Mamma kom upp och märkte direkt att jag inte var helt jätteglad direkt, vi grät, pratade, skrattade, grät lite till, kollade på bilder och skrattade. Det är sorgligt, men hon finns ju kvar här och jag har framtiden för mig med Bettan. Tack mamma för att du får mig att förstå det. Att du får mig att tänka förbi det sorgliga och se det bra ur det hela.
Jag älskar dig!

Nu är det dags att sova, börjar jobba nio imorgon och jobbar till 21, hahahaha, vilket skämt mitt schema är egentligen!
XOXO