Jag och mersan har nu varit på vår sista tävling, vi har alltså taggat till och gjort vårt bästa för absolut sista gången tillsammans. Det gjorde vi med skratt och tårar och vi slutade med flaggan i topp. I fredags red vi en LB:1 och det gick väll lite sissodär, men red på 64,19 procent och kom delad sjua, men jag slog dom som hade samma resultat som mig för jag hade bättre där nere och fick alltså lite bättre poäng i cupen!
I lördags var det först en LA:1a och det gick faktiskt riktigt bra, några småmissar hit och dit, men riktigt bra för att vara mersan. FIck 65,26 procent och kom femma, två utanför placering! På kvällen var det Allsvenskans lagprogram också och det gick riktigt bra! FIck 62,57 procent och precis utanför placering och med tanke på att de som slog mig har hur fina hästar som helst så kände jag mig värd till min fjärdeplats.
Igår började vi med en LA:1 igen, det var hur varmt som helst och jag trodde att mersan skulle dö, men det gick faktiskt bättre än dagen innan men det var inte samma domare, så jag fick lite sämre poäng, 64,73 procent och kom precis utanför placering där också. På kvällen var den en LA:P1 och ja, jag red in och visste att det var vår sista tävling, det kändes som att mersan också visste det, för hon taggade till som sjutton och var inte seg en enda gång! Vi red ihop 66,05 procent vilket betyder att jag har kvalat till nationell dressyr! Allstå my god, jag och mersan får tävla nationell dressyr! Ja, så det känns både tråkigt och bra att sluta nu. Man ska ju sluta när det går som bäst och helt ärligt, så tror jag att det är dethär är det längsta mersan kan komma. Hon har inte detdär lilla extra i gången för att komma längre, även om alla domare har sagt att hon har en mkt fin takt under hela helgen. Problemet är såklart att hon inte har några flashiga framben direkt!

Det har varit många blanade känslor under helgen, men det har varit riktigt roligt. Jag har njutit av varenda sekund och känner mig jättenöjd med våra insatser. Det har varit mycket värme, mycket gnäggisar och mycket trevligt folk att umgås med. Sorligt att det är många år kvar tills vi är ute på tävling tillsammans igen. Men nu är det dags att gå vidare, ta nya tag och lyckas komma lite längre med bettis och tusen gånger längre med milano.
Men bara så att ingen missade det, så har jag och mersan kvalat till nationell dressyr, vilket jag inte tror att någon har trott om oss. Men skam på den som ger sig, för jag har visat att även mersan kan!
XOXO