftersom jag är expert på det. Sen red jag med Hubertus och det gick verkligen bra. Han hoppade upp och red och tyckte att jag gjort ett bra jobb, vilket känns lovande för hemfärden. Mamma fick se en helt ny häst, en häst som går framåt, som vill ta ner huvudet och som jobbar genom hela kroppen. Kul!

Igår så red jag på förmiddagen och det gick verkligen SÅ himla bra. Bettan var sjukt fin, red med lång extratygel och det bara gick lixom. Lagom glad sara där på. Som kunde sitta ner idag, kul! Vi tränade lite mer övningar idag, gjorde skänkelvikning i galopp på långsidan, öppnor, som blev riktigt bra på slutet i trav, trav slutor på diagonalen och galoppslutor på diagonalen och ett par byten. Jag har aldrig tränat riktiga galoppslutor med henne och hon gör det med bravur! Hubertus har provat på det absolut mesta med henne och hon köper allt, hon gör det såklart inte perfekt, men hon gör det och därför tror han inte att det är några problem för framtiden att vi inte tränat någonting innan. Hon är en naturbegåvning, hahaha!
Mamma filmade lite, så ska försöka fixa ihop en liten film, dock är den blå, för mamma vågade inte fråga om det gick att göra någonting åt att det var blått. Men nu påminner Bettan lite om den lilla sjöjungfrun!
Sen blev det lunch med Hubertus och så chillade jag och mamma lite inne i byn och sen helt plötsligt skulle hon åka hem.. Prutt.

Så nu känner jag mig lite ledsen, men det ändras säkert när jag rider sen. Jag ska rida med kandaret och sen ska vi nog filma lite till. Det blir bra! Bara det att det regnar och vi måste vara ute för att dom fixar iordning ridhuset..
XOXO

Jag älskar min häst, hon är så underbart bra helt enkelt. Jag tror att ni som läser här inte riktigt förstår hur bra hon faktiskt är. För det är svårt att tro, jag vet. Men tro mig, nu är hon fin, RIKTIGT fin. Jag menar inte bara pluppa runt en LA fin, utan fin fin på riktigt! Och jag säger inte detta bara för att det är min häst och för att jag vill skryta. Jag är helt facinerad över det vi har åstadkommit här.
Det gör mig så otroligt stolt och glad att på fyra veckor har fått en häst som helt plötsligt älskar att jobba, söker sig NERÅT självmant och bara går och går och går. Jag har helt plötsligt en galopp att sitta i och den är ridbar. Nu kan jag göra saker. Ni kan inte förstå hur skönt detta känns. Jag är så otroligt tacksam, återigen, för att min mamma och pappa skickade iväg mig hit. För nu vet jag vad jag ska satsa på, så är det bara.

Idag var ett väldigt givande ridpass, VÄLDIGT. Hon var så himla fin, hon jobbade verkligen på med bakbenen och eftersom att det blir lite jobbigt blir hon lite sned och när det nu skvätter upp sand från bakbenen så skvätter det lite snett och fastnar på mitt glew på sadeln. Vilket gjorde det lite halt att sitta.. Haha, men det är det bra kvitto för mig, för nu vet jag att hon får ta i. Helt plötsligt sätter hon inte bakbenen under sig och wow vilken ridkänsla jag fick in idag.
Jag kunde sitta ner, men HELT stilla ben i trav. Jag kunde sitta där i timmar. Ni vet ju hur det ser ut när alla duktiga rider och precis så duktig fick jag känna mig idag. Det var roligt. Jag och Bettan fick vara ett, faktiskt absolut första gången jag känner så med henne, det var coolt.
Vi gjorde lite skänkelvikningar. När jag hade handen still i mitten så gick det jättebra. Skärpning på handfronten för mig, måste verkligen börja tänka på det nu!
Vi gjorde serpentiner i trav för att jag skulle träna mina händer, styra med yttertygeln och inte ställa med inner, låter ganska simpelt, men inte för mig inte. Riktigt svårt, men så fort hon blev rak så blev hon superduper.
Galoppen var jättebra idag, idag ville hon framåt, inte några sura miner alls och den kändes bärig. Hon ville ta ner huvudet också, vilket är bra. Nu ska jag bara bli snabbare på att följa med där.

