Jag älskar mitt liv just nu, allt går bara bra och jag trivs. Det känns verkligen jättebra. Jobbade till lunch idag och som vanligt så är det mysigt att vara i stallet. Sen åkte jag och mammis iväg till Tierp för att provrida två treåriga ponnysar. Den ena, en new forest som heter Elwis och en korsningsponny som heter Papaya. Ja, Elwis flög såklart rakt in i mitt lilla arma hjärta och jag lovar att jag kommer drömma om honom inatt också. Om jag skulle ha massor med pengar skulle jag köpa massor med hästar. Kanske tur att jag är fattig, eller otur för hästarna, det beror på hur man ser det lixom. Nej men vi får väll se hur det går på den fronten också. Men som sagt, det blir aldrig lätt för den andra hästen man provrider, för den första blir jag ju alltid kär i. Nej, Elwis var helt klart en söt liten stjärna!

Red Bettan i ridhuset idag, det gick väll sådär. I början var hon superfin. Lätt i handen och lagom mycket frammåt. Kanske att jag mesred lite då och tänkte att jag inte skulle rida så länge för att hon var så duktig. Men tji fick jag, för då blev hon VÄLDIGT frammåt och jättestark i handen. Helt plötsligt bara tog hon upp huvudet och sa "jag tänker absolut inte slappna av och inte ens tänka på att gå i någon som helst form". Så det blev inget lugnt ridpass inte. Det blev småsmå volter i galopp för att hon skulle galoppera och inte bara skena fram. Det blev öppnor och slutor på volt och på rakt spår och jag vet inte allt jag tog till. Det kanske inte såg särskilt bra ut ett tag, det kändes definitivt inte bra, men helt plötsligt börjar hästen frusta igen och slappna av. Hmm, ett litet dampryck bara sådär!? Aja, det blev bra i slutet, kanske inte det bästa vi har ridit, men jag var helt klart nöjd. I traven blev hon jättefin. Det är så svårt att veta när man ska börja bromsa henne, jag tror att det var problemet idag. Hon var så frammåt, jag tänkte på vad Hubertus sa och lät henne gå på rätt bra, men helt plötsligt rann hela hästen iväg och jag hade ingenting kvar. Jag måste helt enkelt lära mig när det är dags att våga samla upp henne, för gör jag det för tidigt då blir det pannkaka av alltihopa. Svårt, men roligt. Nu är det bara en och en halv vecka kvar till Hubertus kurs igen, det blir najs!

Mille fick gå bort och bli longerad i ridhuset. Han har fått för sig sånna hyss i galoppen bara. Vill verkligen inte anstränga sig och bara stannar och byter håll. Haha, helt plötsligt vaknade han ur sin lilla dvala. Efter lite övertalning gick det tillslut jättebra.
Mamma var tvungen att springa iväg en snabbis, då passade jag på honom att träna lite med pallen. Han fattade snabbt att den inte var farlig och jag kunde stå på den som när man ska hoppa upp. Duktig häst! Jag hängde lite på honom och han gick snällt fram när jag bad honom och stannade när jag ville det. Sen kom mamma tillbaka, jag hoppade upp och vi skrittade runt. Tränade på halter och igångsättningar och han lyssnar hur bra som helst. Ville inte göra mer då det blåste orkan ute och dörrarna i ridhuset bankade i väggen och allt sånt. Tycker det är dumt om han blir rädd och det händer något, han får ju inte förknippa det med ridningen. Jag tar det säkra före det osäkra, det känns tryggare.

Nu ska jag sova, imorgon blir det lite jobb först och sen drar vi iväg till IKEA, det blir mysigt!
XOXO