Första dagen som jag känner mig pigg sen magontet. Fortfarande lite ont, men det brukar jag ju leva med nu för tiden! Det kändes skönt och jag och Anna rockade fett i stallet idag om man säger så. Gjorde hela stallet, sju hästar och tog in hästarna. Två personer och vi var klara kvart i fem. Vi är grymma!

Dag 16 - Min älsklingsmat

Inte är det lätt att välja min älsklingsmat. Men om man utgår från den maten jag får käka idag måste det nog bli ett riktigt gott grillat kött med rotfrukter i ugnen, typ som rödbetor, morötter och palsternacka. Kanske lite paprika och haloumiost också. Med värsta goda salladen och tzatziki till. Hade det inte varit för att jag verkar vara magsjuk så skulle jag göra allt för att få äta detdär just nu!
XOXO

Dag 2 – Det bästa/sämsta med min häst

Det absolut bästa med:
- Bettan är att hon älskar att visa upp sig och alltid gör sitt bästa på tävlingarna. Vi är ett riktigt team!
- Milano är att han är världens gulligaste. Att han älskar att mysa, plus att han lär sig så snabbt!

Det absolut sämsta med:
- Bettan är att hon är så svårtfångad i hagen...
- Milano är att hmm, jag vet faktiskt ingenting som är dåligt med honom i dagsläget!

Bettan: Dressyrpass i ridhuset med martingal. Jag vet, det har blivit mycket dressyr nu på senaste tiden. Men det är inte särskilt roligt att rida ut nu. Kanske att vi ska vara duktiga och hoppa någonting i veckan!? Hon var iaf fin idag också. Jag fokuserade mycket på mig själv, mina händer och mina ben. Att hålla dom stilla, men samtidigt rida med dom och inte handen. Hmm.. inte lätt alla gånger! Men hon var rätt så bra framme från början idag också. Några gånger under passet blev hon lat och jag fick väcka henne lite med spöet, men mot slutet blev hon riktigt fin.
Jag la in lite skänkelvikningar och lite sluta-tänk i traven idag, tyckte att hon var tillräckligt bra för det. Hon spände emallanåt till lite i rörelserna, men då red jag på frammåt och då släppte hon. Kul!
Galoppen var också bättre idag, jag gjorde många fattningar från skritt. Tränade på att sitta ordentligt i sadeln och det fungerade bra. Så fort jag hamnar i fel position och inte rider varje galoppsprång spänner hon till och galoppen blir stötig, men det blev mycket bättre i båda sidorna idag!
I slutet gjorde jag lite lägningar i traven på diagonalerna. Ökade på lite, för att sedan samla ihop innan x och sedan öka på igen. I början blev det inte en lång bit att öka efter x, det tog tid innan hon satte sig och kom ihop vid x. Men i slutet blev hon mycket mjukare i munnen och lyssnade betydligt mycket bättre.
Allt som allt ett riktigt nyttigt pass, det känns jättebra!

Milano: Gick bort till ridhuset för att göra det gamla vanliga. Sen slog tanken mig att jag kunde prova att rida med en gång och se om han tyckte att det blev lite roligare när han inte var trött. Han var ju som vanligt snäll. Men han fattade nog inte riktigt grejen med att inte få springa av sig innan. Han stannade och vill inte gå fram. Lyssnade inte riktigt lika bra för min röst och skänkel när han skulle gå fram. Vilket resulterade i att jag fick ta i lite med benen och då fattade han lite mer.
Det dumma han gör är att han stannar och skakar på huvudet när han blir sur. Det tycker jag är obehagligare än när han hoppar iväg ett skutt. Man har lixom ingen kontroll och det har inte han heller i de lägena, så han blir ju nästan rädd för sig själv.
Travade lite idag också, vilket gick bra. I början vågade han inte riktigt ta för sig, men i slutet travade han på riktigt bra på långsidan, han tycker fortfarande att det är lite svårt med balansen på kortsidorna. Men han var superduktig och när vi slutade löddrade han ordentligt ur munnen och kändes väldigt avslappnad. Duktig bäbis!
Jag tror att om ett par dagar sitter det där som en smäck, han tyckte nog bara att det vi gjorde idag var lite konstigt, då det skiljer sig från vad han är van vid!

Sara: Jag och Hanna tränade på Friskis idag. Vi provade på ett danspass och ja. Det var inte riktigt så lätt som det låter! Det blev mycket skaka på höfterna och våra dansmooves satt inte riktigt som dom skulle. Men vi var inte ensamma om man säger så. Hela gympasalen dansade lite olika och i olika takt. Men det var ändå roligt, men väldigt klurigt. Nästa söndag får det helt enkelt bli ett core pass istället!

XOXO

JAG VILL HA TILLBAKA MITT LÅNGA BLONA HÅR NU!
Åååh, hur fint är inte håret där lixom, nu blir jag ledsen..

