Om exakt tre veckor, eller tre veckor och en dag kommer jag bo i Skövde. Det känns såklart jättekul, men desto närmare jag kommer desto mer osäker blir jag. Eller inte osäker, för jag vet vad jag vill. Men det känns som att jag inte riktigt är klar här hemma än, men det kanske jag aldrig blir? Jag kan ju dessutom komma tillbaka.
Men jag kommer sakna alla här hemma. Jag kommer sakna mamma, pappa och hanna. Konstigt att man lixom kommer bo så långt forta från familjen. Sen andreas, vad ska man säga. Jag är van att träffa honom varje dag, nu kommer jag inte ens träffa honom varannan helg. Hur konstigt är inte det? Nej fy. Och jennifer & matilda då. Hur mycket kommer man inte längta efter dom. Att inte bara kunna spontanses en dag när det behövs. Att alltid veta att det går att träffas om någonting dumt skulle inträffa. Mersan då, det kommer bli jättekonstigt att inte träffa henne varje dag. Att någon annan ska ta hand om henne.
Jag har tre veckor på mig att njuta det sista av mitt underbara liv här. Tre veckor. Tre helger. Ja, inte är det lång tid inte. Jag verkligen älskar mitt liv här. Tryggheten, att veta att alla finns, hur allt är. Men man måste väll ge sig ut i världen, så är det bara. Man kan inte gömma sig bakom tryggheten hela livet. Fy vad ensam jag kommer känna mig.
Men trots alla dessa dumma känslor ska det bli riktigt roligt också. Jag längtar på sätt och vis efter det. Det ska bli kul att få jobba hos Jenny på riktigt. Inte bara en vecka, utan verkligen bli delaktig. Det kommer nog bli bra tillslut. Allt och alla här hemma kommer ju trots allt finnas kvar!
XOXO