Nej men, tja fan
Måndagar, jag hatar måndagar. Nej nu ska vi inte vara sånna. Men dagen har kännts SÅÅÅ lång. Som sagt så var ju skolan väldigt seg och sen fick jag vänta typ en halvtimme extra för att få in pengar från två stycken. Men nu har vi iaf depositionsavgiften klar, så det känns mycket skönt. Jag ska parvla mig iväg till banken imorgon till och med. Duktiga sara!
Vad ska man säga, Gud har gjort så att alla apotek i hela världen hatar mig. Alltid så är det strul för mig. Fixade nya p-piller idag och när jag skulle hämta ut dom fanns det inget recept inlagt på det nya apoteket, där dom förövrigt måste vara helt efterblivna. Sen gick jag upp till kära apoteket måsen och nej, inget recept hade kommit in på mig. Så det var bara att efter en stunds väntan knata ner till ungdomsmottagningen igen och sen knata upp igen. Och då äntligen fungerade det!
Red bettan på banan idag igen och det går faktiskt bara bättre. Vi kunde ju lixom till och med galoppera fint på tygeln i åtminstone höger galopp. Men alltså även om hon är så himla fin och allt, så saknar jag det där lilla extra lydiga som vi inte riktigt har kommit till än. Hon hamnar lixom i sin egna lilla värld när hon tycker det blir jobbigt. Jag saknar verkligen att känna det jag känner när jag rider mersan. Så nu bestämde jag mig helt enkelt för att rida mersan varje torsdag, för dom dagarna kunde inte madde. Plus att jag tror att mersan saknar mig lite. GUD VAD JAG LÄNGTAR TILL PÅ TORSDAG! Alltså det var i juni jag red mersan sist, kul lixom. Fan vad jag hatar att jag inte får tävla henne mer.
XOXO
Vad ska man säga, Gud har gjort så att alla apotek i hela världen hatar mig. Alltid så är det strul för mig. Fixade nya p-piller idag och när jag skulle hämta ut dom fanns det inget recept inlagt på det nya apoteket, där dom förövrigt måste vara helt efterblivna. Sen gick jag upp till kära apoteket måsen och nej, inget recept hade kommit in på mig. Så det var bara att efter en stunds väntan knata ner till ungdomsmottagningen igen och sen knata upp igen. Och då äntligen fungerade det!
Red bettan på banan idag igen och det går faktiskt bara bättre. Vi kunde ju lixom till och med galoppera fint på tygeln i åtminstone höger galopp. Men alltså även om hon är så himla fin och allt, så saknar jag det där lilla extra lydiga som vi inte riktigt har kommit till än. Hon hamnar lixom i sin egna lilla värld när hon tycker det blir jobbigt. Jag saknar verkligen att känna det jag känner när jag rider mersan. Så nu bestämde jag mig helt enkelt för att rida mersan varje torsdag, för dom dagarna kunde inte madde. Plus att jag tror att mersan saknar mig lite. GUD VAD JAG LÄNGTAR TILL PÅ TORSDAG! Alltså det var i juni jag red mersan sist, kul lixom. Fan vad jag hatar att jag inte får tävla henne mer.
XOXO
Kommentarer
Trackback