Tre och ett halvt år. Från dag ett till idag. Det känns sorgligt. Lite för sorgligt. Vi har gjort allt tillsammans. Jag har delat med mig av allt till dig och jag antar det samma för dig. Våra lyckligaste dagar i livet har vi haft tillsammans, eller delat. Jag trodde aldrig att det skulle bli på dethär dumma sättet. Tre och ett halvt år av mitt liv, väldigt viktiga år i mitt liv. Du har hjälpt mig genom allt. Jag trodde vi kunde gå genom eld. Jag vet iaf att vi kunde det.

Oavsett vad som har hänt, vem som har varit dum och varför det har blivit som det blivit, så kommer jag alltid vara stolt och oerhört tacksam för allt som du har hjälpt mig med. Du har gjort dessa år till underbara och det finns så många minnen. Jag trodde vi skulle sitta och skratta åt allt när vi var gamla och grå. Det gör mig ledsen att det inte fick bli så.

Jag är så otroligt ledsen. En bit av mig har helt plötsligt försvunnit och jag känner mig tom. Jag trodde aldrig att denhär dagen skulle komma. Jag har bett om ursäkt och jag hade gjort allt för att kunna få det som förut. Vad mer kan du begära!?

XOXO