Hubertus red lite i slutet, tränade lite byten. Bra för dom måste ju sitta snart alltså! Det gick ganska bra, men det är inte plättlätt för honom, så jag antar att det inte är jag som rider alltför dåligt när jag ska göra dom. Sen gjorde han några grymma travökningar och då dog sara. Sen trampade han Bettan lite igen och det gick ännu lite bättre idag.

Bettan är grym helt enkelt. Inte många hästar man kan sätta såhär mycket press på under så kort tid utan en enda protest. All cred till henne och många pussar får hon varje dag. Min lilla fina prinsessa får verkligen leva lyxlivet som riktigt dressyrhäst nu. Hon verkar faktiskt nöjd med livet och det känns skönt. Hon är så himla glad efter varje pass, hon gör verkligen sitt yttersta för mig, det känns så himla bra!
XOXO

Igår: Eftersom det var söndag var Hubertus snäll. Han lät mig rida i min salen och med bara martingal. Haha, det kunde gå precis hur som helst kände jag innan. Men sadeln var riktigt skön att få tillbaka. Satt betydligt bättre än sist jag red i den, vilket kändes skönt. Men det var ju bara en engångsföreteelse, vilket är bra för jag måste lära mig sitta ännu bättre!
Hon var mjuk och fin i munnen, självklart så blev det lite svårare än med extratygeln, men det var verkligen över förväntan! Red lite sidvärtesrörelser i trav, vilket har börjat släppa nu. Nu går hon framåt i dem och inte bara klämmer ihop och blir sur. Gjorde lite travökningar också, mest för hennes reaktionsförmåga. Jag skulle luta mig lite framåt och då ska hon reagera med att gå mer fram, efter ett par gånger fungerade det bra. Jag börjar nu känna när hon är bakom min skänkel, vilket gör att jag kan rätta till problemet snabbare än vad jag kunde förut.
I galoppen red vi lite samling och det sitter mycket bättre nu! Jag börjar förstå hur jag ska rida och då gör Bettan rätt. Red förvänd galopp också, på en tiometersvolt! Haha, känn på den ni! För ett par år sedan kunde jag inte ens rida förvänd på långsidan. Och det var ju inte bara förvänd, det var riktigt samlad fin galopp, utan att hon blev stark eller hög i formen.
Sen red jag lite skrittslutor på diagonalen för att förbereda henne bättre inför skrittpiruetterna. Fick göra helt annorlunda mot vad man fått lära sig i Sverige och gissa om det gick bättre? Svar ja!
Helt otroligt nog kan jag nu när jag vill (i stort sett och så länge jag fortsätter rida) länga ut tyglarna nästan till full längd och hon följer med och kan sträcka ut halsen.

Idag: Idag var det träningssadel och extra tygel på igen. Jag rider alltid fram utan spö, för att lära både mig själv och hästen att gå fram för min skänkel. Det börjar sitta nu och när hon inte lyssnar så blir jag arg och nu får jag en reaktion på det. Förut hände det ju ingenting förutom att hon ibland saktade ner ännu mer..
Sen gjorde vi skrittslutor igen, vilket gick bra, nu fick hon jobba på ordentligt med bakbenen. Sen gjorde vi skänkelvikning i galopp och tränade på att samla ihop galoppen emellanåt. Det gick hur bra som helst, förutom när jag slutade rida såklart, för då gick det inte alls!
Tränade lite byten idag också, gick inget vidare för mig. Så då fck Hubertus hoppa upp och träna lite. I början gick det lite sådär, men i slutet fick han till några riktigt bra. Jag tycker att det är svårt, jag har ju aldrig lärt en häst att byta galopp förut, så det är helt nytt för både mig och Bettan, men i slutet blir det bra, för då kommer jag veta precis vilka knappar jag ska trycka på!
Sen fick Bettan trampa lite, det tyckte hon var jobbigt, men bakbenen kom faktiskt igång riktigt bra och några steg blev riktigt bra. Han var inte alltför hård mot henne då syftet var att hon bara skulle få igång bakbenen, så om hon gick lite åt sidan eller sparkade lite så gjorde det ingenting. Sen fick jag se några riktiga ökningar i trav. Wow vad min häst kan! Nu börjar bakbenen komma inunder henne, vilket då resulterar i riktiga framben. Duktiga lilla hästen fick mycket beröm efteråt.
Jag har aldrig sett en häst ge så mycket, hon har ju förändrats helt sen vi kom och jag är så glad att hon har den inställningen. Hon tycker att det är så roligt att jobba, man ser det på hela Bettan! Inga stora protester alls har vi fått se, knappt ens när Hubertus har satt riktig press på henne!
XOXO

