Sorligt som det är så red jag sista passet igår. Det känns läskigt att åka hem nu, men ändå skönt såklart. Bettan saknar stor hage, gräs och Kråkan. Och jag saknar alla fina människor hemma. Men vi kommer sakna Hubertus och alla andra söta människor i stallet såklart.
Det gick iaf hur bra som helst att rida idag. Bettan var lite svår faktiskt, till och med Hubertus tyckte det. Men vi hade kandaret på och då blir hon väldigt känslig i munnen och då mesrider jag lite istället. Varför slutar jag rida med benen när hon är känslig i munnen? Bra fråga utan svar. Korkat som attans, men det löser sig med mer rutin.
Vi filmade idag, så det blev mycket rörelser. Vilket kändes väldigt roligt eftersom att vi behöver träna på sånt. Började göra öppnor i trav på trekvartslinjen. Riktigt bra blev dom faktiskt. Såklart kan vi göra ännu bättre, men om jag jämför med hur dom var i söndags och hur dom var igår så var det SJUUUUUKT! Så himla roligt att jag börjar kunna rida ordentligt. Sen gjorde vi diagonala slutor i trav, gick också bra, men jag måste träna lite mer på dom. Ställningen är jag dålig på och sen tappar hon lite bjudning, men det är nog inte så konstigt.
Sen gjorde vi lite galoppslutor och det gick också bra, det är nästan lättare än i trav.. Men jag måste tänka på att ställa mer och ha henne lite mer parallel. Men med tanke på att för typ två veckor sen hade jag aldrig tränat på det så var det verkligen mer än okej. Sen gjorde vi lite samling i galoppen och när jag slutar stötta med innerskänkel blir det dåligt, men när jag kommer ihåg den så blir det riktigt bra. Sen gjorde vi lite förvänd galopp och så. Haha, jag kan faktiskt inte riktigt förstå att det kunde kännas bra innan jag kom hit..
Vi gjorde ökningar också, i både trav och galopp, vilket gick bra. Traven måste bli bättre, för det vet vi att hon kan nu, men hon orkar inte hålla ihop det superbraiga längre stunder, så det får vi bygga upp helt enkelt. Galoppökningarna blev bra, måste tänka lite mer på när jag samlar upp henne, det måste gå lite snabbare och så, men jag är nöjd. Jag är så otroligt nöjd!

Det kommer ett annat inlägg innan jag åker hem om hela resan i det stora hela, men det orkar jag inte skriva nu. Om typ två timmar kommer kiropraktorn och det blir roligt att höra vad hon tycker om Bettis.
XOXO

Gud så Bettan var fin idag alltså. Som tur var så var dom redan klara med ridhuset när jag skulle rida, så jag fick inviga det nya underlaget. Det kändes fint. Haha!
Red som sagt på kandaret och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men jag blev glatt överraskad iaf. Hon var så himla lätt i handen och det krävdes ytterst små rörelser för att hon skulle söka sig neråt. Duktiga häst. Jag kunde strecha henne mycket idag i alla tre gångarter och som Hubertus säger, ridningen blir lika bra som strechingen. Kan hon gå med näsan i marken så blir ridningen otroligt mycket bättre!
Det var lite trixigt med kandaret för hon blev nästan lite väl känslig i munnen, skillnad mot med vanliga bettet! Så lite finslipning på mina händer där skulle inte sitta fel, för jag får absolut inte skrämma henne nu.
Hon blev lite hög/spänd emellanåt, men jag kunde rida till det. Det kändes skönt att få prova på det också innan jag åker hem, för då vet jag ju hur jag ska lösa problemet och inte bara hur det ska kännas..
Vi gjorde lite öppnor i trav, vilket gick bra och tränade på att verkligen få fram henne, så att hon jobbar genom nacken. Det gick riktigt bra när hon släpper till. Samma sak på diagonala slutorna och att jag ska våga ställa henne ordentligt i färdriktningen. Konstigt att jag på volt och raktspår har en förmåga att ställa när jag inte ska, men när jag ska ställa så gör jag för lite.. Haha, aldrig blir det rätt iaf.
Galoppen var också riktigt bra idag, vi gjorde mest övergångar och lite samling, en helt annan häst nu. Hubertus sa till mig: "Och dom i Sverige som säger att hon inte kan galoppera! Vad gör hon nu då!?". Hahaha, riktigt roligt för nu galopperar hon riktigt riktigt bra.

