Jag säger bara tummen ner för min dag igår. Åkte in till skolan, fick inte så mycket gjort, så det kändes ganska värdelöst. Drog till sachsska barnakut och var där i typ två och en halv timme eller nått. Helt själv var jag, så det var ju kanske inte direkt så jätteroligt. Det visade att jag hade lite feber och en ganska allvarlig urinvägsinfektion, dom visste inte heller om den satt långt ner eller i njurarna, så det är ju bara att hålla tummarna på att den sitter långt ner! Hon skickade ut ett recept via internet och jag skulle kunna hämta ut medicinen var som helst. Så jag gick glatt till apoteket på sjukhuset, men då hade det inte hunnit komma in än (trodde vi iaf!), så jag bestämde mig för att dra in till stan där jag käkade på taco bar och sen gick till nästa apotek, där kunde dom inte heller se att det hade skickat ett recept. Så jag bestämde mig för att åka tillbaka till globen trött som  jag var. Gick till apoteket där och var glad att jag trodde att jag skulle hinna med att kolla på filmen i historian, men där hade jag fel. Mamma hade nämligen ringt till sjukhuset och de sa att de hade skickat receptet och när jag sa det till henne som jobbade på apoteket ringde hon typ sjuttioelvatusen gånger och tjatade, en timme senare bestämde sig sjukhuset för att doktorn skulle ringa in eller faxa receptet, men yttligare tre samtal och en timme senare hade det inte kommit. Alltså man har ju alltid trott att alla som jobbar på apotek är sura, dom enda trevliga jag har träffat jobbar iaf på globen! Jag fick sätta mig och vänta, de erbjöd mig dricka och något att äta typ hela tiden. Jag tackar dom väldigt mycket för jag mådde verkligen inte bra just då. Där började jag också grina första gången, det blev så mycket, det blev tjaffs och jaa allt bara kom.
Tillslut kom recept helvetet ochja då hade jag suttit där i typ två och en halv timme. Men då kom nästa roliga överraskning, medicinen fanns inte på det apoteket, så det var bara att tacka och buga för mig och vandra till skolan. Snackade lite med Markus om vad jag missade och sen åkte jag in till stan igen. På det apoteket blev jag faktiskt lite specialbehandlad (säkert tack vare globen tanten!) så jag behövde bara gå till en kö, alla andra måste först lämna in recept och sen ställa sig i nästa kö och hämta medicinen! Så jag behövde bara vänta i fem minuter där, trodde att oturen kanske skulle vända.
Så kom jag till tåget, fick en riktigt stor klump i magen när det stod att alla tåg var försenade, så jag ringde till hanna för att grina lite och sen kom mitt tåg helt plötsligt upp och jag blev glad. Det kändes som att man bodde i Japan när man skulle hem, det var verkligen inte roligt med tanke på hur jag mådde. Men jag fick sittplats och det fick man ju vara nöjd med. Kom till vh, där var nynäståget inställt, så alla sprang till ersättningsbussen, självklart fick jag inte sittplats, men det kändes skönt att vara på väg hem. Men vad händer inte då? Jo den sura busschaufförsjäveln slängde av oss som stod. Då började jag grina igen. Men sen, helt plötsligt kom ett gammalt tåg in som tydligen skulle gå hela vägen till nynäs, då blev jag glad igen!
Bilskolan väntade med teorikurs och jag kände typ ingen, men det var typ ganska roligt ändå. Och sen kom världens bästa andreas och hämtade mig och vi hade en väldigt mysig kväll om man säger så!
XOXO