Tusen moln så långt ögat kan nå
Godmorgon, nu har jag varit uppe i stallet för att ta hand om min lilla tottis, eller egentligen bara ge henne morgonmat. Hon verkar må bättre, men det är ändå så att man inte vet exakt hru det är med henne. Men nu har vi fått en tid på stav till på onsdag och då ska vi röntga henne och se hur hovbenen och det ser ut, men tills dess ska hon antingen gå inne eller i en hage där det inte finns något gräs alls.
Igår var jag och pappa på banken och nu har vi en lägenhet, tjohooo! Så nu känns det att man börjar bli stor och för en gångs skull känns det bra. Lägenheten var jättefin och väldigt stor för att vara en etta, det ska bli så roligt att fixa iordning den och kunna bo i nynäs precis när man vill!
Annars har det väll inte hänt så mycket, eller jo en viktig grej till. Igår var Sofie här och "provred" mersan. Hon ska från och med första juli rida fyra gånger i veckan och som tur är känns det bra att det är Sofie som ska göra det. Men tusan vad det är svårt att förstå att man måste släppa taget lite nu. Jag har exakt elva dagar kvar som jag kan rida varje dag och tre av dom är tävling. Hur sorgligt låter inte dethär, lixom sista tävlingen på min bäbis. Gud, jag får fan tårar i ögonen bara jag tänker på det. Men som tur är behöver jag inte sälja henne och det är ju trots allt det viktigaste. Och det är tur att Sofie finns, för hon och mersan kommer att bli hur bra som helst tillsammans!
XOXO
Igår var jag och pappa på banken och nu har vi en lägenhet, tjohooo! Så nu känns det att man börjar bli stor och för en gångs skull känns det bra. Lägenheten var jättefin och väldigt stor för att vara en etta, det ska bli så roligt att fixa iordning den och kunna bo i nynäs precis när man vill!
Annars har det väll inte hänt så mycket, eller jo en viktig grej till. Igår var Sofie här och "provred" mersan. Hon ska från och med första juli rida fyra gånger i veckan och som tur är känns det bra att det är Sofie som ska göra det. Men tusan vad det är svårt att förstå att man måste släppa taget lite nu. Jag har exakt elva dagar kvar som jag kan rida varje dag och tre av dom är tävling. Hur sorgligt låter inte dethär, lixom sista tävlingen på min bäbis. Gud, jag får fan tårar i ögonen bara jag tänker på det. Men som tur är behöver jag inte sälja henne och det är ju trots allt det viktigaste. Och det är tur att Sofie finns, för hon och mersan kommer att bli hur bra som helst tillsammans!
XOXO
Kommentarer
Trackback