Igår fick jag ett litet panikanfall i stallet. Benjamin syrsa satt på min axel och jag fick världens skuldkänslor för att jag inte tog väl hand om mina hästar. Hmm. Varför känner jag så när jag vet att dom inte mår dåligt? Men mersan har blivit så smal och jag har levt i min egna värld och inte sett det. Eller så har jag inte velat sett det. Jag vet inte vilket som är bäst egentligen.. Nej fy vad jag ska ta tag i mitt hästliv nu efter praktiken. Jag åker till Jenny en vecka direkt efter och hämtar tonvis med inspiration. Det kommer bli kalas efter det. Men gud så jag känner mig dum. Rider inte ens sex dagar i veckan längre och ja, jag tycker synd om bettan. Men också om lilla Milano, som jag verkligen ska ta tag i nu. Det kommer bli jätteroligt sen när jag kommer igång iaf.

Imorse försov jag mig. Inte konstigt kanske för jag sov som en kratta hela natten, vet inte om det är hästarna som spökar i magen eller nått. Nu ska jag äta ett ägg och sen göra klart två kvittoredovisningar!
XOXO