Dag 15 - Mina drömmar

Jag vill att jag och Andreas kommer att leva lyckliga i alla dagar, precis som i sagorna. Jag vill ha jordens kalasbröllop och få fina barn, inte för sent men inte heller för tidigt. Vi ska bo i ett fint gulligt hus här på torö. Nära till stallet och nära till vattnet.
Jag vill bli riktigt duktig i ridningen. Helst av allt kunna försörja mig på den. Och eftersom att i drömmarna är allt tillåtet och då kan jag det. Jag jobbar tillsammans med min mamma i stallet, precis som det är nu. Jag vill att Milano ska gå riktigt långt inom dressyren med mig. Att jag utvecklas mer som ryttare, det är lixom det som saknas nu.
Jag och Andreas ska ha en vovve och vi ska vara nykära även när vi blir gamla och grå. Vi ska lixom aldrig ta varandra för givet eller glömma bort varför vi en gång blev tillsammans. Vi ska se världen tillsammas och göra så många roliga saker tillsammans!
Jag och Matilda kommer vara vänner förevigt, det är skrivet i stjärnorna. Vi kommer sitta hemma hos varandra gråa och gamla och prata om alla i vår närvaro och om gamla minnen, precis som det alltid har varit. Hon är min soulmate och så kommer det att fortsätta vara.
I mina drömmar kommer Mersan bli 100 år, hon kommer aldrig dö, hon kommer gå här på Herrhamra långt efter att jag har dött. Hon är så värd det. Jag vill inte vara med om att min bästa vän ska försvinna ifrån mig, så det måste bli så helt enkelt.

I mina drömmar är allt så mycket enklare än vad livet är i verkligheten. Det gör inget att någon gör ett snedsteg eller gör bort sig. I mina drömmar är det lätt att förlåta och bevara allt som varit. Så som man inte gör i verkligheten.
XOXO

Dag 1 - Presentera mig och min häst

Mig vet ni ju säkert ganska mycket om redan. Men i ridningen är jag en envis liten rackare som hatar att vara dålig. Inte att komma sist i tävlingar, eller sämre än andra. Men jag hatar att inte prestera mitt bästa, vilket leder till att jag sätter väldigt höga krav på mig. Vilket ibland är jättebra, men ibland kan det även vara bra att ta saker och ting med en nypa salt kanske.. Jag ger mig inte i första taget, utan vill hela tiden utvecklas och lära mig mer.



Tit Bit: Kallas för Bettan. Jag köpte henne i augusti 2007. Hon är för 2001, Tip Top - Bellini. Utbildad MSV C Dressyr och vi siktar på MSV B detta år. Bettan har gått från att leka giraff till att bli riktigt ridbar, vilket gör mig stolt. Hon är ganska stoig av sig, man måste alltså vara tydlig och bestämd i ridningen, men man får inte bli klämmig och dum. Då blir hon sur tillbaka. Hon älskar att visa upp sig och är världens snällaste att ha med överallt. Hon är en klippa helt enkelt. Hon tycker om att gosa en hel del, men mest i ridhuset innan och efter ridning, och ibland i stallet, men allt är på hennes villkor. När hon blir brunstig skriker hon bara man tittar på henne och surar ur totalt när man hoppar upp. Hennes absolut bästaste kompis i hela världen är Kråkan. De gör allt tillsammans oavsett vad. Bettan har verkligen charmat mig, hon är underbar och rolig. En utmaning varje dag och det gör ridningen spännande. Jag vill bara ta mig vidare med henne och se hur långt hon kan gå!



Don Milano: Mille, född här hos oss 2007. Världens gulligaste och mysigaste häst. Det räcker med att se på honom så blir jag varm i hela kroppen! Han borde igentligen vara helt inriden vid dethär laget, men det har blivit lite knasigt. Han skulle ha kommit ner till mig i Skövde i slutet av sommaren, men eftersom att det bestämdes att jag skulle åka hem så fick han en längre sommarvila. När vi väl var i fas igen så skadade han sig, två gånger på rad. Så det blev VÄLDIGT mycket vila för hans del.. Men nu är vi påväg igen och det går superbra. Har ridit honom själv i skritt och trav lite grann i ridhuset. En riktig mumsbit för ögat och världens mest lättlärda häst. När vi skulle lära honom longering så tränade vi med två personer en gång och sen kunde han det. Allt har gått så enkelt, antagligen just för att jag har hållt på så pass mycket med honom. Målet i år är att rida "kvalklassen" till fyraårschampionatet och visa honom på fyraårstestet. Det ska bli roligt. Till nästa år är vårat mål kvalet till Breeders. Man kan stå och mysa med Milano i timmar i stallet, han älskar att bli borstad och det är roligt att för en gångs skull ha en häst som verkligen uppskattar allt pyssel, det är så mysigt! Mille ska bli dressyrstjärna, åtminstone i mina ögon ska han det. Sen får vi se vad resten av världen vill se honom som. Men min favorit, det kommer han alltid att vara!

XOXO

Red Bettan idag utan martingal. Det gick faktiskt förvånansvärt bra. Hon var rätt så bra framme från början idag, vilket antagligen är ett resultat av gårdagens ridning. Skönt att få kvitto så fort på det man gör bra! När hon väl är framme i handen, då kan man börja fokusera på formen. Alltså är det inte så att Bettan har svårt att komma i en lång låg form, utan det är att hon måste vara framme i handen, då är det lätt som en plätt. Eller kanske inte riktigt så lätt, men nästan!

