Fy bubblan vad jag hatar dethär. Jag har inte tänkt på det på riktigt förräns nu. Nu gick det upp för mig att du är i Gävle och ska vara det i tre år. Minnena påminner mig allt oftare om vår bästa tid, eller nej, kanske inte den bästa, men dem absolut busigaste. Varje dag tänker jag på något vi gjort tillsammans, vad du skulle sagt eller vad vi hade garvat åt. Varje dag. Nu har det gått lång tid sen sist. Men jag vet att du alltid finns vid min sida. Jag kan alltid ringa, alltid. Jag vet att du finns, men samtidigt är du så långt bort. Jag är glad för alla minnen, de får mig att le varje dag. Jag börjar skratta för mig själv ibland, allt är så underbart. Det finns ingen som du, ingen som känner mig så som du gör, ingen som gör mig så glad jämt. Du är underbar och saknad. Jag ville bara att du skulle veta det min fina bästis!
XOXO