Dag 25 - En första

Åååh, min absolut första tävling med egen häst, det kommer jag verkligen ihåg. En liten blåbärshoppning med min lilla ponni Linus. Det var inte direkt höga hinder, men jag verkligen hur nervös som helst. Kommer verkligen ihåg hur hårt mitt hjärta bankade då.
Jag var ju inte direkt hemma på det där med tävlingar. Men Linus skötte sig bra, han hoppade fram till den STORA gula oxern som jag var lite nervös för innan. Men den vägrade han på. Då undrade lilla Sara, hur gör man nu? Jag var tvungen att fråga en funktionär, som snällt svarade att det bara var att lägga en volt och ta om hindret. Inte visste jag om en sån sak lixom. Jag trodde att det bara var att tacka för mig. Men så var det ju inte. Och nästa försök hoppade Linus och vi kom glatt i mål tillslut.
Det var en häftig känsla kommer jag ihåg. Jag var stolt. Min lilla busponny Linus, som jag inte ens vågade rida när han kom. Han var verkligen en liten sötis. Men jag tror nog att det blev en enda liten blåbärshoppning på honom. Men han var glad ändå!

XOXO

Nu har jag precis ridit ut en sväng på Mille, med Anna och Lord. Gud vad min lilla bäbis är grym. Igår hade vi som sagt svårt med galoppen. Men idag när vi travade fattade han galopp av sig själv. Gulle! När vi väl skulle galoppera förväntade jag mig ett litet skutt kanske iaf. Men nej, har jag någonsin suttit på en lugnare häst? Haha, han var inte seg, utan bara lugn. Bara tog ett galoppsprång i taget och var hur nöjd som helst.
Man blir så glad av dendär lilla bäbisen, hur ska jag klara en vecka utan honom!? Det blir svårt det. Men nu får han nästan två hela veckors vila, sen kör vi igång på riktigt, det ser jag fram emot!

XOXO

Dag 21 - Ett annat ögonblick



Det måste ha varit när jag för ganska många år sen nu red för Ronnie på Mersan. Jag hade ju ridit någon gång innan för honom. Men just på denna kurs, så fick jag känslan av hur det ska kännas att rida. Han gav mig hur underbart det är att sitta på en häst som är hundra procent lösgjord och hundra procent arbetsvillig. Så himla härligt!
Jag kommer aldrig glömma hur stolt och lycklig jag blev när alla bitar föll på plats, hur små mina hjälper skulle vara för att det skulle bli såhär bra. Ronnie lärde mig att rida, det finns inte mycket att säga om det. Han har lärt mig det mesta jag kan. Jag saknar honom och tänker på honom mer än vad man kan tro.

Jag kommer ihåg när jag hade köpt Bettan, jag ville verkligen bara visa upp henne för honom. Få den hjälp jag behövde, men då kom det tråkiga beskedet. Ronnie finns inte mer. Men han hjälper mig från himlen, det vet jag. Han sitter där uppe och skriker åt mig!

Konstigt att man kan sakna någon som man egentligen inte har en jättebra relation med, en person som man kanske träffade några gånger i livet. Men han delade med sig av sin kunskap till mig, han fick mig att förstå varför jag kämpade som jag gjorde med Mersan. Det har gett mig så otroligt mycket. Han gav mig ögonblicket jag aldrig glömmer, när allt bara fungerar och när man känner att man faktiskt kan.
Jag saknar denna stora man!

XOXO

Milano: Red ut en sväng idag runt sandtaget med Anna och Lordi. Hoppade upp utanför stallet för första gången. Det tyckte han var lite konstigt, eller mest spännande skulle jag tro. Han tycker verkligen att allt är roligt, det märks på honom. Vi skrittade mot hoppstigen och på vägen mötte vi postbilen, som vägrade stanna. Men milano skuttade lite åt sidan och sen var det inget mer med det. Duktiga häst!
Vi travade också en hel del och det gick bra. Han håller sig lugn även om Lord kommer en bit i förväg. Idag vågade han gå på från början i traven, vilket är positivt, men precis som jag trodde. Han är iaf inte särskilt tittig. Hoppade typ till när Lord hoppade till, men inte mer än så. Tar några snabba steg ibland, men vilken häst gör inte det?
Tänkte att man skulle prova att galoppera lite, men det var lite halt och eftersom han endast har skor fram kändes det inte riktigt schysst.
När vi kom till örenvägen hoppade jag av, så jag slapp rida längs landsvägen, det är lite att utmana ödet om man säger så! Men vi kom tillbaka nöjda och glada till stallet. Jag märker verkligen på honom att han tycker att det är roligt och det gör mig så glad. Han ruskar på huvudet och bara vill mer. Precis så som han gör när han ska ut i hagen på morgonen. Sötishäst!
Imorgon får han en välförjänt vilodag!