Hubertus hoppade upp och red lite i slutet, fick igenom henne och fick henne att ta stöd på höger tygel, hon fick så himla fin form idag, jag blir alldeles stolt när jag ser när Hubertus rider. Nu ska jag också bara kunna rida henne lika bra! Imorgon är sista ridpasset, känns tråkigt, men välbehövligt för Bettan. Då ska jag rida med kandaret igen och så ska vi filma, det blir roligt!
XOXO

Att två dagar kan gå så himla snabbt. Mamma har ju redan varit här lixom och i morse när jag vaknade kändes det som att jag hade drömt alltihopa.. Nu har jag en konstig känsla i magen och vill inte vara själv. Men jag ska försöka njuta mina sista dagar nu, så att jag inte ångrar mig när jag kommer hem!

I helgen var ju Hubertus i Sverige, så då fick jag rida by my self. Det gick över förväntningarna och vi red igenom lite program, eller MSV C programmen. Öppnorna och slutorna var lite halv svåra, men sista dagen flöt det mesta på. Nu var det inte formen som var svår utan faktiskt farten bara. Det är ju för att hon inte vill jobba igenom och när jag har fyra varv på volten så klarar jag av att få igenom det, men i ett program har jag lite tispress och då blir det inte riktigt lika bra. Men jag fick till det hyffsat och hyffsat nu är det 1000 gånger bättre än dagen innan bettan begav sig hitåt, nu känns det som att vi borde ligga på denhär nivån, det känns skönt.
Mamma kom på söndag kväll och vi myste och pratade lite innan vi kröp till kojs.

På måndagen så longerade jag Bettan på förmiddagen och hon blev tokigt rädd för någonting som jag inte har någon aning om vad det är. Men redan där kunde mamma se att hon rörde sig helt annorlunda. Sen chillade vi lite, jag lärde mamma hur man gör det här eftersom jag är expert på det. Sen red jag med Hubertus och det gick verkligen bra. Han hoppade upp och red och tyckte att jag gjort ett bra jobb, vilket känns lovande för hemfärden. Mamma fick se en helt ny häst, en häst som går framåt, som vill ta ner huvudet och som jobbar genom hela kroppen. Kul!

Igår så red jag på förmiddagen och det gick verkligen SÅ himla bra. Bettan var sjukt fin, red med lång extratygel och det bara gick lixom. Lagom glad sara där på. Som kunde sitta ner idag, kul! Vi tränade lite mer övningar idag, gjorde skänkelvikning i galopp på långsidan, öppnor, som blev riktigt bra på slutet i trav, trav slutor på diagonalen och galoppslutor på diagonalen och ett par byten. Jag har aldrig tränat riktiga galoppslutor med henne och hon gör det med bravur! Hubertus har provat på det absolut mesta med henne och hon köper allt, hon gör det såklart inte perfekt, men hon gör det och därför tror han inte att det är några problem för framtiden att vi inte tränat någonting innan. Hon är en naturbegåvning, hahaha!
Mamma filmade lite, så ska försöka fixa ihop en liten film, dock är den blå, för mamma vågade inte fråga om det gick att göra någonting åt att det var blått. Men nu påminner Bettan lite om den lilla sjöjungfrun!
Sen blev det lunch med Hubertus och så chillade jag och mamma lite inne i byn och sen helt plötsligt skulle hon åka hem.. Prutt.

Så nu känner jag mig lite ledsen, men det ändras säkert när jag rider sen. Jag ska rida med kandaret och sen ska vi nog filma lite till. Det blir bra! Bara det att det regnar och vi måste vara ute för att dom fixar iordning ridhuset..
XOXO

