Gud, tiden bara rusar iväg här, samtidigt som den ibland går otroligt sakta.. Jag trivs fortfarande, men känner mig lite ensam nu. Inte alls roligt att jag ätit alla mål helt själv i tre veckor! Men i stallet flyter allt på som bara den!

Bettan går bättre och bättre med dipon, så det känns bra. Inte alls så som hon i slutändan ska gå, men hon har börjat fatta grejen nu och det är det viktigaste.

Ridningen går framåt varje dag, det är helt sjukt egentligen. Hubertus har ridit en del och det är en helt ny häst jag har. Även om det är MYCKET jobb kvar, så går det definitivt åt rätt håll!
Idag red jag med min sadel (WOHOO!) och med martingalen. Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så bra, men Bettan var faktiskt mjuk i munnen. Jag har börjat få in känslan av hur mycket jag ska ta i varje tygel samtidigt som jag går på henne för att få henne dit jag vill, men jag måste fortfarande blir bättre med mina händer. Inte göra sidvärtesrörelser (vilket är inpräntat i min hjärna.. gör det utan att veta om det själv...) och komma ihåg att låte henne strecha. Men det kommer nog sakta med säkert! Men det är svårt när jag själv måste koncentrera mig på 700 saker samtidigt..
Nu börjar vi kunna rida sidvärtesrörelser och framåt samtidigt, utan problem. Eller alltså det kan ju alltid bli bättre, men nu bjuder hon framåt, vilket hon verkligen inte gjorde förut. Jag har lärt mig att sitta mycketmycket bättre, vilket gör underverk. Men det måste tränas mer på den fronten!
Sen har hon nu börjat REAGERA på mina hjälper. Och gör hon inte det så vet jag vad jag måste göra, bli riktigt arg och sen göra om snällt. Annars kommer vi direkt hamna tillbaka i samma gamla spår. Jag menar om jag sätter sporrarna i sidan på henne och hon inte ens lyssnar så måste man få bli arg, men i slutändan är det ju det som ska hjälpa om hon segar ihop.

Så nu måste jag bli bra på att rida för att vi ska kunna gå ännu längre, synd att jag inte är lika lättlärd som min häst..

Annars flyter livet på, vi har varit på mycket tävlingar, hela tre dagar denna vecka för att jag ska bli inspirerad och se hur de duktiga ryttarna gör. Det är sjukt vad det finns bra ryttare här. På varje tävling är det människor som rider Grand Prix, som har varit tyska mästare i dittan och datten. Så konkurrensen är ganska hård här omkring om man säger så. Men det är roligt att titta på, så många duktiga ryttare och fina hästar kommer man nog inte få se på en liknande tävling i Sverige. Så det är bara försöka snappa upp allt!

XOXO