Traven var hon fin i, gjorde bra halter och igångsättningar. Vilket vi gör mycket nu när hon ska komma fram ordentligt. Det blir mycket grundläggande ridning. Det kan bli lite långtråkigt, men samtidigt så vet jag ju att så fort det sitter så är det bara finslipning av alla LA rörelser som gäller. För dom kan hon, men för att göra dom bra måste hon ha en egen frammåtbjudning.

I galoppen rider ju jag som en kratta, eller jag gör det på Bettan. Det sitter ju i sen i början när jag hade henne. Men det börjar bli bättre. När jag fokuserar bara på mig själv ett ögonblick och jag hamnar i rätt position blir hon bra. Det är inte alltid så lätt, men det är ju därför man tränar! Jag har mycket lättare att slappna av i högergaloppen och det gör att hon blir bättre där. Men idag blev hon även fin i vänster varv. Skönt efter motgångarna på senaste tiden. Hon gjorde till och med några bra fattningar från trav. Eller snarare, jag red bra och då blir dom bra.

Alltså är det mig själv jag ska försöka fokusera på i fortsättningen, gör jag det så kommer allt bli så mycket lättare och då kan vi ta oss vidare i utvecklingen precis som Hubertus säger. Så nu blir det bakläxa för mig. På ett sätt är det ganska skönt, jag vet nu att det bara är mig själv jag kan skylla på när det går dåligt och då är det bara intala sig själv att inte bli arg på Bettan när hon spänner sig. Det blir nog bra om några veckor. Kanske att man ska försöka köra sitsträning två gånger i veckan nu ett tag, bara för att befästa allt lite extra.

Det är inte lätt att ha en så känslig häst, då syftar jag på att hon är känslig för det jag gör uppepå. Det finns ju de hästar som inte alls bryr sig om hur man råkar ha handen i galoppfattningen, eller om man lutar sig lite fram. Men på detta sättet lär jag mig tusen gånger mer och jag måste göra rätt för att det ska bli bra. Imorgon tar vi på martingalen igen och kör ett pass till, så får vi se hur det känns helt enkelt.

Milano fick vila idag, tiden bara rann iväg för mig & Jerry, så han får jobba imorgon. Det ska bli roligt. Han lyser verkligen upp varje dag den lilla gosehästen!
XOXO

Dag 14 - Dagens önskelista 1-10

1. Att det kunde bli februari så att man är i Thailand och solar!
2. Träning för Hubertus skulle inte sitta fel!
3. Massor av nya kläder i min garerob
4. Dressyrträns till Mille
5. Att tävlingssäsongen drog igång nu!
6. Att godis skulle vara nyttigt.
7. Att jag slapp vara ensam just nu.
8. Att Matilda bodde i Stockholm.
9. Att det blev vår och sol istället för snö och is.
10. Nya fina schabrak som är snygga till min nya sadel!

Idag longerade jag Mille samtidigt som Sofie & Jerry red med Mersis & Carola. Andra gången han var i ridhuset med någon han inte känner. Hur kan detta komma sig? Men iaf, han blev lite spänd av Mersan & Carola och bockade en del i galoppen. Gullehäst! Så fort de smackade eller la på spöet så reagerade han. Han måste ju lära sig att kocentrera sig på mig. När han kändes avslappnat hoppade jag upp. Då spände han till direkt. Så brukar han inte vara. Så mamma hade mig på linan idag. Vi skrittade runt i ridhuset, förbi läskiga täcken på sargen och min jacka på marken. Och tussen såklart!
Han skötte sig ändå riktigt bra. I slutet travade vi en del och då började han slappna av ordentligt. Eftersom han var så spänd i början så ville jag inte rida samtidigt som Sofie & Jerry red ordentligt. Så när de hade haft sin skrittpaus så slutade jag. Men jag är nöjd ändå. Det gick inte lika bra som vanligt, men det kan det ju inte alltid göra! Han skötte sig ju bra trots att han var spänd. Det jag tycker är svårt är att man inte riktigt vet hur han ska reagera när han blir rädd eller tycker att jag är jobbig. Då blir jag lixom lite mesig istället. Inte bra. Men jag känner ändå mig säker där uppe, för det känns verkligen inte som att han vill mig någonting ont.

Sen blev det Bettans tur för ett dressyrpass. Red med martingalen idag. I början fokuserade jag endast på att ha ett stöd i handen och att hon gick fram för skänkeln. Jag struntade i formen och gjorde mycket övergångar, för att få fram henne ordentligt. Hon har som sagt kommit in i en svacka nu. Och då måste man ju backa lite i utvecklingen. Kruxet är bara att det är så himla tråkigt när det blir sådär. Jag blir frustrerad och börjar då rida för mycket med handen, vilket jag vet är fel. Men jag gör det omedvetet. Det känns rätt, men det är fel. Jag är så medveten om det, men det är så svårt. Då är det bra att mamma finns, så att hon kan påminna mig!
I slutet blev hon faktiskt fin. Inte så fin som hon var förra veckan, men finare än de sista gångerna. Avslappnad och rund i formen. Det gillar vi!
Nu är det helt enkelt bara att kämpa vidare, så att vi kommer ut ur svackan. Problemet är bara att jag tycker att det blir så tråkig ridning, så då har jag ingen lust istället. Men jag måste ta tag i detdär, för annars blir man inte bättre och det är ju det jag vill.
Imorgon blir det nya tag utan martingal, så får vi se var det leder!
XOXO

Dag 13 - Den här veckan

Det har varit en rätt så bra vecka ändå. Andreas har varit sjuk och hemma hela veckan. Max har gjort klart vårt kök och det blev superfint! Jag har varit astrött och vet verkligen inte varför.. Men jag verkar inte vara ensam. Vi har tränat två gånger på friskis än så länge och det har gått bra!

