Veckorna går så fort. Man hinner knappt vakna på måndagmorgon innan det är fredag igen.. Den tiden man är hemma och inte har något att göra vill man bara chilla. Ska försöka styra upp mitt liv lite nu, småsaker som att alltid diska efter man käkat, damsuga av lite oftare, planera mina riddagar osv. Nu har jag iaf satt ihop ett schema för vilka hästar som ska gå vilka dagar. Av mina tre dårå, mersan är inte inräknad eftersom att jag bara rider på tisdagar. Jag beslutade mig att bara Bettan går på helgen, om jag vill Daimler också. Mille räcker gott och väl fyra dagar för nämligen och Daimler får man se lite hur mycket ork man har. Han är ju rätt ansträngande att rida..

Det som har hänt i stallet är väll det vanliga, men igår linade jag Mille efter hans vila pga skadan. Gud så fin han har blivit! Man blir lika kär varenda dag i dendär hästen. Han är bara så förbannat bra. Nu håller vi alla tummar & tår att han inte skadar sig igen bara. Han fick vila idag, onsdagar är hans vilodag förutom helgen.

Igår fick Bettis gå en sväng ut i skogen. Det tyckte hon var roligt. Det tråkiga är att hon blir så taggad, så det går inte att rida ett ordentligt pass ute, det är meningslöst. Man får helt enkelt busa till det lite och OM vi busade. Nej jag skoja, men hon är bättre ute nu än vad hon var förut iaf, åtminstone när hon har lust. Idag fick hon gå en snabbis i ridhuset. Jag fokuserade mest på mig i början, det blir så skönt för axlarna när man håller händerna rätt. Jag blir mer självständig i både skänkel och hand, vilket känns bra. Då känner man sig duktig. Bettan gick superbra ibörjan. Sen kanske jag blev lite ofokuserad och började med en blandning av att fokusera på mig och på Bettan. Det viktiga för mig är att antingen så ska jag endast fokusera på Bettan, det kanske leder till att hon blir avslappnad och fin, men det hjälper inte mig särskilt mycket. För om jag bara fökuserar på mig, att inte rida med handen, sitta ordentligt osv, så blir ju oftast Bettan bra. Jag ska aldrig skylla på min häst igen. Allt är mitt fel..

Daimler fick gå ut idag, första passet för veckan. Han var bonglig. Jag önskar att han bara kunde slappna av och acceptera mig där uppe. Men han vill ju gärna lägga sig i allt jag gör, vilket resulterar i att han slänger med huvudet och jag (som den lilla fluga jag är på honom) åker ju såklart med. Det har blivit bättre, men när han har vilat så blir det värre. Bocksprången ska vi inte heller tala om. Man kan ju säga att han har en VÄLDIGT luftig galopp. Men han är inte särskilt vägvinnande direkt.. Han typ halvbockar i varenda språng. Fråga mig inte vad han gör, men jag tror att han bockar för att han tycker att det är jobbigt och då går det sakta och då blir det ännu jobbigare, vilket innebär mer bock. Om jag då gör som man borde göra, ber honom att gå fram så blir han arg och bockar lite till. Haha, knäppa häst. Där flyger man runt som en vante på ryggen och bara skrattar.. Han är allt för rolig den lilla alien. Men vi ska nog få ordning på det också, han blir SÅÅÅ fin emellanåt och då bara älskar man att sitta där, han bär upp en så bra och det är en alldeles underbar känsla, tills bocken kommer och man tappar stigbyglar och tyglar och bara väntar på att han ska stanna. Hahaha, roligt måste det se ut iaf.
XOXO