Lovar du att vara ärlig?: Klart.
Du heter: Sara Madeleine Elisabeth Hernvall
Smeknamn: Prujo, Siri och massa andra konstiga namn. Olika varje dag.
Låt just nu: Better then love
Om du röker, favoritcigaretter: Nopp
Beroende av: Iphonen skulle jag säga.
Favoritkaraktär(er) i bok: Hmm?
Vem behöver du mest just nu? Kanske någon att krama...
Vad tror folk om dig?: Inte vet jag. Att jag är en ängel kanske ;)
Stämmer det?: Haha det vet du!
Vad får du oftast komplimanger för? Mitt hår
Vad säger du för att imponera på någon?: Jag behöver inte ens öppna munnen..
Hur imponerar man på dig?: Haha ingen aning.
Brukar du skratta för dig själv?: Jämt och ständigt!
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Jag älskar dig också! Puss - Hanna
Vilken är din favoritmålning?: Den som elin har gjort på oss.
Vart bor du: Torö
Trivs du där: Jahaaadååå!
Äger du några converse: två par.
Festar du mycket: Fest varje dag! Nej inte särskilt.
Brukar du bli för full: Haha beror väll på hur mycket dricka jag får i mig...
Vad har du för mobil operatör: Tele2
Är du allergisk i mot något:  Glutenintolerant är bajs.
Har du haft sex idag: neje.
Nästa mål i ditt liv: Bli grym på att rida!
Hur svarar du i mobilen: Hallå
Vem ringde du senast: Mamma
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Hmm, ja pratade om massor olika saker.
Antal sömntimmar inatt: Hmm, kanske 7?
Sov du ensam: Japp.
Tycker du om din pappa: Ja, klart!
Brukar du komma i tid: Jodå.
När mår du bra: För det mesta.
När blev du fotad senast: Av mig själv igår, av någon annan minst en månad sen.
Hur känner du dig nu: Vill bara kunna somna...
Vanligaste färg på dina kläder: Varierande.
Vad tycker du om fötter: Inte den sexigaste kroppsdelen kanske
Är du smart: Bara på pappret...
Är du aktiv i skolan: Ja eller jag var.
Vad saknar du: MITT LIV!
Hade du en bra kväll igår: Hmm, nej? Kanske inte sämsta, men jag var själv..
Favorit dryck på morgonen: Kaffe
Rakar du benen: Jaa
När brukar du gå och lägga dig: Olika
Är du blyg: Haha jaaaa!
Sysslar du med någon idrott: Ridning
Vill du hellre ha mail än brev: Mail är smidigare, men det är kul att få brev!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Såklart!
Hur mycket krävs det för att du ska bli full: Haha...
Har du spytt offentligt: HAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Vad är det pinsammaste du har gjort på fyllan: Kanske har med frågan över att göra..
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: Allt en kille kan göra.
Använder du stjärnor eller kajal: Alltså kajal vanligt ja.
Vem/vilka har betytt mest i ditt liv: Nära & kära och hästisarna!
Killar: Jag gillar bara drias!
Är du nöjd med ditt liv: Ja det skulle jag vilja påstå
Om inte, vad vill du ändra på: -
Kategoriserar du dig själv i någon speciell stil: Lite finare, lite bättre
Är du bortskämd: Bara en LITEN gnutta
Vad gör du i morgon: Äter hotellfrulle, rider, äter lunch, linar, går med bettan, äter middag och sover.

Jag älskar min häst, hon är så underbart bra helt enkelt. Jag tror att ni som läser här inte riktigt förstår hur bra hon faktiskt är. För det är svårt att tro, jag vet. Men tro mig, nu är hon fin, RIKTIGT fin. Jag menar inte bara pluppa runt en LA fin, utan fin fin på riktigt! Och jag säger inte detta bara för att det är min häst och för att jag vill skryta. Jag är helt facinerad över det vi har åstadkommit här.
Det gör mig så otroligt stolt och glad att på fyra veckor har fått en häst som helt plötsligt älskar att jobba, söker sig NERÅT självmant och bara går och går och går. Jag har helt plötsligt en galopp att sitta i och den är ridbar. Nu kan jag göra saker. Ni kan inte förstå hur skönt detta känns. Jag är så otroligt tacksam, återigen, för att min mamma och pappa skickade iväg mig hit. För nu vet jag vad jag ska satsa på, så är det bara.

Idag var ett väldigt givande ridpass, VÄLDIGT. Hon var så himla fin, hon jobbade verkligen på med bakbenen och eftersom att det blir lite jobbigt blir hon lite sned och när det nu skvätter upp sand från bakbenen så skvätter det lite snett och fastnar på mitt glew på sadeln. Vilket gjorde det lite halt att sitta.. Haha, men det är det bra kvitto för mig, för nu vet jag att hon får ta i. Helt plötsligt sätter hon inte bakbenen under sig och wow vilken ridkänsla jag fick in idag.
Jag kunde sitta ner, men HELT stilla ben i trav. Jag kunde sitta där i timmar. Ni vet ju hur det ser ut när alla duktiga rider och precis så duktig fick jag känna mig idag. Det var roligt. Jag och Bettan fick vara ett, faktiskt absolut första gången jag känner så med henne, det var coolt.
Vi gjorde lite skänkelvikningar. När jag hade handen still i mitten så gick det jättebra. Skärpning på handfronten för mig, måste verkligen börja tänka på det nu!
Vi gjorde serpentiner i trav för att jag skulle träna mina händer, styra med yttertygeln och inte ställa med inner, låter ganska simpelt, men inte för mig inte. Riktigt svårt, men så fort hon blev rak så blev hon superduper.
Galoppen var jättebra idag, idag ville hon framåt, inte några sura miner alls och den kändes bärig. Hon ville ta ner huvudet också, vilket är bra. Nu ska jag bara bli snabbare på att följa med där.