Japp, exakt två veckor kvar. Blandade känslor över det. Livet utanför stallet känner jag definitivt att jag är redo att lämna redan nu. Jag har provat de flesta restaurangerna, gått runt i byn, ätit nästan alla rätter på hotellet, kollat på alla mina filmer och så. Jag saknar livet hemma faktiskt. Jag saknar mamma & anna att jobba med varje dag och jag saknar drias. Jag saknar vårt hem, att titta på tv på kvällen utan att behöva känna sig ensam.
Men som tur är så täcker stallbiten upp detta, jag ska definitivt inte klaga på att vara här. Men jag vet inte om jag och bettan är redo att åka härifrån redan. Det har gått så snabbt och vi har kommit så långt, men det är mycket kvar. Jag vet inte om jag kommer att klara av att hålla i detta nu när jag kommer hem. Men det måste jag, annars är det definitvt inte bra för oss. Vi får inte backa nu. För så som hon går idag MÅSTE vara hennes lägsta nivå.
Men sen om man tänker på att vi har varit här i tre veckor och redan kommit såhär långt, så kanske mina känslor ändras om en eller två veckor. Då kanske jag känner mig redo.
Jag har lärt mig så otroligt mycket, men vill lära mig så otroligt mycket mer. Jag tror ALDRIG att det har hänt att jag har varit nöjd med varje dags ridning i tre veckor någoninsin förut. Eller kanske med Mersan, men aldrig med Bettan.

Men jag känner mig också otroligt taggad på att komma hem, åka ut och tävla, ta tag i Mille och Amber. Pussa på Mersan och bara utveckla och testa allt jag lärt mig här. Samtidigt som det är läskigt att jag inte kommer ha ett vakande öga på mig hela tiden.

Men om en vecka är mamma här i två dagar, så då får Hubertus lära henne allt om vad jag och bettan måste göra, så får hon skälla på mig sen!

Nu blir det lunch och så ska jag rida ikväll!
XOXO

Gud, tiden bara rusar iväg här, samtidigt som den ibland går otroligt sakta.. Jag trivs fortfarande, men känner mig lite ensam nu. Inte alls roligt att jag ätit alla mål helt själv i tre veckor! Men i stallet flyter allt på som bara den!

Bettan går bättre och bättre med dipon, så det känns bra. Inte alls så som hon i slutändan ska gå, men hon har börjat fatta grejen nu och det är det viktigaste.

Ridningen går framåt varje dag, det är helt sjukt egentligen. Hubertus har ridit en del och det är en helt ny häst jag har. Även om det är MYCKET jobb kvar, så går det definitivt åt rätt håll!
Idag red jag med min sadel (WOHOO!) och med martingalen. Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så bra, men Bettan var faktiskt mjuk i munnen. Jag har börjat få in känslan av hur mycket jag ska ta i varje tygel samtidigt som jag går på henne för att få henne dit jag vill, men jag måste fortfarande blir bättre med mina händer. Inte göra sidvärtesrörelser (vilket är inpräntat i min hjärna.. gör det utan att veta om det själv...) och komma ihåg att låte henne strecha. Men det kommer nog sakta med säkert! Men det är svårt när jag själv måste koncentrera mig på 700 saker samtidigt..
Nu börjar vi kunna rida sidvärtesrörelser och framåt samtidigt, utan problem. Eller alltså det kan ju alltid bli bättre, men nu bjuder hon framåt, vilket hon verkligen inte gjorde förut. Jag har lärt mig att sitta mycketmycket bättre, vilket gör underverk. Men det måste tränas mer på den fronten!
Sen har hon nu börjat REAGERA på mina hjälper. Och gör hon inte det så vet jag vad jag måste göra, bli riktigt arg och sen göra om snällt. Annars kommer vi direkt hamna tillbaka i samma gamla spår. Jag menar om jag sätter sporrarna i sidan på henne och hon inte ens lyssnar så måste man få bli arg, men i slutändan är det ju det som ska hjälpa om hon segar ihop.