I stallet har jag ridit Mille två gånger och han har skött sig utmärkt. Jag har checkat lite inför fyraårs testet och championatet. Får se hur det går, men vi satsar på att vi ska klara av det!
Bettan har kommit in i en svacka, så har inte orkat rida så mycket. Men hon är ju gullig iaf.
Jag var med när Bork flög till himlen, ingen rolig upplevelse för fem öre..

Jaa, annars har det väll inte hänt så himla mycket mer. Men imorgon blir det stallet och sen ska vi in och se på Cabaret på Tyrol. Det blir jag, mammsen och hannis, så det blir asmysigt! Och på söndag har jag ingen som helst aning om vad som händer. Jag ska sova ut, det är en sak som är säkert!
XOXO

Dag 12 - I min handväska

Hmm, jag använder ju typ aldrig handväska nu för tiden. Men när jag väl använder den har jag med mig en parfym, p-piller, handkräm. Sen har en tandborste fått följa med sista tiden, fråga mig inte varför! Sen brukar jag ha 100 olika läppglans och läpsyl. Plånboken såklart och bilnyckeln. Sen har jag ju inte så viktiga grejer som behövs. Eller jo, jag har alltid lite smycken, ifall man glömmer att sätta på sig några innan man åker!
XOXO

Dag 11 - Mina syskon

Min syster. Den absolut finaste människan i värlen. Den tjejen jag har absolut mest minnen med i hela världen. Vi har gjort allt tillsammans och delat på allt tillsammans. Det finns nog ingen jag kan bli så arg på som henne, men i slutändan så är det lixom vi mot världen.
Hon är grym, jag kan prata om allt med henne och hon gör mig glad. Jag är så tacksam över att just hon är min syster. Vi är grymma tillsammans!
Förut bråkade vi ganska mycket, men nu för tiden är vi mest sams hela tiden och har bara hur mysigt som helst. Det är så himla skönt att veta att hon alltid finns, oavsett vad. Jag kommer stå vid hennes sida i vått och torrt, tårka hennes tårar vid motgång och klappa henne i ryggen vid framgång. Jag är stolt över dig lillasyster!

You are my person! <3

XOXO

Blev inte en så rolig dag idag. Men nu betar Bork på de evigt gröna ängarna. Jag tror han trivs där. Men han lämnar ett tomrum efter sig, lilla Borken. Men med sina 23 år har han levt ett värdigt och roligt liv.
Vi saknar dig Bork!

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Jaa, stalldag som det är kan jag ju inte säga att man är så snygg direkt. Men jag trivs med det ändå!
Jag hade långkalsonger, mina gröna ridbyxor, underställs tröja, tjocktröja och min stora vinterjacka. Mina nya stallskor som är asvarma, bruna raggsockor, "svamp" mössan och läderhandskar. Tur att man är söt i vilket fall!
XOXO

Idag har jag och Milano upptäckt ridhuset lite till. Började med att longera honom ordentligt trött (trodde jag!), han verkade iaf lite trött när jag slutade.. Sen hoppade jag upp och red runt lite i ridhuset. Duktiga bäbis. Anna och Daimler stod och kikade på oss och jag trodde att Milano bara skulle vilja gå till dom, men icke sa nicke. Han var hur duktig som helst idag och skrittade på glatt. Jag fick mig också två åkturer när det föll ner snö från taket som Milano tyckte var läskigt (mest för att Daimler tyckte det såklart..). Så då hoppade han iväg lite grann med mig på ryggen. Men duktiga lilla plutten bara stannade och sen fortsatte gå precis som vanligt.
Det roliga är att jag känner mig väldigt trygg på honom. Vi känner varandra så bra och det är så roligt att känna att vi utvecklas, jag behöver bryta den seeega utvecklingen med Bettan och Milano blir perfekt för det just nu. Jag känner mig glad och duktig. Det gör bäbis också, han verkar så himla nöjd med att få arbeta. Riktigt roligt att se!

Jag red sedan Bettan i ridhuset, som såklart blev spänd pga snöras. Red utan martingal för första gången sen i somras! Så det gick väll ändå hyfsat bra. Eller det var nog bra att få känna iaf. Jag tänker rida varannan gång nu ett tag, så att jag börjar vänja av henne lite med martingalen, eller framförallt mig själv. Det är svårt att rida när Bettan blir spänd. Jag blir så frustrerad och fokuserar på fel saker. Tur att mamma var där och fick mig att fokusera på rätt saker. Hon sa till mig att även om det inte alls kändes så bra idag, så är det ungefär så som det var när jag tyckte att det var bra för typ ett halvår sen. Så då kan man ju säga att jag höjt min sämstanivå en aning. Det känns riktigt bra, men jag blir ändå ledsen när det känns som att allt går så segt. Men det är bara att hålla ut för snart vänder det och då kommer jag nog känna att det har gått rätt fort istället. Men det är detta som är charmen med hästar, det går alltid upp och ner.