Hubertus red lite i slutet, tränade lite byten. Bra för dom måste ju sitta snart alltså! Det gick ganska bra, men det är inte plättlätt för honom, så jag antar att det inte är jag som rider alltför dåligt när jag ska göra dom. Sen gjorde han några grymma travökningar och då dog sara. Sen trampade han Bettan lite igen och det gick ännu lite bättre idag.

Bettan är grym helt enkelt. Inte många hästar man kan sätta såhär mycket press på under så kort tid utan en enda protest. All cred till henne och många pussar får hon varje dag. Min lilla fina prinsessa får verkligen leva lyxlivet som riktigt dressyrhäst nu. Hon verkar faktiskt nöjd med livet och det känns skönt. Hon är så himla glad efter varje pass, hon gör verkligen sitt yttersta för mig, det känns så himla bra!
XOXO

När började du rida: Hmm, bäbis? Nej men liten iaf, om än bara på lilla Morris!

Hur många sköthästar/fodervärdshästar/egna hästar har du haft till idag? Gärna namn och eventuell ras om du vet: Hmm hade tre fodervärdshästar under somrarna när jag var pytte, Lucas, Freddie och Jalle. Dom var gotlandsruss tror jag minsan!
Linus: Min första alldeles egna lilla b-ponny, fick honom på min sju års dag. Gissa om Sara var stolt som tuppen!
Casper: Fick rycka in när Linus fick fång. En vit liten highlandkorsning som var världens busigaste. Fick väll honom när jag var nio eller något och han såldes kanske när jag var elva.
Marsella: Fick henne när jag var elva och som alla vet är hon fortfarande min favvo. New forest och världens bästa!
Zinnidine Zidane: Mersans lilla bäbis som jag red in och sedan sålde. Men nu är han tillbaka, inte som min egna dock utan till turridningen.
Bettan: Har haft henne i fyra år nu, tiden går för fort.. Men ett svenskt halvblod (e.Tip Top ue.Bellini) med siktet högt!
Amber: Min lilla newforest korsning som bara är en pluttis än så länge. Gulligast i stallet är hon iaf!
Milano: Japp, nästa viktiga grej att ta tag i om jag vill komma någon vart. Även han svenskt halvblod (e.Don Primero ue.Napoleon). Stallets nästa stjärna förhoppningsvis!

Vem är din förebild i hästvärlden och varför: Hmm, jag har nog två. Mamma, hon har oftast lösningar till det mesta och finns alltid tillgänglig för hjälp. Hon är kreativ och duktig, hon har känsla med andra ord! Och sen såklart Hubertus, han är bara grym helt enkelt!

Bästa hästminnet: Kanske när jag, Casper, Madiz och Wille träffade på Älgen på ören och hästarna blev HELT galna. Så himla roligt! Åtminstone såhär i efterhand! Lite mer seriöst slår nog denna tysklandsresa högst!

Om du inte fick jobba på hästryggen och ändå skulle ha hästrelaterat arbete, vad skulle du då vara: Tränare.

Vilken ridsportgren gillar du mest och varför: DRESSYR, är inte det ganska uppenbart? Det är svårt, jobbigt, tufft arbete. Men när allt bara släpper är det alldeles, alldeles underbart!

Vem är den bästa instruktören du ridit för: Hubertus utan minsta tvekan!

Bästa hästen du ridit: Bettan är nog den finaste häst jag suttit på, med mest kvaliteter. Och jag har lärt mig otroligt mycket på henne. Men samtidigt är Mersan en stor konkurrent där. Mersan har ändå lärt mig det absolut Mesta och på Bettan har jag fått finslipa allt.

Värsta ridminnet: Tror verkligen inte jag har något speciellt sådär. Allt har ju varit bra för mig i slutändan!