Så nu måste jag bli bra på att rida för att vi ska kunna gå ännu längre, synd att jag inte är lika lättlärd som min häst..

Annars flyter livet på, vi har varit på mycket tävlingar, hela tre dagar denna vecka för att jag ska bli inspirerad och se hur de duktiga ryttarna gör. Det är sjukt vad det finns bra ryttare här. På varje tävling är det människor som rider Grand Prix, som har varit tyska mästare i dittan och datten. Så konkurrensen är ganska hård här omkring om man säger så. Men det är roligt att titta på, så många duktiga ryttare och fina hästar kommer man nog inte få se på en liknande tävling i Sverige. Så det är bara försöka snappa upp allt!

XOXO

Var inne i byn hela eftermiddagen fram till nu. Det är ju typ över 25 grader och strålande sol, så det har varit varmt. Jag gick först och åt på den lilla grillen, läste lite och bara chillade. Sen gick jag och köpte tvättmedel så att jag kan tvätta och en film, som jag hoppas man kan se på engelska!
Gick sen och köpte glass och en macciato och satte mig under ett parasoll på en uteservering. Läste och bara njöt av sommarvärmen! Lite skönare att sitta och äta glass än att rida.. Haha!
Gick sen förbi apoteket eftersom jag fått ett apäckligt sår på hälsenan som inte alls vill ge med sig. Som tur var kunde hon jag pratade med engelska så det gick rätt bra! Fick en salva som ska på tre gånger om dagen tills det blir bättre och då minska till två, det hade ju blivit lite infekterat, men hon trodde att det skulle bli bra med salvan. Inte lätt när fötterna är instängda i ridstövlarna så mycket..
Sen gick jag hem igen och nu ligger jag i sängen, här är det svalt, det är skönt. Jag funtar på att gå en sväng med Bettan nu och sen lina ikväll eftersom det är så sjukt varmt. Så får det nog bli!
XOXO

Idag så red jag med Hubertus igen. Han blev helt chockad över Bettan idag, han undrade vad vi hade gjort i helgen. Hmm, tränat kanske? Jag satt mycket bättre idag, vilket gör att jag inverkar rätt. Sen hade Hubertus med ett nytt spö till mig, ett riktigtriktigt bra spö som faktiskt gjorde underverkt. Eftersom jag bara behövde göra pytterörelser för att hon skulle få en riktig snärt så behöver jag inte röra så mycket på handen, vilket är bra. Hade extratygeln på, men den fick hänga idag för den behövdes knappast!
Traven var sjuk idag, jag måste ju bara få säga det. Det var helt underbart att rida i den, till och med att jag kunde sitta normalt i den. Gud så häftig känsla det är!
Tränade lite övergångar och att jag skulle ha henne rund hela tiden. Sen även att verkligen ge henne tyglarna så att hon lär sig att hon ska följa med neråt då, alltså extremt mycket och inte bara den vanliga strechningen. Det gick kanoners. Sen gjorde vi lite skänkelvikningar på diagonalen och jag slutar ju rida helt då. Jag vet inte vad jag gör riktigt... Men i slutet blev det bättre, när jag verkligen hade min hand på "on-läget" hela tiden. Hon blir ju lite seg bara och det är för att det blir jobbigt och för att hon inte vill jobba genom kroppen, så det är bara kämpa på.
Sen gjorde vi lite öppna på volten och det är så sjukt jobbigt. Det är där jag vill att Hubbe bara ska hoppa upp och lösa problemet, men jag måste ju såklart lära mig också.. Hon tycker det är så sjukt jobbigt och blir stel, hög och vägrar att gå framåt, men i slutet fick jag igenom lite och det kändes ju bra.
Sen övade vi några byten, det gick sådär.. Bettan var trött, jag var trött och solen stekte oss i smör.. Men några fick vi till iaf!
XOXO

