Sorglig dag, verkligen inte rolig någonstans. Begravningen var fin, väldigt fin måste jag säga. Men det var så sorgligt, alla i kyrkan grät och det var verkligen fullt med människor. Man kan inte förstå vad det är för värld vi lever i egentligen, att någonting sånt här ens kan hända. Det ska inte hända. Livet ska inte tas ifrån en när man är sexton år, det är då livet ska börja. Det läskiga i det hela är att man verkligen tror att sånt här inte händer en själv, bara på film och på nyheterna, man har aldrig tänkt hur mycket det faktiskt berör folk, det har alltid varit så avlägset. Helt plötsligt händer det en själv, ens vänner och människor man känner, det blir som en chock, det går inte att förstå. Jag lider så otroligt mycket med hans familj och hans nära vänner. Det går inte att beskriva klumpen i magen man får varje gång man tänker på det.

Dagen blev ju inte roligare av att jag och mamma fick sitta på akuten i fyra timmar bara för att få reda på att jag skulle få en ny medicin mot urinvägsinfektionen. Ja, när vi kom hem från begravningen fick jag skitont där njurarna sitter igen, så det var bara att åka in till akuten igen. Och dom kanske tror att det sitter lite högre upp, så nu fick jag en starkare medicin. Hoppas verkligen att det går över nu bara.

Alla mina tankar går till Tobias Bejeryd och hans familj idag.
Det är så overkligt att det inte finns.
XOXO