Mersan: Höll lektion för Madde. Gud så bra det gick idag. Madde har verkligen hittat känslan och gör precis så man ska. Är konsekvent och bestämd, men samtidigt snäll och ger efter så fort mersan gör rätt. Riktigt duktig tjej helt enkelt. Lite svårt att förstå att hon blivit så stor, jag kommer ihåg när hon började rida Mersan, då var hon inte så stor, men Mersan har verkligen varit schysst mot henne!
Kul att se att hon utvecklats så mycket och snart får jag åka iväg med henne på en liten klubb dressyr helt enkelt! Bitarna faller lixom på plats och Madde känner nu verkligen när hon gör rätt. Jag blir så himla glad när jag ser dom tillsammans!

XOXO

Milano: Linade till att börja med. Han var rätt pigg idag, men riktigt fin. Fick galoppera av sig ordentligt och vi tränade mycket övergångar. Det fungerade bra, han lyssnade iaf mer på mig än på Anna & Daimler. Det är alltid positivt. Sen hoppade jag upp och det tyckte Mille var roligt. Vi kunde skritta och trava runt i ridhuset utan problem och det kändes riktigt skönt. Han tyckte att snön vid dörren var lite halvläskig, men gjorde inget mer än att trycka sig in mot mitten. Men därför ville jag inte prova att galoppera, vill bara känna att man kan rulla runt utan problem. Så det kanske går bättre nästa gång lixom! Han var iaf riktigt duktig, som kunde byta varv i trav och bara var hur cool som helst!

Bettan: Red dressyr med kandaret idag, var ju bara tvungen att testa lixom. Hon var fin, mycket finare än jag trodde. Hon blir lixom både bättre och sämre med kandaret. Hon kommer fram bättre till handen, men sen tycker jag att hon känns lite låst, framförallt i sidled. Men jag kan fånga upp henne lite mer med kandaret.
Red med mycket lös stångtygel och fokade på att få henne lång, låg och rund. Det blev verkligen jättebra i slutet i galoppen när hon vågade galoppera framåt.

Sara: Jag och syrran tränade ett medelpass på friskis, det gick bra och var roligt. Kul att känna att man orkar mycket mer än i slutet av förra året. Det känns bra!

XOXO

Ååh, utejobb får -450 toast idag. Inte alls kul att gå ut och släppa ut hästarna imorse. Snoret rinner, men hinner inte så långt för det fryser.. Är verkligen JÄTTE sugen på att gå ut och jobba nu.. Men samtidigt är jag fett taggad på att träna med Bettan. Det går inte riktigt ihop dethär!? Men fan, långkalsonger och dubbla mjukisar är inte jätteskönt att rida i direkt.. Men annars fryser jag rumpan av mig..
Nej gud, vilken dålig energi jag sprider runt omkring mig. Inte alls bra.
Helgen har varit rätt lugn. I lördags red jag Bettis med Sofe & Carola. Snö inne i ridhuset är lika med en spänd Bettan. Satte på martingalen eftersom det var ett bra tag sen sist. Men ändå så kändes hon rätt fin tycker jag. Kul att känna att man kan rida trots att hon blir spänd.
Jag höll även lektion för Sofie och Mersan, det var roligt. För Sofie hittade rätt knappar idag, vilket betyder en FIN mersan. Stolt som vanligt blev jag alltså!

I går hände inte mycket i stallet, bara fixa det nödvändiga. För sen åkte jag och mamma iväg till rimbo och tittade på en liten poni. Det var en liten söt Nils som jag självklart blev förälskad i. Jag tror att han skulle passa perfekt, frågan är bara: Är han tillräckligt stor!?

Nu ska jag bege mig ut i den härliga (?) kylan..
XOXO

Idag har varit en bra dag måste jag säga. Hade ont i huvudet innan lunch, men det fixade snabbt till sig med en liten PILLA!

Milano: Tömkörning i ridhuset, vilket visade sig vara ett smart drag då det föll SJUKT mycket snö från taket idag. Vilket gjorde att han blev rätt så spänd. Men när han väl slappnade av blev han jättefin. Han fattade grejen ännu mer idag och hade inte svårt alls att byta varv och inte heller att gå rakt fram. Duktiga lilla hästis. Lite seg i galoppen idag, men när han kom igång så bär han upp sig själv riktigt bra. Tränade mest övergångar och variera formen. Så det ska bli lite lättare när jag rider. Han var duktig och bråkade i stort sett ingenting. Alltså ändå ett stort steg fram från sist, då han protesterade en del genom att stanna, backa och vända samtidigt.

