Dag 21 - Ett annat ögonblick



Det måste ha varit när jag för ganska många år sen nu red för Ronnie på Mersan. Jag hade ju ridit någon gång innan för honom. Men just på denna kurs, så fick jag känslan av hur det ska kännas att rida. Han gav mig hur underbart det är att sitta på en häst som är hundra procent lösgjord och hundra procent arbetsvillig. Så himla härligt!
Jag kommer aldrig glömma hur stolt och lycklig jag blev när alla bitar föll på plats, hur små mina hjälper skulle vara för att det skulle bli såhär bra. Ronnie lärde mig att rida, det finns inte mycket att säga om det. Han har lärt mig det mesta jag kan. Jag saknar honom och tänker på honom mer än vad man kan tro.

Jag kommer ihåg när jag hade köpt Bettan, jag ville verkligen bara visa upp henne för honom. Få den hjälp jag behövde, men då kom det tråkiga beskedet. Ronnie finns inte mer. Men han hjälper mig från himlen, det vet jag. Han sitter där uppe och skriker åt mig!

Konstigt att man kan sakna någon som man egentligen inte har en jättebra relation med, en person som man kanske träffade några gånger i livet. Men han delade med sig av sin kunskap till mig, han fick mig att förstå varför jag kämpade som jag gjorde med Mersan. Det har gett mig så otroligt mycket. Han gav mig ögonblicket jag aldrig glömmer, när allt bara fungerar och när man känner att man faktiskt kan.
Jag saknar denna stora man!

XOXO