På kvällen blev det även träning för mig. Vi körde ett baspass på friskis med 99 stycken andra. Det var roligt, var lite otaggad först, men det blev najs. Kul att komma igång med träningen igen. Det är bra både för kroppen och även för ridningen. Det gör stor skillnad faktiskt. För det första ser det bättre ut när man är lite mer slimmad och sen orkar man så mycket mer. Det blir nog asbra!
XOXO

Dag 09 - Min tro

Jag tror på ödet. Jag vill inte tro på någonting annat. Jag vill tro att om det är meningen att någonting ska hända så kommer det hända. Man behöver inte jaga efter det. Ska det bli så kommer det till mig och inte tvärt om. Är det meningen att jag och andreas ska vara tillsammans tills vi blir 100 så kommer det bli så, oavsett vad. Eller kanske inte oavsett allt, man får aldrig ta det för givet, men trots motgångar så tror jag att ödet kommer bli som det ska bli. Det är bara så, man kan inte bestämma ödet, men man kan styra det. Jag gillar att tro på ödet, då kan man leva i nuet.
XOXO

Dag 08 - Ett ögonblick

Det var inte så lätt att välja ett ögonblick. Men det fick bli dethär: När jag för några dagar sen var borta med Milano i ridhuset för att longera honom. Andra gången efter hans vila pga alla sparkar han fått.. Jag kände för att vara lite busig redan innan och förberedde mig på att ta med hjälmen bort. Tänkte att jag skulle hänga lite på honom för att se hur han reagerade på det nu efter allt uppehåll. Innan vilan så red jag ju då själv efter Daimler i ridhuset i skritt och trav. Innan när jag var själv så backade han bara.
Jag hängde på honom och gick runt ett varv på volten. Han var snäll, men det blir lite svårt med balansen när jag bara hänger på ena sidan lixom. Så när jag ska prova igen. Det är just det ögonblicket jag vill fånga. När jag känner att det bara är att hoppa upp istället. Det ögonblicket när jag litar på honom till 110% och han litar lika mycket på mig. Att jag bara kan hoppa upp helt ensam, skritta runt i ridhuset och han gör som jag säger. Då snackar vi ändå rätt bra kontakt mellan oss. Det gör mig varm. Jag blir alldeles glad när jag tänker på det.
Att en häst & en människa kan komma varandra så nära, att de gör precis vad som helst för den andre, det tycker jag är coolt. Det är ett ögonblick att minnas, att vila på när man har en dålig dag. Ett ögonblick som stärker självförtroendet och får mig att tro på det jag gör. Detta kallas tillit och det är därför jag gör det jag gör.
XOXO

Dag 07 - Det här gör mig glad



Det finns mycket som gör mig glad. Det här säger ju det absolut mesta. Min älskade fina pojkvän. Mina underbara fina kusiner och hästarna. Det är tre saker som får mig att le varje dag. Sen finns det så mycket annat såsom min familj, mina vänner, sommaren och allt annat skoj. Men just idag har Bettan gjort mig glad, Andreas och Märta&Vera. Det är verkligen så att man inte kan sluta le när man pratar om små brudarna. Dom är så underbara och jag är så glad över att ha dom som mina kusiner. Mina favvoritkusiner dessutom! Nu vet ni vad som fick fram mina smilegropar idag iallafall!
XOXO

Dag 06 - Min dag

Fredag idag, allstå en bra dag. Men den började med världens huvudvärk, inte jättekul. Gick ut och hjälpte mamma och ta ut hästarna. Sen gick jag hem och käkade frulle, la mig i sängen och kollade klart på bröderna Karlsson. När huvudvärken hade släppt lite så gick jag ut och gjorde färdigt stallet.
Sen gick jag bort och linade Milano i ridhuset. Jag kände för att vara busig och tog med mig min hjälm.Hängde lite på honom och det gick bra. Han tycker att det är lite svårt att gå rakt bara när tyngden bara hamnar på en sida. Så nästa gång jag körde så hoppade jag upp. Sen skrittade jag lite i ridhuset, helt ensam och han tog det bra. Stannade några gånger, men förut har han ju bara backat, så nu verkar han fatta grejen iaf!
Lunch för både mig och hästarna efter det. Jag passade även på att damsuga lite och diska. Duktiga sara.

Sen red jag Bettan, lite dressyr i ridhuset. Det gick bra, hon var lite seg efter igår tror jag. Men ändå fin i formen tycker jag. Mina armar känns helt rörliga nu, det är så stor skillnad när man vågar slappna av lite, det känns lixom helt rätt!

På kvällen blev det middag med familjen i Röda Stugan och sen kom Andreas och vi har bara pratat och myst. Alltid roligt att komma hem till mamma och pappa!

Jag och mamma hade ju även invägning idag i Biggest Looser. Jag har gått ner ytterligare ett kilo sen förra veckan igen. Nu har jag alltså tappat fyra kilo på fem veckor, och då har typ två veckor varit jullov och man har fått äta lite som man vill. Jag är grym! Nu är det inte så långt kvar tills jag når mitt mål!

