Det känns så fel att släppa taget. Du har lixom jämt varit min. Visserligen kommer du alltid att vara det också, men inte på samma sätt. Har iaf hittat en medryttare nu, som ska rida minst fyra dagar i veckan från och med första juli. Inte långt kvar. Fyra dagar i veckan lixom. Hur känns det på en skala? Bajs, just nu faktiskt. Jag vill inte släppa taget. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Prutt på dethär.
Snälla krymp mig, gör mig liten eller vad som helst. Peter Pan kanske bara kan komma och hämta mig och göra mig till barn igen. Där jag och mersan alltid kan ha varandra.
Mitt hjärta gråter när jag tänker på dethär, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!

jag vill inte gå vidare.
jag vill inte lämna allt fint bakom mig.
jag vill inte att mersan inte ska få vara med längre.
jag vill bara ha all tid framför mig.
mersan är den bästa jag vet!
XOXO