Jag antar att de flesta börjar bli trötta på mitt tjat om att min häst är bäst. Men hon är ju så söt så att man tror att man dör. Idag red vi i ridhuset med graman, tänkte att jag orkade hålla henne på plats lite mer. Egentligen hatar jag att rida med graman, jag är så rädd att hålla i henne för mycket, även om den hänger så känns det inte bra. Men jag vet att ta den till hjälp ibland är precis det Bettan behöver. Hon måste jobba med huvudet på rätt plats och jag har lite lättare att rama in henne när jag har gramanen.
Idag fick jag faktiskt en aha-upplevelse. Såklart vet jag att det inte är bra att ta i innertygeln när hon inte är rakriktad, vilket hon inte är, men det är så mycket lättare sagt än gjort. Men idag kände jag verkligen hur mycket bättre det blev och det är just sådana känslor man måste uppnå.
Jag passade på att träna mycket galopp och fasttningar idag. Hon var superduktig faktiskt och är så söt när hon blir lite sur på mig, då tar hon in rumpan lite och sparkar en liten fjuttis, SÅ HIMLA SÖT! Nej men tillslut fick jag faktiskt till vänstergaloppen rikitgt bra, rundheten fanns, takten fanns och lugnet fanns, dessutom var hon ganska låg i formen, dock blir hon lite lång, men det är just för att hon inte riktigt orkar jobba ordenligt.

Sen måste jag ju bara säga att hon är så himla gullig, för när jag ska mocka i ridhuset brukar jag bara släppa henne och det enda hon gör, är att gå precis bakom mig, hela tiden. Sen när jag skulle ut och tömma korgen stod hon en bit från dörren när jag öppnade och tänkte att hon skulle gå med mig, som hon gör när vi ska gå. Men då stod hon så snällt och tittade på mig genom dörröppningen och väntade på att jag skulle komma tillbaka. Så himla söt, verkligen!
XOXO