År tvåtusentio har varit ett bra år. Det har hänt mycket, både på gott och ont.
Året började kanske inte så roligt. Åttonde januari, årets sorgligaste dag. Morfars begravning. Jag saknar honom otroligt mycket!
En lite roligare grej var ju praktiken på OTW, jag utvecklades verkligen som person där. Jag blev modigare, mer självsäker och lärde mig otroligt mycket. Det var verkligen åtta helt underbara veckor!
Under april åkte jag, älskling, hanna & peter på en underbar Åreresa och det var verkligen guld värt. Så otroligt mysigt och avkopplande att man dör!
Sen var det studenttider med allt vad det innebär. Skivor, mösspåtagning, planering och studentdagen. Många olika förklädnader blev det, såsom hockeyspelare, pink party brud, törnrosa och indianhövding. Verkligen bästa tiden i mitt liv. Glömmer aldrig, trots att järnbristen var ett faktum då!
Sen blev det Skövde för hela slanten, jag gick in med öppna ögon och körde gärnet. Kanske lite för hårt. Fyra månader senare låg jag till sängs med magkatarr och kunde inte äta. Slutade med att jag kom hem igen. Det fick helt enkelt bli ett liknande jobb på hemmaplan istället.
Då flyttade jag & andreas ihop. En lägenhet på 100kvm en minut från stallet. Kan det bli bättre?

På hästfronten har jag utvecklats otroligt mycket!
Började med att debutera medelsvår c med Bettis på 56% och alla LB klasser på över 60%. Då kändes hon fin, men inte helt lösgjord. Trippen till Skövde, Trauditräning och Hubertusträning gjorde att vi kom ännu en bit. Sista tävlingarna var på Lilla Edet, där det var många fina hästar. Började med att rida en LB:1 på nästan 69% och en LA:1 på 70%. Jag är stolt över mina framgångar på tävlingarna denna termin, men ser fram emot nästa, nu när vi haft hela hösten och vintern på oss att träna. Nu är hon riktigtriktigt fin jämfört med förut och jag ska så snabbt som möjligt göra upp en plan inför tävlingsterminen som kommer. Förhoppningsvis blir det träning för Hubertus både mars, april och maj. Nu taggar vi till!

Milano har gått från klarhet till klarhet, men något långsamt. Sommarvilan gjorde gott, men fick extra lång pga att jag ändå skulle hem och då blev det några veckor till. Kom väldigt långt. Red ju själv i ridhuset. Men nu har han varit skadad otroligt mycket. Tråkigt. Men vintervilan är alltså klar nu och det är bara att köra igång på detta år. Ska bli kul att se hur långt denna häst kan gå!

Mig själv är intressant att utvärdera. Jag har nog ändrat mig själv två gånger under året. När jag kom till Jenny provade jag en mer soft stil, tänkte mer på innerhanden och att hästen var böjd åt rätt håll. Jag satte hästens form före min. När jag kom hem, tänkte vi om. Eller Hubertus fick mig att tänka om. YTTERHANDEN är svaret på allt, vilket är helt sant. Dessutom så fokuserade vi mycket på mig, vilket jag ska fortsätta göra. Mina skänklar har blivit bättre. Mina händer har blivit något bättre, men nu ska det verkligen börja sitta att bara ha händerna i mitten. Min sits har förbättrats avsevärt, jag kan sträcka på mig, känna mig stolt över det jag gör. Jag är helt klart nöjd över allt jag har åstakommit detta år på hästryggen. Hoppas på ett ännu mer framgångsrikt 2011!
XOXO