Jag kom just på en hemsk sak. Min lilla bäbis och jag, nu är lixom slutet på allt vårt ett faktum. Exakt sju dagar är det kvar som vi får tävla. Sju dagar och inte en enda tävling så lång ögat kan nå. Nej, fan också. Så länge man inte tänker på det känns det ganska okej. Men helt plötsligt blev klumpen i magen stor igen. Ååh vad det är sämst att man kan tycka om sin lilla pluttbäbis så mycket. Den som inte blir kär i henne är faktiskt lite korkad, för världens bästa häst det är hon definitivt!
XOXO