Popcorn: Fick sig ett ordentligt dressyrpass i ridhuset. Jag bara älskar den där hästen. En riktig arbetsmyra som älskar när han får jobba. Idag visade han dessutom en del protester, vilket var roligt. Jag trodde inte att han kunde bli sur faktiskt. Han ville inte gå fram till yttertygeln och när jag tvingade honom blev han arg. Men när han väl släppte så blev han superduper fin. Tränade lite skolor och så som vanligt. Jag känner verkligen att jag kan rida ordentligt på honom, vilket är så himla roligt!

Bettan: Gick som en gud idag, vilket kändes riktigt riktigt skönt! Jag red i den bates sadeln som mamma köpte till sig själv, men nu har vi typ bytt sadel med varandra. Det är större knästöd på den sadeln och eftersom att jag har svårare att sitta still med benen så känns det inte mer än rätt! Jag kände att jag vågade slappna av och rida ordentligt idag. En riktig aha-upplevelse. Superroligt att känna att man rider rätt. Det visade sig även på Bettan. Hon var avslappnad, gjorde mycket bättre galoppfattningar och övergångar.
Vi tränade mycket grundläggande idag igen, med lite inslag av skolor och skänkelvikningar. Tänker att arbetet ska se ut så för henne ett tag framöver och öka svårhetsgraden ju stadigare hon blir i grundformen.

XOXO

Åååh vad jag älskar att hålla på med hästar, det är verkligen grymt roligt. Framförallt när det går bra. Eller det roligaste är när det har gått lite dåligt, men sen helt plötsligt tar man två steg fram. Det är så roligt!

Popcorn: Red dressyr på lilla Poppen idag, vilket var SJUKT länge sen. Men den lilla gulliga vita hästen och jag passar verkligen ihop, vi verkligen klickar. Det är nästan som att rida Mersan, det är så himla roligt. Jag tänker och han gör. Det är verkligen härligt att få den känslan. Vi red mest grundläggande i början, såg till att han flyttade sig för min ytterskänkel och inte bara rusar iväg, vilket han väldigt gärna gör. Men det blev bra väldigt fort.
Då kunde vi börja träna på skolorna, först i trav, vilket han gjorde bra. Sen körde vi några galoppslutor och det gick väldigt bra. Han flyttade lite segt i vänsterslutorna, men det räckte med att knacka till ordentligt med högerskänkeln och då gick det super. Sen lekte vi lite med byten, vilket vi aldrig provat förut. Det gjorde han verkligen med bravur. Han fattade verkligen grejen och gjorde några rena. Mycket bra för att vara första gången om man säger så.
Såklart så blir kanske inte allt perfekt och när jag skriver att han gör det bra, så gör han det, men kanske inte riktigt på så hög nivå som man önskar i ett program. Men han är så himla rolig att bara leka med, så önskar jag att Bettan var ibland..

Milano: Han fick lösgaloppera i ridhuset idag. Det tyckte han var väldigt skoj. Han var duktig och det ser så lätt ut när han rör sig. Det var nog bra att han fick busa av sig lite skulle jag tro. Han blev iaf väldigt trött. Det ser så roligt ut att rida honom, så jag verkligen bara längtar tills man kan rida på riktigt!

Bettan: Red dressyr med Lollo och Riko i ridhuset. Vi bytte efter halva tiden ungefär. Red med martingal på Bettis idag. Det gick bra, men det känns som att hon är påväg att bli lite brunstig, för hon var lite grinig mot min skänkel idag. Precis så som hon brukar när det är på G. Men hon var fin idag, inte riktigt lika fin som igår, men jag tycker att jag får fram henne fint till handen och sen att hon blir seg i reaktionerna när hon blir grinig är en helt annan sak. Då kan man åtminstone börja jobba med problemet och inte bara att hon ska slappna av. När Lollo red såg hon väldigt fin och avslappnad ut. Det är roligt att se sin häst när någon annan rider, man uppskattar allt så himla mycket mer!
Riko gick också mycket bättre idag, det var väldigt roligt att rida honom idag. Han har också svårt att komma fram till framförallt ytterhanden, men när han gör det blir han SÅÅÅÅ fin! Kul att det gått så mycket framåt på senaste tiden med honom, det har verkligen hänt jättemycket.

