Ja det är inte alla som har en sån häst som jag. Som alltid ställer upp och kämpar in i det sista, som kan tagga till och sen bli helt avslappnad och lugn. Men jag har jag! Jag är så otroligt stolt över både mig själv, men framförallt över Bettan!
Idag började vi med piaff, vilket gick kalasbra! Fick även till några passagesteg bara sådär.. Haha japp det var just så, det bara kom. Coolt!
Sen gjorde vi lite skänkelvikningar längs långsidan och det gick kanon, då vågar jag pusha henne lite mer än i öppnan, men sen blev öppnorna mycket bättre! Nu blir det inte så stressat, hon sätter sig mycket mer på rumpan och får fin gest med frambenen!
Galoppjobbet idag bestod först av övergångar galopp/skritt, det gick sådär, det blev antingen lite för mycket stopp eller något travsteg.. Sen gjorde jag serpentiner med enkla byten och det blev mycket bättre när jag bara satt på rumpan och litade på att hon skulle fatta galopp! Konstigt va!? Haha inte särskilt va, men det var bra att få en aha-upplevelse!
Sen gjorde vi ökningar på trekvartslinjen och sen halt. Jag fick verkligen samla ihop henne innan halten och det var svårt, men det blev bra!
Jag vågade överlag slappna av mer och sitta mer still i handen. Min sits är otroligt mycket bättre och jag rider mer ordentligt. Så jag har utvecklat så mycket sen innan tysklandsresan!

Många fina ord från hubbe gör mig alldeles varm i kroppen, för ingen har någonsin trott på mig så mycket eller pushat mig så bra förut. Det här är sjukt!