Bästa ridminnet: Sista meetinget med Mersan på gripen och Lilla edets meeting förra sommaren med Bettan!

Ditt nästa ryttarmål: Bli riktigt bra såklart. Få till min sits och min hand, då kommer det mesta av allt annat lösa sig av sig tror jag! :)

Igår: Eftersom det var söndag var Hubertus snäll. Han lät mig rida i min salen och med bara martingal. Haha, det kunde gå precis hur som helst kände jag innan. Men sadeln var riktigt skön att få tillbaka. Satt betydligt bättre än sist jag red i den, vilket kändes skönt. Men det var ju bara en engångsföreteelse, vilket är bra för jag måste lära mig sitta ännu bättre!
Hon var mjuk och fin i munnen, självklart så blev det lite svårare än med extratygeln, men det var verkligen över förväntan! Red lite sidvärtesrörelser i trav, vilket har börjat släppa nu. Nu går hon framåt i dem och inte bara klämmer ihop och blir sur. Gjorde lite travökningar också, mest för hennes reaktionsförmåga. Jag skulle luta mig lite framåt och då ska hon reagera med att gå mer fram, efter ett par gånger fungerade det bra. Jag börjar nu känna när hon är bakom min skänkel, vilket gör att jag kan rätta till problemet snabbare än vad jag kunde förut.
I galoppen red vi lite samling och det sitter mycket bättre nu! Jag börjar förstå hur jag ska rida och då gör Bettan rätt. Red förvänd galopp också, på en tiometersvolt! Haha, känn på den ni! För ett par år sedan kunde jag inte ens rida förvänd på långsidan. Och det var ju inte bara förvänd, det var riktigt samlad fin galopp, utan att hon blev stark eller hög i formen.
Sen red jag lite skrittslutor på diagonalen för att förbereda henne bättre inför skrittpiruetterna. Fick göra helt annorlunda mot vad man fått lära sig i Sverige och gissa om det gick bättre? Svar ja!
Helt otroligt nog kan jag nu när jag vill (i stort sett och så länge jag fortsätter rida) länga ut tyglarna nästan till full längd och hon följer med och kan sträcka ut halsen.

Idag: Idag var det träningssadel och extra tygel på igen. Jag rider alltid fram utan spö, för att lära både mig själv och hästen att gå fram för min skänkel. Det börjar sitta nu och när hon inte lyssnar så blir jag arg och nu får jag en reaktion på det. Förut hände det ju ingenting förutom att hon ibland saktade ner ännu mer..
Sen gjorde vi skrittslutor igen, vilket gick bra, nu fick hon jobba på ordentligt med bakbenen. Sen gjorde vi skänkelvikning i galopp och tränade på att samla ihop galoppen emellanåt. Det gick hur bra som helst, förutom när jag slutade rida såklart, för då gick det inte alls!
Tränade lite byten idag också, gick inget vidare för mig. Så då fck Hubertus hoppa upp och träna lite. I början gick det lite sådär, men i slutet fick han till några riktigt bra. Jag tycker att det är svårt, jag har ju aldrig lärt en häst att byta galopp förut, så det är helt nytt för både mig och Bettan, men i slutet blir det bra, för då kommer jag veta precis vilka knappar jag ska trycka på!
Sen fick Bettan trampa lite, det tyckte hon var jobbigt, men bakbenen kom faktiskt igång riktigt bra och några steg blev riktigt bra. Han var inte alltför hård mot henne då syftet var att hon bara skulle få igång bakbenen, så om hon gick lite åt sidan eller sparkade lite så gjorde det ingenting. Sen fick jag se några riktiga ökningar i trav. Wow vad min häst kan! Nu börjar bakbenen komma inunder henne, vilket då resulterar i riktiga framben. Duktiga lilla hästen fick mycket beröm efteråt.
Jag har aldrig sett en häst ge så mycket, hon har ju förändrats helt sen vi kom och jag är så glad att hon har den inställningen. Hon tycker att det är så roligt att jobba, man ser det på hela Bettan! Inga stora protester alls har vi fått se, knappt ens när Hubertus har satt riktig press på henne!
XOXO

