Dag 17 - Mitt favoritminne

Det måste vara ett av minnena med min absolut bästa kompis i hela världen, alltså MATILDA! Typ antingen när vi smög runt på åkern och sen var det så nära att någon kom på oss. Vi skulle ju bara mysa lite innan Casper såldes.. Men med mammas hjälp, så kunde vi gråtande smyga oss ut från åkern utan att bli upptäckta.

Eller kanske när vi red ut och busade med Casper och Wille. Vi hade redan rejsat två varv runt ugglestigen och var sugna på ett till. Inget stoppade oss, så vi körde på. Men i slutet av örenvägen så blev hästarna helt galna. Jag hoppade av snabbt som attans och då drog Casper iväg i fullt sken bort till y-korsningen och ner för backen. Matilda och Willw fick då syn på ÄLGEN! Aldrig har jag sett två hästar bli mer rädda för en älg, och inte heller två tjejer för den delen.. Men vi kom tillbaka hela och rena till stallet med gråten i halsen.

Haha, så himla roligt att jag dör! Verkligen minnen som finns kvar livet ut.
XOXO