Idag tränade jag som sagt för Hubertus. Det gick kalas och jag är jättenöjd. Började med mersan och hon fick sig en ordentlg genomkörare, hon smiter ju från arbetet genom att ta upp huvudet så på ett sätt är det bra att hon gör det, för då vet man att man kommer åt henne! Hon blev riktigt fin emellanåt och då vill man bara vrida om klockan. Jag blir så arg att man lagt ner så mycket tid på "svensk" ridnig - ställa inåt, ledande tygeltag mm. Det går så mycket bättre när man rider på det andra sättet. Hade man gjort det från början hade man kommit så mycket längre och det hade gett mersis en schysst chans.
Hubertus tyckte att hon var en mycket fin ponny, men att hon var väldigt arg, därav the devil horse. Han förstod mycket väl att hon var guldstjärban i mitt liv och att hon ganska lätt kom undan mycket jobb pga det. Men som sagt att rida henne i en rund och låg form är prio ett nu. Kändes skönt att höra att det jag kännt och gjort tidigare har stämt överens med hans tankar. Nu kunde jag verkligen använda mina verktyg till att få henne som han ville att hon skulle gå. Alltså mycket bra var det!

Bettan gick som en Gud idag igen. Hubertus tyckte att jag verkligen hade gjort min hemläxa och jag fick rida ett av de mest givande passen i mitt liv. Bettan gick i bra form, hon slappnade av mycket bättre i nacken och jag kunde strecha ut den på ett helt annat sätt än sist. Duktiga häst!
Hubertus vill gärna gå vidare till nästa steg med Bettan nu, vilket jag verkligen vill. Men först måste vi rätta till mina brister. Så i slutet av mars ska jag fått bak mina axlar, ska ta till tränigsband till detta. Jag ska sitta på rumpan i alla situationer, även i galoppfattningarna. Jag har fortfarande fobi för dom sen i början när hon var så dum i dom. Dessutom ska mina händer vara på rätt plats, detta ska jag träna med ett band runt handlederna och Hubertus tror att om jag gör det i två veckor så kommer jag att ha dom på plats sen. Jag ska träna allt detta minst en gång i veckan med att mamma har mig på lina och jag tränar sitsträning. Så imorgon och på söndag blir det att sitta och titta på hur proffsen gör det och sedan hem och öva. För allt detta ska sitta klockrent när Hubertus kommer nästa gång, det är en sak som är säker!
För er som undrar vad jag menar när man ska rida på "tyskt" sätt är det att man inte ska rida med innertygeln, självklart ska man använda den, men det är mycket bättre att hästen är rak eller lite utåtställd istället för inåtställd. Det kan kännas konstigt i början att rida så, men i slutändan jobbar hästen så himla mycket bättre! Hoppas jag inspirerade någon nu, för såhär taggad har jag själv aldrig varit.
Vad gör vi? - Nu kör vi!
XOXO

Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why don't they stay young
It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And diamonds are forever
So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

Idag har det varit kallt. Det är inte så kul att vara ute hela dagarna i detta väder.. Prutt. Man vill bara krypa ner under täcket och sova. Idag red jag iaf Bettan på dagtid, det var skönt. Hubertus kommer ju hit imorgon, så jag red igenom henne i låg och rund form. Inga problem när man heter Bettis. Det ska bli roligt imorgon! Lite mindre roligt är att Kråkan är halt, antagligen sträckt sig, vilket innebär att mamma inte kan rida. Eftersom vi ändå måste pröjsa så ska jag rida Marsella imorgon också. Haha, jättetöntigt, men ändå kul lixom.
Frågan är då bara om man ska gå ut och rycka lite man och göra Mersan lite fin inför imorgon, man vill ju gärna att hon har lite klass lixom. Min lilla bäbis ska få bli riktig dressyrponny för en dag igen. Det ska bli kul. Men jag vill inte heller skämmas för hästisen min direkt! Jag kanske går ut en snabbis trotsallt.

