Det gick sjukt bra på Hubertur kursen. Sista dagen så kändes hon så himla mjuk och fin när jag red fram. Tror aldrig hon har kännts så fin. När lektionen väl började så tvingade Hubertus mig att rida på en 10*6 m bana. Det blev lite lagom svettigt för både häst och ryttare. Traven blev till slut sjukt fin där inne och galoppen hyfsad. Men Hubertus sa att han inte brydde sig alls om det inte blev perfekt, med tanke på att det blir sjukt jobbigt för henne och att jag måste se hur hon blir efter detta arbete. Jag gillar att han är sån. Det behöver inte alltid se eller kännas riktigt bra för att det ska vara bra arbete. Man måste ju våga utmana ödet en del!
Vi red runt i den lilla fyrkanten och gjorde några diagonaler, någon volt, övergångar och tempoväxlingar. Det mesta som man hade gjort på en stor bana. Jag fick känna hur mycket jag behövde hålla i henne samtidigt som jag måste gå på henne sjukt mycket, så att baken kommer med. Hon är ju lite halvlat sådär.
När vi väl kom ut på stora banan så jäklar i min låda vad hon blev fin! Riktigt flott blev hon faktiskt och det värmer i hjärtat när man ser henne på film. Hon bar upp sig på ett helt annat sätt och galoppen blir asfin.
Jag slänger ut en film så fort jag kan!

XOXO