Japp, exakt två veckor kvar. Blandade känslor över det. Livet utanför stallet känner jag definitivt att jag är redo att lämna redan nu. Jag har provat de flesta restaurangerna, gått runt i byn, ätit nästan alla rätter på hotellet, kollat på alla mina filmer och så. Jag saknar livet hemma faktiskt. Jag saknar mamma & anna att jobba med varje dag och jag saknar drias. Jag saknar vårt hem, att titta på tv på kvällen utan att behöva känna sig ensam.
Men som tur är så täcker stallbiten upp detta, jag ska definitivt inte klaga på att vara här. Men jag vet inte om jag och bettan är redo att åka härifrån redan. Det har gått så snabbt och vi har kommit så långt, men det är mycket kvar. Jag vet inte om jag kommer att klara av att hålla i detta nu när jag kommer hem. Men det måste jag, annars är det definitvt inte bra för oss. Vi får inte backa nu. För så som hon går idag MÅSTE vara hennes lägsta nivå.
Men sen om man tänker på att vi har varit här i tre veckor och redan kommit såhär långt, så kanske mina känslor ändras om en eller två veckor. Då kanske jag känner mig redo.
Jag har lärt mig så otroligt mycket, men vill lära mig så otroligt mycket mer. Jag tror ALDRIG att det har hänt att jag har varit nöjd med varje dags ridning i tre veckor någoninsin förut. Eller kanske med Mersan, men aldrig med Bettan.

Men jag känner mig också otroligt taggad på att komma hem, åka ut och tävla, ta tag i Mille och Amber. Pussa på Mersan och bara utveckla och testa allt jag lärt mig här. Samtidigt som det är läskigt att jag inte kommer ha ett vakande öga på mig hela tiden.

Men om en vecka är mamma här i två dagar, så då får Hubertus lära henne allt om vad jag och bettan måste göra, så får hon skälla på mig sen!

Nu blir det lunch och så ska jag rida ikväll!
XOXO

Gud, tiden bara rusar iväg här, samtidigt som den ibland går otroligt sakta.. Jag trivs fortfarande, men känner mig lite ensam nu. Inte alls roligt att jag ätit alla mål helt själv i tre veckor! Men i stallet flyter allt på som bara den!

Bettan går bättre och bättre med dipon, så det känns bra. Inte alls så som hon i slutändan ska gå, men hon har börjat fatta grejen nu och det är det viktigaste.

Ridningen går framåt varje dag, det är helt sjukt egentligen. Hubertus har ridit en del och det är en helt ny häst jag har. Även om det är MYCKET jobb kvar, så går det definitivt åt rätt håll!
Idag red jag med min sadel (WOHOO!) och med martingalen. Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så bra, men Bettan var faktiskt mjuk i munnen. Jag har börjat få in känslan av hur mycket jag ska ta i varje tygel samtidigt som jag går på henne för att få henne dit jag vill, men jag måste fortfarande blir bättre med mina händer. Inte göra sidvärtesrörelser (vilket är inpräntat i min hjärna.. gör det utan att veta om det själv...) och komma ihåg att låte henne strecha. Men det kommer nog sakta med säkert! Men det är svårt när jag själv måste koncentrera mig på 700 saker samtidigt..
Nu börjar vi kunna rida sidvärtesrörelser och framåt samtidigt, utan problem. Eller alltså det kan ju alltid bli bättre, men nu bjuder hon framåt, vilket hon verkligen inte gjorde förut. Jag har lärt mig att sitta mycketmycket bättre, vilket gör underverk. Men det måste tränas mer på den fronten!
Sen har hon nu börjat REAGERA på mina hjälper. Och gör hon inte det så vet jag vad jag måste göra, bli riktigt arg och sen göra om snällt. Annars kommer vi direkt hamna tillbaka i samma gamla spår. Jag menar om jag sätter sporrarna i sidan på henne och hon inte ens lyssnar så måste man få bli arg, men i slutändan är det ju det som ska hjälpa om hon segar ihop.

Så nu måste jag bli bra på att rida för att vi ska kunna gå ännu längre, synd att jag inte är lika lättlärd som min häst..

Annars flyter livet på, vi har varit på mycket tävlingar, hela tre dagar denna vecka för att jag ska bli inspirerad och se hur de duktiga ryttarna gör. Det är sjukt vad det finns bra ryttare här. På varje tävling är det människor som rider Grand Prix, som har varit tyska mästare i dittan och datten. Så konkurrensen är ganska hård här omkring om man säger så. Men det är roligt att titta på, så många duktiga ryttare och fina hästar kommer man nog inte få se på en liknande tävling i Sverige. Så det är bara försöka snappa upp allt!

XOXO