Mersan: Red dressyr med Sofie och Carola idag. Mersan var verkligen en stjärna. Inte bara för att hon är Mersan, utan för att hon gick så himla bra idag. Ronnie hade varit så stolt över oss, det är jag säker på. Oftast när jag rider Mersan så tänker jag att Ronnie sitter där i himler och skriker "ROUNDER!!!" och allt annat som han hjälp mig med. Nej men kul att jag kan koncentrera mig på min egen sist, hållning, skänkel och hand samtidigt som man gör övningar. Det känns som att det ger så mycket. Mersan verkade väldigt nöjd i slutet och det är förståligt måste jag säga, för gud vad hon jobbade på bra. Hon är en riktig liten arbetsmyra!
I slutet bytte jag och Sofie, så jag red Carola. Inte har jag suttit på en mer envis häst. Hon bara skulle inte göra som jag ville. Haha. Men tur att hon är söt! Jag kan ju inte säga att jag är jättenöjd med henne, men det kändes som att jag fick igenom det jag ville bitvis. Ibland får man vara nöjd med den där tiondels sekunden där dom verkligen släpper och sträva efter att den lilla stunden ska bli lite längre och förekomma lite oftare nästa gång man rider.

En full dag med fem olika hästar ridna, det känns bra. Nu är kroppen ganska trött och jag ska nog krypa ner i min lilla säng snart. Om älskling kommer hem någon gång så att säga!
XOXO

Igår var en bra dag med hästarna.

Milano: Linade honom samtidigt som Anna linade Daimler. Han blir fortfarande lite okoncentrerad, mest antagligen för att Daimler busar så när han ska göra någonting. Men idag kändes det som att han var mer koncentrerad på mig, det kändes bra. Han var fin och har fått så mycket mer egen framåtbjudning!
Sen hoppade jag upp och han fattade med en gång vad som gällde idag. Han skrittade på riktigt bra idag utan att stanna hela tiden. Även i traven så var han gladare än sist och vågade gå på lite mer. Självklart behövs det mer framåtbjudning, men det kommer. Sist kände jag att han är lite osäker på vad han ska göra, men idag kändes det som att han hade mer självförtroende och vågade göra saker på egen hand. Det kändes riktigt bra att kunna trava runt på honom. Han är verkligen duktig och jag ser hela tiden framåt, riktigt riktigt roligt!

Bettan: Red ett dressyrpass utan martingal idag. Det hände mycket och jag förväntade mig en spänd och lite galen häst. Men där hade jag visst fel, för så fin som hon var igår har hon inte varit på länge, det kändes verkligen asbra. Vi tränade mycket övergångar i början från skritt till trav, det gjorde hon jättebra. Jag kände att jag vågade slappna av hela tiden, även i armarna, vilket jag alltid haft svårt för. Men att känna att det blir så mycket bättre, så vet man att det är rätt.
Galoppfattningarna var sådär, men ändå helt okej. Vi måste träna mer på det och jag måste träna mer på att våga rida som jag gör annars. Fick iaf till några bra.
Tränade skänkelvikningar och det gick bra, hon jobbade på riktigt bra och flyttade sig åt sidan samtidigt som hon tog sig framåt, förut surade hon ju ur och tappade all framåtbjudning. Gjorde också lite längningar i traven och tränade på att hålla ihop henne när jag skulle samla. Det tycker hon är jobbigt och tar upp huvudet och blir lite sur, men jag lät henne göra det och koncentrerade mig endast på att hon samlade ihop stegen och kroppen. I slutet var även formen på plats så fort hon gjorde rätt. Ett mycket givande och roligt pass!

XOXO

Första dagen som jag känner mig pigg sen magontet. Fortfarande lite ont, men det brukar jag ju leva med nu för tiden! Det kändes skönt och jag och Anna rockade fett i stallet idag om man säger så. Gjorde hela stallet, sju hästar och tog in hästarna. Två personer och vi var klara kvart i fem. Vi är grymma!

Dag 2 – Det bästa/sämsta med min häst

Det absolut bästa med:
- Bettan är att hon älskar att visa upp sig och alltid gör sitt bästa på tävlingarna. Vi är ett riktigt team!
- Milano är att han är världens gulligaste. Att han älskar att mysa, plus att han lär sig så snabbt!

Det absolut sämsta med:
- Bettan är att hon är så svårtfångad i hagen...
- Milano är att hmm, jag vet faktiskt ingenting som är dåligt med honom i dagsläget!