Nu utröstningen i Robinsson!
XOXO

I helgen var jag som sagt i Gävle, jag hälsade på i Matildas snöiga stad och kikade in hennes lilla lya. Det var verkligen bara så himla mysigt. Jag vill göra så varje helg. Det är verkligen så himla bra att träffa Matilda. Man blir glad, man kan prata om allt och man skrattar mycket.
Vi åt lunch direkt när jag kom fram, utsökt bakad potatis med kräftstjärtar, MUMS! Sen satt vi och pratade av oss om allt och ingenting lagom länge. Sen blev det en shoppingrunda i Gävles centrum, jag införskaffade mig en mycket mysig kofta och mycket fina stövlar, det gillar jag!

På kvällen blev det en god middag och sen utgång på det. Gävle fick se upp för partypinglorna för när vi slår klackarna i taket för vi det ordentligt. Så himla roligt hade vi och jag älskar att vara ute med Matilda, det är alltid så lyckad.

På söndagen chillade vi, åt jättebra frulle och sen fikade vi. Det var snökaos och kallt, men det var mysigt och man blev varm i hjärtat, mer sånt här till mig tack! Tur som attans att det är globen nästa helg, det älskar jag!



(en bild från helgen kommer snart, men den här bilden är söt, väldigt söt!)
XOXO

Nu sitter jag på tåget mot gävle och min bäste vän. Det ska bli roligt! Jag fick ta åtta tåget från nynäs, så att jag skulle hinna hämta ut mina biljetter och hinna med tåget, man måste ju ha med förseningar i beräkningarna jämt... Väl framme på centralen hämtade jag mina biljetter och köpte en bok. Sen gick jag till wayne's och köpte mig en mellan latte och en banan/mango smoothie till frukost. Sen begav jag mig till pressbyrån för att köpa bananer och slutligen espresso house för att köpa med mig en kaffe på tåget. Nu ska jag äta en banan, njuta av kaffet och läsa min bok. Det är skönt att åka tåg. Jag längtar tills jag kommer fram!
Ikväll väntar en grym utgång, den kan inte bli annat när jag och madiz är i farten!
XOXO

Idag var en bra dag. Vi hann hoppa tre hästar var, förmiddagen var lite seg nämligen. Men vi är väldigt nöjda. Jag började med att hoppa Zinni. Han var faktiskt rätt så pigg. Han är ju som sagt inte vår mest atletiska häst, men han tar sig över. Det spelar ingen roll om det är jättelågt. Han tar sig precis över iaf. Hoppar verkligen inte alls med ryggen. Sötohäst. Men när vi la ut en förbom en bit ifrån hindret, så att han tvingades att hoppa av lite tidigare blev det bättre. Han tycker iaf att det är roligt och det gör mig glad att se honom glad igen!
Efter lunchen blev det lilla Daimlers tur. Som vanligt var jag jättetrött och klumpedunsen inte svettig alls. Men han var duktig idag, mycket duktig. Vi fick upp farten en hel del och då hoppar han så himla mycket bättre. Jag ville aldrig sluta rida honom idag. Han räddar situationerna bra, han taxerar bra och är bara allmänt rolig. Han börjar dessvärre bocka efter hinderna, framförallt när han tycker det är lite jobbigt, men det är basra gulligt så länge jag får upp huvudet på honom. Han undrar säkert vad det är för en liten fluga som flyger runt på honom. Vi hoppade 90 cm idag och det är ju inga problem. Han hoppar mycket bättre när det blir lite höjd. Får helt enkelt börja högre nästa gång, så att han kommer upp lite till innan han blir trött.
Sen hoppade jag Bettan. Finfina Bettan. Hon började med att göra ett fulstopp. Fula häst. Sen ett till och jag fattade ingenting, inte alls som vanligt. Men sen travade vi över och då blev det fart under hovarna. Gullehäst. Korsgalopp hit och korsgalopp dit och lite bocksprång på vägen. Skillnaden mellan då och nu är att när hon blir så taggad som hon blev idag kan jag hantera situationen. Hon hoppar superbra och taggar ner rätt fort. Förut gick ju allt bara i 190 knutar hela tiden. Nu blir det några snabba språng efter hindret och det tycker jag är okej. Hon väntar fint på mig de flesta gångerna innan hindret. Jag börjar få kläm på hur jag ska göra. Jag är ju så himla van att bara gasa. Men det här är roligare. Bettan fick också bara hoppa 90, jag fegade lite efter fulstoppen, men hon hoppar också bäst när det blir höjd. Jag älskar min hästis!

