Dåliga dåliga jag.
Nu har vi äntligen internet i cribbet. Det känns väldigt bra och då ska jag få lite rullning på bloggen igen är tanken. Att blogga från iphonen är inte riktigt min grej. Det går bra någon gång sådär, men om man ska göra det varje dag får man spel. Menmen, jag lever fortfarande och det är huvudsaken.
Uppdatering på hästfronten: Bettan har för första gången i världshistorien blivit världens sötaste i mina ögon. Nu när hon har fått lite hals har hon faktiskt fint huvud, förut var det bara fyrkantigt. Hon går som en gud och det är en fröjd att rida varje dag.
Mersan slutar aldrig förvåna mig. Red henne en dag förra veckan och hur seg man än tror att hon är, så så fort jag hoppar upp blir hon astaggad. Inte ens sporrar och jag får bromsa hästen. När hände det sist? Jag tror att saknaden är ömsesidig. Tänk er att bokstavligt talat växa ifrån sin bästa vän. Jag saknar ponnytiden mer och mer verkligen..
Mille har varit halt pga sparken han hade fått. Nu är benet smalt igen och han går på det, så nu ska arbetet påbörjas där också, det ska bli kul!
Daimler försvinner längre och längre in i mitt hjärta. I fredags hade vi en rejäl fajt. Jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv tror jag. Så fort jag bad honom gå fram stannade han och bockade eller sprakade. Kul att sitta på en häst som är närmare 180 som är arg på en.. Men jag vann som tur var och jäklar vad fin han var sen. Idag gik det så himla bra. Han börjar också bli min lilla bäbis, min lilla hoppehäst får han väll helt enkelt lov att bli.
Zinni verkar trivas bra med att vara hemma. Han är pigg och glad, eller åtminstone tycker jag det. Han älskar att busa i skogen och det är ärligt talat det vi ägnar störst tid åt nu. Det är skönt att ha en sådan häst, det funkar lixom inte riktigt lika bra med Bettan. En myshäst helt enkelt. Men han är rätt fin i dressyren nu okså.
Livet i övrigt flyter på bra. Jag och andreas börjar komma iordning i lägenheten och det är mer än najs. Inflyttningsfesten vi hade var mer än lyckad och jag trivs med livet just nu. Lite mer järn i kroppen och jag skulle må prima, men det kommer väll, det är åtminstone vad doktorn säger.
XOXO
Uppdatering på hästfronten: Bettan har för första gången i världshistorien blivit världens sötaste i mina ögon. Nu när hon har fått lite hals har hon faktiskt fint huvud, förut var det bara fyrkantigt. Hon går som en gud och det är en fröjd att rida varje dag.
Mersan slutar aldrig förvåna mig. Red henne en dag förra veckan och hur seg man än tror att hon är, så så fort jag hoppar upp blir hon astaggad. Inte ens sporrar och jag får bromsa hästen. När hände det sist? Jag tror att saknaden är ömsesidig. Tänk er att bokstavligt talat växa ifrån sin bästa vän. Jag saknar ponnytiden mer och mer verkligen..
Mille har varit halt pga sparken han hade fått. Nu är benet smalt igen och han går på det, så nu ska arbetet påbörjas där också, det ska bli kul!
Daimler försvinner längre och längre in i mitt hjärta. I fredags hade vi en rejäl fajt. Jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv tror jag. Så fort jag bad honom gå fram stannade han och bockade eller sprakade. Kul att sitta på en häst som är närmare 180 som är arg på en.. Men jag vann som tur var och jäklar vad fin han var sen. Idag gik det så himla bra. Han börjar också bli min lilla bäbis, min lilla hoppehäst får han väll helt enkelt lov att bli.
Zinni verkar trivas bra med att vara hemma. Han är pigg och glad, eller åtminstone tycker jag det. Han älskar att busa i skogen och det är ärligt talat det vi ägnar störst tid åt nu. Det är skönt att ha en sådan häst, det funkar lixom inte riktigt lika bra med Bettan. En myshäst helt enkelt. Men han är rätt fin i dressyren nu okså.
Livet i övrigt flyter på bra. Jag och andreas börjar komma iordning i lägenheten och det är mer än najs. Inflyttningsfesten vi hade var mer än lyckad och jag trivs med livet just nu. Lite mer järn i kroppen och jag skulle må prima, men det kommer väll, det är åtminstone vad doktorn säger.
XOXO
Kommentarer
Trackback