Bettan: Dressyrpass i ridhuset med martingal. Jag vet, det har blivit mycket dressyr nu på senaste tiden. Men det är inte särskilt roligt att rida ut nu. Kanske att vi ska vara duktiga och hoppa någonting i veckan!? Hon var iaf fin idag också. Jag fokuserade mycket på mig själv, mina händer och mina ben. Att hålla dom stilla, men samtidigt rida med dom och inte handen. Hmm.. inte lätt alla gånger! Men hon var rätt så bra framme från början idag också. Några gånger under passet blev hon lat och jag fick väcka henne lite med spöet, men mot slutet blev hon riktigt fin.
Jag la in lite skänkelvikningar och lite sluta-tänk i traven idag, tyckte att hon var tillräckligt bra för det. Hon spände emallanåt till lite i rörelserna, men då red jag på frammåt och då släppte hon. Kul!
Galoppen var också bättre idag, jag gjorde många fattningar från skritt. Tränade på att sitta ordentligt i sadeln och det fungerade bra. Så fort jag hamnar i fel position och inte rider varje galoppsprång spänner hon till och galoppen blir stötig, men det blev mycket bättre i båda sidorna idag!
I slutet gjorde jag lite lägningar i traven på diagonalerna. Ökade på lite, för att sedan samla ihop innan x och sedan öka på igen. I början blev det inte en lång bit att öka efter x, det tog tid innan hon satte sig och kom ihop vid x. Men i slutet blev hon mycket mjukare i munnen och lyssnade betydligt mycket bättre.
Allt som allt ett riktigt nyttigt pass, det känns jättebra!

Milano: Gick bort till ridhuset för att göra det gamla vanliga. Sen slog tanken mig att jag kunde prova att rida med en gång och se om han tyckte att det blev lite roligare när han inte var trött. Han var ju som vanligt snäll. Men han fattade nog inte riktigt grejen med att inte få springa av sig innan. Han stannade och vill inte gå fram. Lyssnade inte riktigt lika bra för min röst och skänkel när han skulle gå fram. Vilket resulterade i att jag fick ta i lite med benen och då fattade han lite mer.
Det dumma han gör är att han stannar och skakar på huvudet när han blir sur. Det tycker jag är obehagligare än när han hoppar iväg ett skutt. Man har lixom ingen kontroll och det har inte han heller i de lägena, så han blir ju nästan rädd för sig själv.
Travade lite idag också, vilket gick bra. I början vågade han inte riktigt ta för sig, men i slutet travade han på riktigt bra på långsidan, han tycker fortfarande att det är lite svårt med balansen på kortsidorna. Men han var superduktig och när vi slutade löddrade han ordentligt ur munnen och kändes väldigt avslappnad. Duktig bäbis!
Jag tror att om ett par dagar sitter det där som en smäck, han tyckte nog bara att det vi gjorde idag var lite konstigt, då det skiljer sig från vad han är van vid!

Sara: Jag och Hanna tränade på Friskis idag. Vi provade på ett danspass och ja. Det var inte riktigt så lätt som det låter! Det blev mycket skaka på höfterna och våra dansmooves satt inte riktigt som dom skulle. Men vi var inte ensamma om man säger så. Hela gympasalen dansade lite olika och i olika takt. Men det var ändå roligt, men väldigt klurigt. Nästa söndag får det helt enkelt bli ett core pass istället!

XOXO

Dag 1 - Presentera mig och min häst

Mig vet ni ju säkert ganska mycket om redan. Men i ridningen är jag en envis liten rackare som hatar att vara dålig. Inte att komma sist i tävlingar, eller sämre än andra. Men jag hatar att inte prestera mitt bästa, vilket leder till att jag sätter väldigt höga krav på mig. Vilket ibland är jättebra, men ibland kan det även vara bra att ta saker och ting med en nypa salt kanske.. Jag ger mig inte i första taget, utan vill hela tiden utvecklas och lära mig mer.



Tit Bit: Kallas för Bettan. Jag köpte henne i augusti 2007. Hon är för 2001, Tip Top - Bellini. Utbildad MSV C Dressyr och vi siktar på MSV B detta år. Bettan har gått från att leka giraff till att bli riktigt ridbar, vilket gör mig stolt. Hon är ganska stoig av sig, man måste alltså vara tydlig och bestämd i ridningen, men man får inte bli klämmig och dum. Då blir hon sur tillbaka. Hon älskar att visa upp sig och är världens snällaste att ha med överallt. Hon är en klippa helt enkelt. Hon tycker om att gosa en hel del, men mest i ridhuset innan och efter ridning, och ibland i stallet, men allt är på hennes villkor. När hon blir brunstig skriker hon bara man tittar på henne och surar ur totalt när man hoppar upp. Hennes absolut bästaste kompis i hela världen är Kråkan. De gör allt tillsammans oavsett vad. Bettan har verkligen charmat mig, hon är underbar och rolig. En utmaning varje dag och det gör ridningen spännande. Jag vill bara ta mig vidare med henne och se hur långt hon kan gå!



