Ååh, det är så typiskt mig att jag bara måste kolla på lite bilder sådär innan man ska sussa och naturligt vis ska man kolla på bilder på min ponny. Det är så typiskt att man får en liten klump i magen igen och att man bara vill spola tillbaka tiden. Fy, två stora bilder som man ser så fort man öppnar ögonen i sängen påminner mig ungefär varje sekund jag spenderar i mitt rum om hur mycket jag älskar den här ponnyn. Och jag vet hur töntig jag är och att alla tycker att jag är hur konstig som helst. Men hon äger hela mitt hjärta, det går inte att komma ifrån.
Jag hatar att hon är så fin att titta på, jag hatar att hon är så jädrans söt att man bara vill äta upp henne och jag hatar att hon går så himla bra på alla nya bilder vi har. Allting blir så himla svårt att acceptera när det är så. Men gud så många fina minnen vi har tillsammans och så många känslor. Jag kommer att sakna känslan vi får när vi rider in på banan, när vi taggar till tillsammans och när vi njuter av hur långt vi har kommit. Jag tackar gudarna för att mersan blev min.
Jag ångrar inte en sekund av allt vi gått igenom, det har gett mig så mycket!
XOXO