Nu ska jag sova med världens bästa älskling, imorgon blir det ganska tidigt, för vi ska iväg till Lidingö. Andreas ska skotta tak och jag ska vara med mina favoritbrudar!
XOXO

Dag 05 - Ett smycke,klocka eller accessoar som betyder mycket för mig

Det absolut finaste halsbandet jag har är mitt äkta pärlhalsband. Jag har alltid det när jag ska vara extra fin. Det fick jag av mormor och morfar i artonårs present. Det som är extra bra med det är att varje gång jag har på mig det så bär jag morfar med mig. Jag vet att han blir stolt varje gång jag använder det. Jag fick det till exempel innan de skulle ha gett mig det bara för att jag skulle kunna ha på mig det under min middag.

Jag är så glad att jag har världens bästa mormor och morfar. Jag saknar min morfar varje dag. Och halsbandet gör mig stolt, för jag vet att det är det morfar vill!
XOXO

Dag 04 - Det här åt jag idag

Eftersom att jag räknar kalorier så vet jag precis vad jag stoppar i mig och hur mycket. Idag ligger jag väldigt bra till i mina kaloriräkningar.
Till frukost blev det lätt vanilj yoghurt och en banan. Jag käkade även en banan innan jag sprang ut och tog ut hästarna. Sen blev det yoghurt igen hos mamma med med musli till lunch, plus fyra knäckebrödmackor med ost.
Sen åt jag grillad kyckling och keso till middag, det var gott! Sen klämmer man ju in en och annan frukt lite här och var.

Kanske inte min mest roliga måltidsdag, men vårt kök håller ju på att målas, så det är sjukt stökigt och fett jobbigt att laga mat. Så det har fått blivit enkel mat, men det duger ju en regnig söndag under kriget!
XOXO

Dag 03 - Mitt älsklingsdjur



Finns det mycket att säga egentligen. Jag tror att alla som har klickat sig in på bloggen förstår att hästarna är mitt favoritdjur. Jag tycker inte bara om dom, jag avgudar dom. Det är nog det vackraste som finns. Marsella är mitt absoluta älsklingsdjur. Henne har jag absolut närmst om hjärtat av alla. Hon är min bästis. Vissa skulle nog säga att jag är larvig nu, att man inte kan vara kompis med ett djur.
Men sanningen är den att det kan man. Har man umgåtts tillsammans minst fem dagar i veckan och oftast mer i snart 9 år, då känner man varandra. Jag behöver bara kika till på Mersan för att veta vilken humör hon är på. Om hon bara låtsas vara lite småtjurig för att hon ska få mat, eller om hon är riktigt förbannad på riktigt.
Marsella kan nog vara elak, men hon har aldrig varit elak mot mig. Självklart kan hon sura lite när man borstar under magen, retar henne utanför boxen och när man spänner sadelgjorden. Men hon har aldrig varit elak mot mig. Det ger mig en varm känsla i magen.

Jag och Marsella har lärt varandra allt vi kan, vi vet precis vilka knappar man ska trycka på. Det blir så lätt att rida Marsella jämfört med alla andra hästar. Vi bara klickar så bra. Men jag lovar att Mersan vet hur hon ska göra för att smita undan lite med mig. Men ändå jobbar hon på som aldrig förr när jag rider. Hon tycker det är så roligt och verkar alltid så glad. Det finns lixom hur mycket energi som helst just då. Sen när man släpper tyglarna så går det i slowmotion igen. Men när man kortar tyglarna går hon på tårna. Älskade fina Mersan.

Det finns nog ingen som kan förstå vad jag känner för Mersan. Nu är tårarna nära, bara när jag berättar om henne. Hon har den största platsen i mitt hjärta, det har hon alltid haft. Jag tycker om min ponny så ofantligt mycket! Jag vill henne bara gott. Att ha fått utvecklas tillsammans med denna prinsessa har varit ett nöje. Självklart finns det alltid blod, svett och tårar. Men ur det har det alltid kommit guld. Det finns ingen som förstår hur stark min kärlek är till henne, hur rädd jag var när hon var nära att dö, hur glad jag var när hon kom hem från strömsholm eller hur stolt jag var på vår sista tävling. Det är bara Mersan som förstår. Och jag vet att mersan förstår vad jag känner för henne. För vi har någonting speciellt, som ingen annan har.
XOXO

Dag 02 - Min första kärlek

Första gången jag blev kär var i sexan. Alla som känner mig vet vem han är och jag tänker inte nämna hans namn här. Det var första gången jag kände det underbara pirret i magen, ögonkontakten och allt underbart med kärleken. Det var första gången man trodde att livet inte skulle gå vidare när man insåg att det tog slut och det var hemskt. Men livet har gått vidare och jag tycker att det är viktigare att prata om min nuvarande kärlek. Det kan man ju säga är min absolut första riktiga riktiga kärlek. Andreas. En person som jag vill dela mitt liv med, som jag redan delar mitt liv med.

Det är han som får mig glad om dagarna. Jag älskar att få vakna upp med honom varje dag, få laga middag tillsammans med, städa tillsammans med, mysa tillsammans med och somna tillsammans med. Det är skönt att ha någon att dela det tråkiga i vardagen med, men också allt roligt tillsammans med. Så fort det händer något skoj ringer jag till Dreeys och berättar det. Han är min andra hälft och jag vet att vi har en framtid tillsammans. Vi ska bara ha det.