Fredag: Var uppe hyffsad tid och gick ut och linade bettan med dipon. Sen på eftermiddagen red jag med Johanna. Red dressyr med vanliga tränset och extratygeln. Bettan var fin, jag kunde strecha ner henne mycket mer än vanligt, jag måste också bara komma på att göra det också. Red lite som igår men gjorde bara två-tre volter på långsidan och emellan ökade jag traven. Hon slutar helt arbeta i volterna och jag slutar rida. Ingen bra kombination. Men tillslut fick jag till det ganska bra. I galoppen gick det så jäkla bra. Gud vad det är roligt att galoppera nu för tiden! Vi gjorde samma sak där och tränade på att öka ordentligt men att jag fortsatte rida. Och helt plötsligt kunde min häst öka galoppen. Inte alls struttigt, höjde inte alls formen snarare tvärt om och drog absolut inte iväg. Avslutade med att trava över några bommar ett par gånger och Johanna var jättenöjd med bettis då. För det blir nästan lite som passage när hon måste sätta sig ordentligt. Duktiga häst!
Sen åkte vi på tävling, SJUKA hästar där alltså! Dante var mycket finare än förra veckan trots att han var arg på framridningen. Han är ju så sjukt fin när han visar den sidan, men problemet inne på banan är att han tappar energi och Johanna vågar ju inte pressa honom tillräckligt mycket, såklart! Men de red iaf ihop 63 % och en åttonde plats. Med tanke på hästarna som var där så ska hon vara nöjd!

Lördag: Var i stallet vid halv nio och linade bettan. Sen drog vi iväg på tävling direkt och Dante var jättefin idag, dessvärre blev de lite orättvist bedömda men fick ändå 62% i S:t George och det tycker jag är bra. Efter att blivit nerpetad precis i slutet så fick vi åka hem utan rosett..
Red sen cavalletti med Bettan. I skritt och trav, en serie med upphöjda travbommar. Bettan var stark och jobbig i början, men det gav sig när jag red framåt! Förvånande va!? Riktigt riktigt fin blev hon. Johanna tycker verkligen om Bettan och det känns kul att några faktiskt ser kvaliteterna i hästen. Sen att hon är världens sötaste är ju inget som gör saken sämre. Nej men hon kom fram till handen fint efter cavaletti arbetet och det kändes riktigt bra.

Söndag: Bettan fick en vilodag med endast longering. Jag har kommit fram till att min häst måste lida av ADHD eller någonting liknande, för värre koncentrationssvårigheter har jag aldrig sett. Hon är så nonchalant när jag linar henne, springer bara och tänker på allt runt omkring. Och sen när hon väl slappnar av blir hon jättefin! Longeringen funkar bättre och bättre, men jag hoppas att det ska ge sig ännu mer snart. Skönt för både mig och Bettan att ta det lite lugnt idag också!

Jag har ju inte varit så bra på att uppdatera.. Skärpning på den fronten..
Mina dagar har iaf sett ut såhär. Går upp mellan 7.30 och 8.30, äter frulle och sen går jag till stallet. Går morgonprommis med Bettan och sen borstar och fixar iordning henne. Sen kollar jag lite när Hubbe och Johanna rider och sen rider jag själv.
Inne igen vid lunch, tar en sväng in till byn och käkar lite, kanske handlar lite frukt och så. Kommer hem och chillar lite. Ja mitt nuvarande hem är ett hotellrum, men det känns ändå helt okej.
Sen går jag ut till stallet runt 4-5 tiden och linar bettan.
Hem igen och äter middag och sen går en kvällsprommis med Bettan.

Jag trivs bra här och Bettan verkar också trivas. Det enda som blir lite jobbigt är typ att äta själv, jag har ju ätit helt ensam i över en vecka nu, börjar sakna någon att prata med där. Annars går det fint, ibland går tiden lite sakta på eftermiddagarna bara.

Ridningen går framåt för varje dag. Det känns helt rätt att vara här och jag är oerhört tacksam över att jag fått chansen till det.
De två senaste dagarna har jag ridit med ett väldigt konstigt bett, tycker jag iaf! Det har väldigt mycket hävstångseffekt, men Bettan går sjukt bra på det. Jag behöver ju knappt ta i munnen för att hon ska ta ner huvudet nu. Hon har börjat få in rätt tänk nu. Vi har fram till idag bara övat på övergångar och strechat ner huvudet på henne. Och såklart att hon ska lyssna på mina hjälper.

