DAG 01 - OM MIG!



Lilla purjot, det är jag det. Eller bara Sara Hernvall. 19 år och bor på Torö med min undrebara pojkvän Andreas. Vi har flyttat in i en stor lägenhet typ bara 100 meter från mamma & pappa.
Jag jobbar i stallet med min mamma och Anna, det är superroligt och skönt. Vi mockar, rider och skrattar varje dag.
Jag gillar att bo på Torö, jag är uppväxt här, jag trivs som firren i vattnet och älskar lugnet. Stan är inget för mig, eller jo ibland, men det ska vara med måtta.

Det absolut bästa jag vet är mina underbara hästar. Bettan, tävlar just nu LA dressyr med henne, men ska upp lite till inom kort. Mille, tre år, under inridning. Världens absolut bästa häst, han kommer bli en stjärna när han blir stor, det är skrivet i stjärnorna. Sist men inte minst (eller till storleken jo) Mersan. Min absolut bästa vän, har varit min sen jag var elva, alltså snart nio år. Vi känner varandra innan & utan och hon är grym.

Många skulle nog kalla mig pluggis, men jag är sån att det jag gör, det ska jag göra bra. Vilket resulterade i nästan alla MVG i både grundskolan och gymnasiet. Även fast jag inte kanske ansträngde mig fullt ut. Men smart på pappret, det kan man säga att jag är, men man får inte heller glömma att jag är blond... Jag är världens sämsta förlorare, vilket innebär att jag alltid gör mitt bästa. Jag blir väldigt arg på mig själv om det går dåligt. Allt från uppgifter i skolan till stallet. Jag läste Media på Kunskapsgymnasiet Globen. Roligt med rörlig bild, men hade lite otur med klassen, en grupp av olika människor som inte fann varandra särskilt lätt.

Jag gillar att ha kontroll över allt som görs, det ska vara ordning och reda på allt, förutom sovrummet då kanske.. Hemma är det mest jag som lagar mat och jag lever så sunt det bara går för tillfället. Alltså ingen godis och ingen läsk. Synd för mig.

Jag är blyg, men så fort spärren släppt öppnar jag lätt upp mig för människor. De som känner mig bäst i hela världen är mamma, Hanna, Matilda, Andreas och Jennifer. De vet allt om mig. De känner till mina dåliga sidor och accepterar mig för den jag är. Jag älskar dom för det.

Jag har ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor. Jag hatar att diskutera frågan, jag kan inte bestämma mig.. Det är den enda saken jag inte vet med mitt liv. Men någonting bra. Det verkar korkat att kasta bort allt slit i skolan på att inte göra något av mitt liv. Jag tycker det känns konstigt och ibland lite tråkigt att inte gå i skolan längre. Komma hem och inte ha någon läxa som ska göras. Jag är nog lite konstig som tycker att det kan vara roligt att skriva en uppsats, så det blir kanske dags att börja plugga snart.. Vi får helt enkelt se!

Nog om mig, hoppas ni inte dog av uttråkning. Nu ska iaf jag sova!
XOXO