Att ha fått flytta ihop med honom, att få dela hela mitt liv med honom, det är kärlek på riktigt. Inte bara bubblet i magen, utan faktiskt livet. Självklart finns det fjärilar i magen, men man ser det från ett annat perspektiv nu, än vad man gjorde förut. Andreas är mannen i mitt liv, han gör mig lycklig. Jag är så glad att alltid ha honom vid min sida. Han gör mig trygg.

Dreeys + Purjo = SANT!



Jag älskar dig Andreas!
XOXO

Bara ett litet svar..

"dog någon som står dig nära?
Nej, det är jag evigt tacksam över.

var inte du nära din morfar?"

Om du hade brytt dig om det på riktigt hade du inte kommenterat anonymt. Och hade du inte behövt kommentera annonymt hade du inte behövt fråga. För då hade du vetat att min morfar inte dog förra året. Han dog året innan och jag är evigt tacksam över att jag inte behövde uppleva det år 2010 också. Jag stog min morfar nära, det hade du vetat om du inte behövt kommentera anonymt...

DAG 01 - OM MIG!



Lilla purjot, det är jag det. Eller bara Sara Hernvall. 19 år och bor på Torö med min undrebara pojkvän Andreas. Vi har flyttat in i en stor lägenhet typ bara 100 meter från mamma & pappa.
Jag jobbar i stallet med min mamma och Anna, det är superroligt och skönt. Vi mockar, rider och skrattar varje dag.
Jag gillar att bo på Torö, jag är uppväxt här, jag trivs som firren i vattnet och älskar lugnet. Stan är inget för mig, eller jo ibland, men det ska vara med måtta.

Det absolut bästa jag vet är mina underbara hästar. Bettan, tävlar just nu LA dressyr med henne, men ska upp lite till inom kort. Mille, tre år, under inridning. Världens absolut bästa häst, han kommer bli en stjärna när han blir stor, det är skrivet i stjärnorna. Sist men inte minst (eller till storleken jo) Mersan. Min absolut bästa vän, har varit min sen jag var elva, alltså snart nio år. Vi känner varandra innan & utan och hon är grym.

Många skulle nog kalla mig pluggis, men jag är sån att det jag gör, det ska jag göra bra. Vilket resulterade i nästan alla MVG i både grundskolan och gymnasiet. Även fast jag inte kanske ansträngde mig fullt ut. Men smart på pappret, det kan man säga att jag är, men man får inte heller glömma att jag är blond... Jag är världens sämsta förlorare, vilket innebär att jag alltid gör mitt bästa. Jag blir väldigt arg på mig själv om det går dåligt. Allt från uppgifter i skolan till stallet. Jag läste Media på Kunskapsgymnasiet Globen. Roligt med rörlig bild, men hade lite otur med klassen, en grupp av olika människor som inte fann varandra särskilt lätt.

Jag gillar att ha kontroll över allt som görs, det ska vara ordning och reda på allt, förutom sovrummet då kanske.. Hemma är det mest jag som lagar mat och jag lever så sunt det bara går för tillfället. Alltså ingen godis och ingen läsk. Synd för mig.

Jag är blyg, men så fort spärren släppt öppnar jag lätt upp mig för människor. De som känner mig bäst i hela världen är mamma, Hanna, Matilda, Andreas och Jennifer. De vet allt om mig. De känner till mina dåliga sidor och accepterar mig för den jag är. Jag älskar dom för det.

Jag har ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor. Jag hatar att diskutera frågan, jag kan inte bestämma mig.. Det är den enda saken jag inte vet med mitt liv. Men någonting bra. Det verkar korkat att kasta bort allt slit i skolan på att inte göra något av mitt liv. Jag tycker det känns konstigt och ibland lite tråkigt att inte gå i skolan längre. Komma hem och inte ha någon läxa som ska göras. Jag är nog lite konstig som tycker att det kan vara roligt att skriva en uppsats, så det blir kanske dags att börja plugga snart.. Vi får helt enkelt se!

Nog om mig, hoppas ni inte dog av uttråkning. Nu ska iaf jag sova!
XOXO

Lite inspirerande att skriva sånna här grejjor. Framförallt när man har bloggtorka och aldrig vet vad man ska skriva. Så nu hoppas vi på lite bättre uppdatering från min sida!

Dag 01 - Om mig
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mitt älsklingsdjur
Dag 04 - Det här åt jag idag
Dag 05 - Ett smycke,klocka eller accessoar som betyder mycket för mig
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Det här gör mig glad
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Dagens önskelista 1-10
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min älsklingsmat
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Dessa människor dras jag till
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - En sak jag vill göra innan jag dör

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade hemifrån och till Skövde.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade jag ens några?

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nixpix.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, det är jag evigt tacksam över.

5. Vilka länder besökte du?
SWEDEN och skövde. Haha!

6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?!
Haha en Bates Innova dressyrsadel, som jag nu fick till 2011!

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Åttonde juni!