Men idag blev det lite andra bullar. Jag fick träna lite byten, vilket vi aldrig gjort förut eftersom jag har varit rädd att hon bara ska byta i förvända då. Hon gjorde det med bravur och hade bara ett enda orent. Hon blev inte ens taggad utan riktigt fin galopp hela tiden.
Sen tränade vi massor med tiometersvolter och då dör hon ju bara i traven, så då fick jag verkligen rida ordentligt. Det är bra för mig, för nu måste jag verkligen lära mig ordentligt! I galoppen var hon hur fin som helst. Hon har verkligen börjat gå fram i galoppen och då blir den superbra. Jättemysig att rida och ganska lätt, bara man hittar knapparna. Men det är nu mycket lättare att rida galopp än trav!
Sen gjorde vi lite öppna på volten. Då blev Bettan seg. Jag blev trött, kunde inte sitta, det fanns ingen bra takt och bettan ville inte gå fram. Men tillslut fick vi till det ganska bra.
Hon blir otroligt seg med bettet, men det är ju för att hon MÅSTE jobba genom hela sin kropp och det är hon ju inte van vid.

Imorgon ska jag rida med Johanna och sen följa med henne på tävling. På lördag samma sak och på söndag bara longera. Det blir nog bra. Första veckan har ju gått så fort och det har verkligen varit roligt!
XOXO

Nu har jag ridit första passet för Hubbe och fanns det några tvivel innan om vad jag gör här så är dom helt bortspolade nu. Nu vet jag precis vad jag vill och vad jag ska göra här, kämpa.
Hubertus hoppade upp och red Bettan från början. Han tyckte att Bettan var lite slö i sina reaktioner, både i munnen och för skänkeln. Han visade mig att jag måste verkligen våga släppa på benen och att hon fortfarande går fram, annars MÅSTE jag bli arg. Jag förstår det, men det blir så lätt när man är själv att man bara sitter och mesar.. Så bra att jag är här!
Han fick henne riktigt rund och fin i formen och hon kunde sträcka ut halsen ordentligt. I galoppen märkte han hur hon spände till med en gång och han löste det åt mig. Jag blir ju själv spänd så fort Bettan blir det, framförallt har jag ju aldrig fått igenom henne så bra och det är svårt att veta hur långt man ska gå när man inte vet vad man letar efter. Han fick henne att gå fram samtidigt som hon inte blev stark, kul att se att Bettan blev så himla fin.

När jag hoppade upp satte vi på en inspänning som fungerar lite som dipon. Men jag fick alltså två tyglad och den hjälpte mig att komma åt nacken. Hon var riktigtriktigt fin. Lyssnade mycket bra för skänkeln och jag kände att jag fick kläm på att jag fick henne rund för att sedan låta henne strecha ut halsen. Galoppen var riktigt bra idag, jag fick rida på ordentligt framåt i fattningen, så att hon inte har en chans att stanna upp, vilket gav bra effekt såklart.
Jag är hur nöjd som helst med dagens ridning verkligen, nu ska vi bli bra. Det är bara så!

Snart ska jag ut och kika på en annan lektion han har och sen ska jag promenera med Bettan.
Imorgon ska jag följa med Johanna på en tävling, a big show som dom säger, så det är nog en ganska stor tävling. Intressant och lärorikt!
XOXO

Idag red jag för Johanna klockan tio. Jag trodde Bettan skulle kännas lite trött p.g.a passet igår och värmen. Men ingen fara alls med det. Hon kändes fin idag. Tränade bara på övergångarna idag igen, vilket är bra för Bettan. Skritt/trav gick bra, hon har börjat bli mycket mer aktiv i skritten. Antagligen för att jag rider bättre, men det är bra! Fick till riktigt fin trav emellanåt. Det gäller bara för mig att vara snabb nog med både skänkel och spö, men det där kommer också. Jag utvecklas ju minst lika mycket som Bettan gör lixom!
Galoppen blev MYCKET bättre idag, det kändes verkligen jätteroligt. Jag fick rida på ganska ordentligt idag. Vilket innebär att när hon rör sig framåt jobbar hela kroppen och då blir hon självklart bättre i handen. Ganska logiskt egentligen, konstigt bara att det känns så fel när man rider själv... Övergångarna till trav blev också bra, var på henne lite hela tiden så att hon verkligen travade på ordentligt i avbrottet, det tyckte hon var jobbigt. Så fort hon blev stark så gjorde jag halt, fick henne mjuk i handen och kunde börja om igen och då blev hon mycket mjukare. Så mina armar var inte alls lika slut som igår.