Don Milano: Mille, född här hos oss 2007. Världens gulligaste och mysigaste häst. Det räcker med att se på honom så blir jag varm i hela kroppen! Han borde igentligen vara helt inriden vid dethär laget, men det har blivit lite knasigt. Han skulle ha kommit ner till mig i Skövde i slutet av sommaren, men eftersom att det bestämdes att jag skulle åka hem så fick han en längre sommarvila. När vi väl var i fas igen så skadade han sig, två gånger på rad. Så det blev VÄLDIGT mycket vila för hans del.. Men nu är vi påväg igen och det går superbra. Har ridit honom själv i skritt och trav lite grann i ridhuset. En riktig mumsbit för ögat och världens mest lättlärda häst. När vi skulle lära honom longering så tränade vi med två personer en gång och sen kunde han det. Allt har gått så enkelt, antagligen just för att jag har hållt på så pass mycket med honom. Målet i år är att rida "kvalklassen" till fyraårschampionatet och visa honom på fyraårstestet. Det ska bli roligt. Till nästa år är vårat mål kvalet till Breeders. Man kan stå och mysa med Milano i timmar i stallet, han älskar att bli borstad och det är roligt att för en gångs skull ha en häst som verkligen uppskattar allt pyssel, det är så mysigt! Mille ska bli dressyrstjärna, åtminstone i mina ögon ska han det. Sen får vi se vad resten av världen vill se honom som. Men min favorit, det kommer han alltid att vara!

XOXO

Red Bettan idag utan martingal. Det gick faktiskt förvånansvärt bra. Hon var rätt så bra framme från början idag, vilket antagligen är ett resultat av gårdagens ridning. Skönt att få kvitto så fort på det man gör bra! När hon väl är framme i handen, då kan man börja fokusera på formen. Alltså är det inte så att Bettan har svårt att komma i en lång låg form, utan det är att hon måste vara framme i handen, då är det lätt som en plätt. Eller kanske inte riktigt så lätt, men nästan!

Traven var hon fin i, gjorde bra halter och igångsättningar. Vilket vi gör mycket nu när hon ska komma fram ordentligt. Det blir mycket grundläggande ridning. Det kan bli lite långtråkigt, men samtidigt så vet jag ju att så fort det sitter så är det bara finslipning av alla LA rörelser som gäller. För dom kan hon, men för att göra dom bra måste hon ha en egen frammåtbjudning.

I galoppen rider ju jag som en kratta, eller jag gör det på Bettan. Det sitter ju i sen i början när jag hade henne. Men det börjar bli bättre. När jag fokuserar bara på mig själv ett ögonblick och jag hamnar i rätt position blir hon bra. Det är inte alltid så lätt, men det är ju därför man tränar! Jag har mycket lättare att slappna av i högergaloppen och det gör att hon blir bättre där. Men idag blev hon även fin i vänster varv. Skönt efter motgångarna på senaste tiden. Hon gjorde till och med några bra fattningar från trav. Eller snarare, jag red bra och då blir dom bra.

Alltså är det mig själv jag ska försöka fokusera på i fortsättningen, gör jag det så kommer allt bli så mycket lättare och då kan vi ta oss vidare i utvecklingen precis som Hubertus säger. Så nu blir det bakläxa för mig. På ett sätt är det ganska skönt, jag vet nu att det bara är mig själv jag kan skylla på när det går dåligt och då är det bara intala sig själv att inte bli arg på Bettan när hon spänner sig. Det blir nog bra om några veckor. Kanske att man ska försöka köra sitsträning två gånger i veckan nu ett tag, bara för att befästa allt lite extra.

Det är inte lätt att ha en så känslig häst, då syftar jag på att hon är känslig för det jag gör uppepå. Det finns ju de hästar som inte alls bryr sig om hur man råkar ha handen i galoppfattningen, eller om man lutar sig lite fram. Men på detta sättet lär jag mig tusen gånger mer och jag måste göra rätt för att det ska bli bra. Imorgon tar vi på martingalen igen och kör ett pass till, så får vi se hur det känns helt enkelt.

