Idag hade jag migrän, som kommer allt oftare nu för tiden.. Så hela förmiddagen spenderades i sängen med Gossip Girl, kanske välbehövligt också?
Sen åkte vi iväg till Jursta för att träna för Lars Andersson. Det gick väll sådär.. Bettan var väldigt seg kändes det som och det var svårt att påverka henne. Men formen var väldigt bra idag igen. Jag skulle tro att segheten kommer med formen. För hon orkar ju inte riktigt trampa på lika mycket när hon är bra just nu. Om man inte pressar henne hela tiden, vilket jag inte klarar av när jag är själv. Dessutom har Hubbe sagt till mig att ta det lite lugnt med det tills han kommer, så att jag inte förstör någonting annat nu.
Men träningen i sig kändes sådär, mycket annorlunda mot att rida för Hubbe, det är många smådetaljer som inte alls är lika. Jag har ju precis lärt mig att ha henne rak vart jag än rider, jag ställer henne hellre utåt än inåt, för det är så Hubertus rider. Men som jag har nämnt tidigare så går vår svenska ridning ut på att ha hästen mycket ställd och böjd inåt. Så där drog jag ju ner allting eftersom att Lars tyckte att jag ska ställa mer.
Sen så ville han att jag skulle rida saktare, vilket jag förstår är målet, men Bettan orkar ju inte riktigt samla sig ett helt pass än och det är svårt att bromsa en häst som inte går fram. Vilket resulterade i att jag fick en ännu segare häst. Men dom som satt bredvis tyckte att hon såg fin ut och att det var väldigt stor skillnad, vilket alltid är roligt att höra! Men ja, det är alltid svårt att rida för någon första gången och framförallt eftersom att jag inte ridit för någon annan än Hubertus det senaste året, så vi tänker ju lite likadant.
Det var roligt att träna igen, men som sagt svårt, skulle önska att jag kunde hitta en tränare som tänker som Hubertus, men det verkar vara svårt i detta land...