På eftermiddagen linade jag henne med Dipon (gjordes även en stund innan jag red), dessvärre lånade jag en longeringsgjord för att jag skulle kunna fästa den lite lägre så att det skulle bli lättare för henne att ta ner huvudet. Men då blev den lite för lång och fick inte riktigt den effekten man hade velat ha. Men jag får lösa det imorgon.

Nu måste jag verkligen slagga för imorgon ska jag vara framskrittad till halv nio, då kommer Hubertus. Det ska bli så roligt att rida för honom. Men det kommer bli jobbigt, men det är precis det jag behöver just nu!
XOXO

Idag har varit en rätt chill dag. På förmiddagen gick jag med Bettan tre gånger, så att hon fick röra sig ordentligt och äta lite gräs. Sen begav jag mig in till büttgen och gick runt där ett tag och käkade. Det var mysigt.
Sen har jag ridit första passet med Johanna också. Vi började att longera med "the dipo trainer", som får hästem att gå i en låg form utan att den går via munnen. Den sitter från pannan och som en förbygel och får då hästen att jobba i korrekt form. Bettan tyckte inte alls att det var särskilt roligt från början. Men i skritten blev hon fin. Vi travade inte så mycket eftersom att när hästarna då väl går bra så får dom sjuk träningsverk..
Sen hoppade jag upp och red. Hon kändes sjukt fin i skritt/trav och blev bra även i övergångarna. Kände att jag kunde mjukna fint i handen och att hon lyssnade bra för min skänkel. I trav/galopp blev hon något pigg och då lite stark. Alltså inte pigg på riktigt, utan fuskpigg. Hon ville bara springa ifrån mig och då fick jag ont i händerna. Men Johanna sa till mig att det bara är att hålla i, för hon måste verkligen komma igenom nacken där och när hon väl har gjort det kommer det ju bli väldigt mjukt och fint. Så det får väll bli det första delmålet. Hoppas att longeringen kan hjälpa där också.

Nu har jag duschat och ska gå och äta. Hoppas det finns något gott att välja mellan!
XOXO

Första natten är avklarad och både jag och Bettan lever. Det känns riktigt bra att vara här faktiskt. Jag landade iaf vid halv fem och hittade Johanna, som är Hubertus kusin, ganska så snabbt. Hon var verkligen jättesnäll och jag ska träna med henne när inte Hubertus är här. Hon ska vara superduktig!
Stallet är verkligen asstort, man blir nästan rädd att man ska gå vilse.. Haha, nej men riktigt fint är det verkligen! Fint ridhus och STOR utebana precis vid stallet. Men när jag kom fram hade inte Bettan kommit än, dom hade blivit lite försenade. Hmm... Klockan halv åtta kom hon, var det snyggt eller?
Så när Johanna hade visat stallet och var Bettan skulle stå så gick jag och checkade in på hotellet som ligger precis granne med ridanläggningen. Så jag bonade in mig lite på rummet och sen så gick jag en sväng in till büttgen, det är byn där jag håller till. Hittade en liten affär och köpte en dricka och yoghurt, sen hann jag inte vara borta längre eftersom att Bettis skulle komma.

Lilla Bettan blev jätteglad när hon hörde min röst och var verkligen lugn när hon kom ut. Stog och myste lite medan jag sa hejdå till chauffören och så. Pluttehästisen. Hon hade tunnat ur lite i kroppen och var något uppdragen, men inte konstigt efter två dygn på resande fot! Hon fick komma in i boxen en stund och äta lite och sen gick jag ut med henne i ca 40 min och då fick hon äta lite gräs också. Hon var verkligen ascool och det känns ju bra.

Nu på morgonen fick jag frulle i magen och det var gott, jag var åtminstone väldigt hungrig! Sen har jag varit ute i stallet och promenerat en stund med Bettan igen och sen ryktade jag henne medans hon stod och åt på sitt hö. Hon är inte ens arg på boxgrannen och det känns skönt. Hon finner sig verkligen till ro snabbt.

Dagens planering ser ut såhär, jag ska promenera minst en gång till med Bettan innan klockan tre. Jag kanske går en sväng till Büttgen igen och utforskar lite mer också. Klockan tre rider jag första passet med Johanna. Då ska hon även visa mig hur man använder "the dipo" (berättar mer sen!) som jag ska använda när jag longerar henne varje morgon. Det blir en spännande dag!

XOXO