Milano fick vila idag, tiden bara rann iväg för mig & Jerry, så han får jobba imorgon. Det ska bli roligt. Han lyser verkligen upp varje dag den lilla gosehästen!
XOXO

Idag longerade jag Mille samtidigt som Sofie & Jerry red med Mersis & Carola. Andra gången han var i ridhuset med någon han inte känner. Hur kan detta komma sig? Men iaf, han blev lite spänd av Mersan & Carola och bockade en del i galoppen. Gullehäst! Så fort de smackade eller la på spöet så reagerade han. Han måste ju lära sig att kocentrera sig på mig. När han kändes avslappnat hoppade jag upp. Då spände han till direkt. Så brukar han inte vara. Så mamma hade mig på linan idag. Vi skrittade runt i ridhuset, förbi läskiga täcken på sargen och min jacka på marken. Och tussen såklart!
Han skötte sig ändå riktigt bra. I slutet travade vi en del och då började han slappna av ordentligt. Eftersom han var så spänd i början så ville jag inte rida samtidigt som Sofie & Jerry red ordentligt. Så när de hade haft sin skrittpaus så slutade jag. Men jag är nöjd ändå. Det gick inte lika bra som vanligt, men det kan det ju inte alltid göra! Han skötte sig ju bra trots att han var spänd. Det jag tycker är svårt är att man inte riktigt vet hur han ska reagera när han blir rädd eller tycker att jag är jobbig. Då blir jag lixom lite mesig istället. Inte bra. Men jag känner ändå mig säker där uppe, för det känns verkligen inte som att han vill mig någonting ont.

Sen blev det Bettans tur för ett dressyrpass. Red med martingalen idag. I början fokuserade jag endast på att ha ett stöd i handen och att hon gick fram för skänkeln. Jag struntade i formen och gjorde mycket övergångar, för att få fram henne ordentligt. Hon har som sagt kommit in i en svacka nu. Och då måste man ju backa lite i utvecklingen. Kruxet är bara att det är så himla tråkigt när det blir sådär. Jag blir frustrerad och börjar då rida för mycket med handen, vilket jag vet är fel. Men jag gör det omedvetet. Det känns rätt, men det är fel. Jag är så medveten om det, men det är så svårt. Då är det bra att mamma finns, så att hon kan påminna mig!
I slutet blev hon faktiskt fin. Inte så fin som hon var förra veckan, men finare än de sista gångerna. Avslappnad och rund i formen. Det gillar vi!
Nu är det helt enkelt bara att kämpa vidare, så att vi kommer ut ur svackan. Problemet är bara att jag tycker att det blir så tråkig ridning, så då har jag ingen lust istället. Men jag måste ta tag i detdär, för annars blir man inte bättre och det är ju det jag vill.
Imorgon blir det nya tag utan martingal, så får vi se var det leder!
XOXO

Blev inte en så rolig dag idag. Men nu betar Bork på de evigt gröna ängarna. Jag tror han trivs där. Men han lämnar ett tomrum efter sig, lilla Borken. Men med sina 23 år har han levt ett värdigt och roligt liv.
Vi saknar dig Bork!

Idag har jag och Milano upptäckt ridhuset lite till. Började med att longera honom ordentligt trött (trodde jag!), han verkade iaf lite trött när jag slutade.. Sen hoppade jag upp och red runt lite i ridhuset. Duktiga bäbis. Anna och Daimler stod och kikade på oss och jag trodde att Milano bara skulle vilja gå till dom, men icke sa nicke. Han var hur duktig som helst idag och skrittade på glatt. Jag fick mig också två åkturer när det föll ner snö från taket som Milano tyckte var läskigt (mest för att Daimler tyckte det såklart..). Så då hoppade han iväg lite grann med mig på ryggen. Men duktiga lilla plutten bara stannade och sen fortsatte gå precis som vanligt.
Det roliga är att jag känner mig väldigt trygg på honom. Vi känner varandra så bra och det är så roligt att känna att vi utvecklas, jag behöver bryta den seeega utvecklingen med Bettan och Milano blir perfekt för det just nu. Jag känner mig glad och duktig. Det gör bäbis också, han verkar så himla nöjd med att få arbeta. Riktigt roligt att se!

Jag red sedan Bettan i ridhuset, som såklart blev spänd pga snöras. Red utan martingal för första gången sen i somras! Så det gick väll ändå hyfsat bra. Eller det var nog bra att få känna iaf. Jag tänker rida varannan gång nu ett tag, så att jag börjar vänja av henne lite med martingalen, eller framförallt mig själv. Det är svårt att rida när Bettan blir spänd. Jag blir så frustrerad och fokuserar på fel saker. Tur att mamma var där och fick mig att fokusera på rätt saker. Hon sa till mig att även om det inte alls kändes så bra idag, så är det ungefär så som det var när jag tyckte att det var bra för typ ett halvår sen. Så då kan man ju säga att jag höjt min sämstanivå en aning. Det känns riktigt bra, men jag blir ändå ledsen när det känns som att allt går så segt. Men det är bara att hålla ut för snart vänder det och då kommer jag nog känna att det har gått rätt fort istället. Men det är detta som är charmen med hästar, det går alltid upp och ner.

