Mina hästar är bäst, det var så mysigt att vara i stallet igen. Först pratade jag med Sofie, eller vi får kalla henne Jerry eftersom att det är två sofie och den som vi nu kallar sofie har blivit av med fingret och Jerry rider nu mersan lite istället. Ja, men jag frågade henne (med en liten klump i magen) om hon ville rida mersan fler dagar i veckan till sofie blir bra igen. Och ja det ville hon och det är hur bra som helst. Men man kan ju inte riktigt låta bli att tänka att man hinner med allt, fast man inte ens gör det.. Nej men det känns lite jobbigt att det alltid är någon annan som tar hand om mersan, även om det bara är för hennes bästa. Men sen när vi red i ridhuset släppte klumpen lite, den kommer nog alltid finnas där. Hon är ju trots allt min bästa bäbis. Nej men det kändes jättebra att det är Jerry som tar hand om henne nu i väntan på Sofie.

Bettan var dessutom asfin idag. Alltså så himla roligt! Nu kommer jag typ mer få jobba på att få upp henne i form och det är ju hur bra som helst för att vara bettan som förut mest tyckte om att leka giraff. Gjorde till och med lite bra galoppslutor. Ååh, vad lycklig jag var när jag red. Det börjar bli en sån cool känsla när jag rider!

Sen pysslade jag om lilla Milano en stund, satte på honom tränset och idag reagerade han inte ens på att ha bettet i munnen. Han är så himla söt! Sen provade jag att slänga på en sadel också för första gången och ja, skulle det gå något annat än bra? Haha, nej. För världens absolut snällaste häst rörde inte en fena när jag lade på den!

Mina underbara hästar är dom bästa som finns. Jag vill ge all kärlek som jag har till dom!
XOXO