Sitter och tänker på min bäbis, på operationen och på allt som hänt oss. Gud så jag älskar henne, jag verkligen gör det. Jag är så himla ledsen över att aldrig mer få tävla henne, och att alltid veta att man aldrig kommer tillbaka dit vi slutade. Mersan kommer nog alltid ha den största platsen i mitt hjärta. Fy så jag saknar tävlingarna med min bäbis. Jag kan inte beskriva hur tråkigt och tomt det känns att aldrig få träna och tävla som förut. Man kan inte förstå hur tugnt mitt hjärta känns. Jag kommer aldrig sluta älska min lilla ponni, hon är den absolut bästaste i världen! <3
XOXO