Jag gillar att hoppa. Det är roligt. Det är roligt att hoppa med Anna & Mamma, när vi kan ta det som vi vill. Flamsa lite samtidigt som man är seriös när man vill. Det är underbart. Nej kanske att man ska våga sig ut på åtminstone någon klubbhoppning med både Bettis & Daimlis till nästa år. Det kanske ska bli ett nyårslöfte?
XOXO

Idag har jag varit uppe och släppt ut hästisarna. Det gick bra. Men någon hade tagit zinni & poppes morgonpåse. Då blev Sara lite sur. Så då måste man gå och göra nytt hö, grattis! Nej men annars gick det faktiskt rätt fort.
Vi släppte även ihop alla små söta ponnysar igår och det gick jättebra, även imorse var det inga problem, så det var ju skönt.

Igår var jag, hanna, farmor, farfar, rickard och patrik på middag inne i stan. Det var riktigt lyckat och roligt att träffa grabbkusinerna igen måste jag säga. God mat och mycket att prata om. Tack fina farmor&farfar för den fina kvällen!

Idag står hoppning på schemat, vi måste ju träna lite inför vår tävlning som vi ska ha. Jag ska minst hoppa tre hästar, förhoppningsvis fyra. Men vi får se lite vad som händer. Bettan, Daimler och Zinni är ju måsten iaf. Det blir roligt. Jag gillar dessutom att vara med min påklädda dvärg varje dag också, så det kommer inte bli annat än bra idag, det är jag övertygad om!
XOXO

Nu har vi äntligen internet i cribbet. Det känns väldigt bra och då ska jag få lite rullning på bloggen igen är tanken. Att blogga från iphonen är inte riktigt min grej. Det går bra någon gång sådär, men om man ska göra det varje dag får man spel. Menmen, jag lever fortfarande och det är huvudsaken.

Uppdatering på hästfronten: Bettan har för första gången i världshistorien blivit världens sötaste i mina ögon. Nu när hon har fått lite hals har hon faktiskt fint huvud, förut var det bara fyrkantigt. Hon går som en gud och det är en fröjd att rida varje dag.
Mersan slutar aldrig förvåna mig. Red henne en dag förra veckan och hur seg man än tror att hon är, så så fort jag hoppar upp blir hon astaggad. Inte ens sporrar och jag får bromsa hästen. När hände det sist? Jag tror att saknaden är ömsesidig. Tänk er att bokstavligt talat växa ifrån sin bästa vän. Jag saknar ponnytiden mer och mer verkligen..
Mille har varit halt pga sparken han hade fått. Nu är benet smalt igen och han går på det, så nu ska arbetet påbörjas där också, det ska bli kul!
Daimler försvinner längre och längre in i mitt hjärta. I fredags hade vi en rejäl fajt. Jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv tror jag. Så fort jag bad honom gå fram stannade han och bockade eller sprakade. Kul att sitta på en häst som är närmare 180 som är arg på en.. Men jag vann som tur var och jäklar vad fin han var sen. Idag gik det så himla bra. Han börjar också bli min lilla bäbis, min lilla hoppehäst får han väll helt enkelt lov att bli.
Zinni verkar trivas bra med att vara hemma. Han är pigg och glad, eller åtminstone tycker jag det. Han älskar att busa i skogen och det är ärligt talat det vi ägnar störst tid åt nu. Det är skönt att ha en sådan häst, det funkar lixom inte riktigt lika bra med Bettan. En myshäst helt enkelt. Men han är rätt fin i dressyren nu okså.

Livet i övrigt flyter på bra. Jag och andreas börjar komma iordning i lägenheten och det är mer än najs. Inflyttningsfesten vi hade var mer än lyckad och jag trivs med livet just nu. Lite mer järn i kroppen och jag skulle må prima, men det kommer väll, det är åtminstone vad doktorn säger.
XOXO