Idag blev en mysig morgon med min älsklingskille, vi käkade god frukost och gluttade på tv, som alltid! Men det blev en väldigt intensiv dag i stallet och jag känner mig VÄLDIGT duktig måste jag ju säga!
Jag började med att mocka alla våra sex boxar och fixa iordning all mat och så.

Sen blev det Milanos tur. Vi longerade i ridhuset och jag slutar tamejfan aldrig att förvånas över hur jäkla snäll han är! Förut blev han lite tossig och på tårna när man tog in honom själv, nu är han som vilken häst som helst. Till och
med lugnare än Bettan! Samma sak när man går iväg bort till ridhuset också, nu bara är han helt lugn och avslappnad och det känns jätteroligt! Han var såklart supersnäll att longera idag med. Hade honom inspänd som jag brukar. Jag skulle ju vilja spänna in honom lite till för att se hur han går då, men jag vill hellre ta det lite lugnt. Men nu söker han sig frammåt neråt och håller inte alls på lika mycket med bettet. Duktiga lilla bäbis.

Sen longerade jag Mersan en stund, för att sedan rida en stund. Det gick superbra att rida och man blir så glad när man rider henne! Vi tränade mycket galopp och tempoväxlingar. Sen efter en stund blev jag sugen på att rida program och red igenom Msv C programmet och Mersan tyckte det var roligt! Skolorna gjorde hon faktiskt riktigt bra, sen måste hon ju stärka sig för att orka gå hela programmet i den formen och tempot som hon gjorde förut. Men hon är väldigt rolig att rida program på. Så jag tänkte att jag ska öva min egen programridning med Mersan nu, för det är så mycket lättare med henne än med Bettan. Så jag ska se till att bli betydligt mer noggrann med vägar och allt sånt. Sitter det på Mersan kommer jag att bli mycket bättre på Bettan sen!

Efter det tog jag och Anna in hästarna och sen red jag Kråkan. Jag började med att longera henne en stund så att hon skulle springa av sig lite. Hon var bitvis jättefin när jag red, men hon är ju lite speciell och sparkar och drar iväg emellanåt. Hon är verkligen rolig att rida, det blir lixom en utmaning varje gång. Ska nog försöka rida henne någon dag i veckan framöver så att jag får lite mer variation i min ridning, om det är okej för mamma såklart!

Sist men inte minst tog jag och Bettan en tur i skogen med kandaret. Det gick faktiskt över förväntan, hon var som alltid något taggad och spänd, men hon gick TUSEN gånger bättre än vad hon tidigare gjort. Hon sprang lixom inte bara uppåt, utan frammåt också, till och med i galopp. Superroligt var det att rida!

Det är ju verkligen tur att man har världens bästa hästar!
XOXO