8. Vad var din största framgång 2010?
Att jag har växt som människa. Plus att jag och bettan red på 70%!

9. Största misstaget?
Hörde jag misstag?

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja, järnbrist till tusen. Och juste, magkatarr :(

11. Bästa köpet?
Hmm, svårt att säga. Två fina pannband kanske? Och alla fina kläder!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hästen i första hand. Kläder i andra.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Bäbishästarna, älskling och alla nära&kära!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Svårt att säga en specifik.. Dreaming people of course!

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare till en början. Ledsen i mitten och glad på slutet!

16. Vad önskar du att du gjort mindre?
NOTHING!

17. Vad önskar du att du gjort mer?
Ingen aning.

18. Blev du kär i år?
Jag förblev kär.

19. Hur tillbringade du julen?
Älskling, familjen & släkten. Plus stallet!

20. hur många one night stands?
Haha, massor såklart! MED DREYS! ;)

21. Favoritprogram på TV?
Kanske idol, robinson & paradise!

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nää inte hata tror jag,

23. Bästa boken du läste i år?
Eat, pray & love

24. Största musikaliska upptäckten?
Hmm, ingen aning faktiskt!

25. Något du önskade dig och fick?
Massor av grejor

26. Något du önskade dig men inte fick?
Tror inte det?

27. Årets bästa film?
Svårt att säga, men Änglagård var grym!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
En dag på OTW med fika. Middag med vännerna och sen en grym utgång på det!

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Kanske ett lite gladare slut på Skövde..

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Finns det något annat än Lite finare, lite bättre?

31. Vad fick dig att må bra?
Mina hästar, älsklingen, nära&kära

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag skulle nog as usual säga zlatan & ola rapace!

33. Vem saknade du?
Min morfar!

34. De bästa nya människorna du träffade?
Absolut Natalie! Grymma lillasystser kommer alltid ha en plats i hjärtat mitt!

År tvåtusentio har varit ett bra år. Det har hänt mycket, både på gott och ont.
Året började kanske inte så roligt. Åttonde januari, årets sorgligaste dag. Morfars begravning. Jag saknar honom otroligt mycket!
En lite roligare grej var ju praktiken på OTW, jag utvecklades verkligen som person där. Jag blev modigare, mer självsäker och lärde mig otroligt mycket. Det var verkligen åtta helt underbara veckor!
Under april åkte jag, älskling, hanna & peter på en underbar Åreresa och det var verkligen guld värt. Så otroligt mysigt och avkopplande att man dör!
Sen var det studenttider med allt vad det innebär. Skivor, mösspåtagning, planering och studentdagen. Många olika förklädnader blev det, såsom hockeyspelare, pink party brud, törnrosa och indianhövding. Verkligen bästa tiden i mitt liv. Glömmer aldrig, trots att järnbristen var ett faktum då!
Sen blev det Skövde för hela slanten, jag gick in med öppna ögon och körde gärnet. Kanske lite för hårt. Fyra månader senare låg jag till sängs med magkatarr och kunde inte äta. Slutade med att jag kom hem igen. Det fick helt enkelt bli ett liknande jobb på hemmaplan istället.
Då flyttade jag & andreas ihop. En lägenhet på 100kvm en minut från stallet. Kan det bli bättre?

På hästfronten har jag utvecklats otroligt mycket!
Började med att debutera medelsvår c med Bettis på 56% och alla LB klasser på över 60%. Då kändes hon fin, men inte helt lösgjord. Trippen till Skövde, Trauditräning och Hubertusträning gjorde att vi kom ännu en bit. Sista tävlingarna var på Lilla Edet, där det var många fina hästar. Började med att rida en LB:1 på nästan 69% och en LA:1 på 70%. Jag är stolt över mina framgångar på tävlingarna denna termin, men ser fram emot nästa, nu när vi haft hela hösten och vintern på oss att träna. Nu är hon riktigtriktigt fin jämfört med förut och jag ska så snabbt som möjligt göra upp en plan inför tävlingsterminen som kommer. Förhoppningsvis blir det träning för Hubertus både mars, april och maj. Nu taggar vi till!

Milano har gått från klarhet till klarhet, men något långsamt. Sommarvilan gjorde gott, men fick extra lång pga att jag ändå skulle hem och då blev det några veckor till. Kom väldigt långt. Red ju själv i ridhuset. Men nu har han varit skadad otroligt mycket. Tråkigt. Men vintervilan är alltså klar nu och det är bara att köra igång på detta år. Ska bli kul att se hur långt denna häst kan gå!

Mig själv är intressant att utvärdera. Jag har nog ändrat mig själv två gånger under året. När jag kom till Jenny provade jag en mer soft stil, tänkte mer på innerhanden och att hästen var böjd åt rätt håll. Jag satte hästens form före min. När jag kom hem, tänkte vi om. Eller Hubertus fick mig att tänka om. YTTERHANDEN är svaret på allt, vilket är helt sant. Dessutom så fokuserade vi mycket på mig, vilket jag ska fortsätta göra. Mina skänklar har blivit bättre. Mina händer har blivit något bättre, men nu ska det verkligen börja sitta att bara ha händerna i mitten. Min sits har förbättrats avsevärt, jag kan sträcka på mig, känna mig stolt över det jag gör. Jag är helt klart nöjd över allt jag har åstakommit detta år på hästryggen. Hoppas på ett ännu mer framgångsrikt 2011!
XOXO