På kvällen blev det även träning för mig. Vi körde ett baspass på friskis med 99 stycken andra. Det var roligt, var lite otaggad först, men det blev najs. Kul att komma igång med träningen igen. Det är bra både för kroppen och även för ridningen. Det gör stor skillnad faktiskt. För det första ser det bättre ut när man är lite mer slimmad och sen orkar man så mycket mer. Det blir nog asbra!
XOXO

Dag 08 - Ett ögonblick

Det var inte så lätt att välja ett ögonblick. Men det fick bli dethär: När jag för några dagar sen var borta med Milano i ridhuset för att longera honom. Andra gången efter hans vila pga alla sparkar han fått.. Jag kände för att vara lite busig redan innan och förberedde mig på att ta med hjälmen bort. Tänkte att jag skulle hänga lite på honom för att se hur han reagerade på det nu efter allt uppehåll. Innan vilan så red jag ju då själv efter Daimler i ridhuset i skritt och trav. Innan när jag var själv så backade han bara.
Jag hängde på honom och gick runt ett varv på volten. Han var snäll, men det blir lite svårt med balansen när jag bara hänger på ena sidan lixom. Så när jag ska prova igen. Det är just det ögonblicket jag vill fånga. När jag känner att det bara är att hoppa upp istället. Det ögonblicket när jag litar på honom till 110% och han litar lika mycket på mig. Att jag bara kan hoppa upp helt ensam, skritta runt i ridhuset och han gör som jag säger. Då snackar vi ändå rätt bra kontakt mellan oss. Det gör mig varm. Jag blir alldeles glad när jag tänker på det.
Att en häst & en människa kan komma varandra så nära, att de gör precis vad som helst för den andre, det tycker jag är coolt. Det är ett ögonblick att minnas, att vila på när man har en dålig dag. Ett ögonblick som stärker självförtroendet och får mig att tro på det jag gör. Detta kallas tillit och det är därför jag gör det jag gör.
XOXO

Dag 03 - Mitt älsklingsdjur



Finns det mycket att säga egentligen. Jag tror att alla som har klickat sig in på bloggen förstår att hästarna är mitt favoritdjur. Jag tycker inte bara om dom, jag avgudar dom. Det är nog det vackraste som finns. Marsella är mitt absoluta älsklingsdjur. Henne har jag absolut närmst om hjärtat av alla. Hon är min bästis. Vissa skulle nog säga att jag är larvig nu, att man inte kan vara kompis med ett djur.
Men sanningen är den att det kan man. Har man umgåtts tillsammans minst fem dagar i veckan och oftast mer i snart 9 år, då känner man varandra. Jag behöver bara kika till på Mersan för att veta vilken humör hon är på. Om hon bara låtsas vara lite småtjurig för att hon ska få mat, eller om hon är riktigt förbannad på riktigt.
Marsella kan nog vara elak, men hon har aldrig varit elak mot mig. Självklart kan hon sura lite när man borstar under magen, retar henne utanför boxen och när man spänner sadelgjorden. Men hon har aldrig varit elak mot mig. Det ger mig en varm känsla i magen.

Jag och Marsella har lärt varandra allt vi kan, vi vet precis vilka knappar man ska trycka på. Det blir så lätt att rida Marsella jämfört med alla andra hästar. Vi bara klickar så bra. Men jag lovar att Mersan vet hur hon ska göra för att smita undan lite med mig. Men ändå jobbar hon på som aldrig förr när jag rider. Hon tycker det är så roligt och verkar alltid så glad. Det finns lixom hur mycket energi som helst just då. Sen när man släpper tyglarna så går det i slowmotion igen. Men när man kortar tyglarna går hon på tårna. Älskade fina Mersan.

Det finns nog ingen som kan förstå vad jag känner för Mersan. Nu är tårarna nära, bara när jag berättar om henne. Hon har den största platsen i mitt hjärta, det har hon alltid haft. Jag tycker om min ponny så ofantligt mycket! Jag vill henne bara gott. Att ha fått utvecklas tillsammans med denna prinsessa har varit ett nöje. Självklart finns det alltid blod, svett och tårar. Men ur det har det alltid kommit guld. Det finns ingen som förstår hur stark min kärlek är till henne, hur rädd jag var när hon var nära att dö, hur glad jag var när hon kom hem från strömsholm eller hur stolt jag var på vår sista tävling. Det är bara Mersan som förstår. Och jag vet att mersan förstår vad jag känner för henne. För vi har någonting speciellt, som ingen annan har.
XOXO