Dag 08 - Ett ögonblick

Det var inte så lätt att välja ett ögonblick. Men det fick bli dethär: När jag för några dagar sen var borta med Milano i ridhuset för att longera honom. Andra gången efter hans vila pga alla sparkar han fått.. Jag kände för att vara lite busig redan innan och förberedde mig på att ta med hjälmen bort. Tänkte att jag skulle hänga lite på honom för att se hur han reagerade på det nu efter allt uppehåll. Innan vilan så red jag ju då själv efter Daimler i ridhuset i skritt och trav. Innan när jag var själv så backade han bara.
Jag hängde på honom och gick runt ett varv på volten. Han var snäll, men det blir lite svårt med balansen när jag bara hänger på ena sidan lixom. Så när jag ska prova igen. Det är just det ögonblicket jag vill fånga. När jag känner att det bara är att hoppa upp istället. Det ögonblicket när jag litar på honom till 110% och han litar lika mycket på mig. Att jag bara kan hoppa upp helt ensam, skritta runt i ridhuset och han gör som jag säger. Då snackar vi ändå rätt bra kontakt mellan oss. Det gör mig varm. Jag blir alldeles glad när jag tänker på det.
Att en häst & en människa kan komma varandra så nära, att de gör precis vad som helst för den andre, det tycker jag är coolt. Det är ett ögonblick att minnas, att vila på när man har en dålig dag. Ett ögonblick som stärker självförtroendet och får mig att tro på det jag gör. Detta kallas tillit och det är därför jag gör det jag gör.
XOXO