Vaknade hemma hos andreas, som tydligen var sjuk. Haha, man blir ju väckt på ett lika fint och stillsamt sätt varje morgon: Jag ligger och sover åt ett håll och andreas slår på mig och skriker åt mig att rulla! Haha, han vill mest att jag ska krama honom, men ibland går det lite våldsamt till. Så det blev en mysig morgon. Sen drog mamma och jag in till stan för att lämna in min sadel som har börjat gå sönder lite, så nu ska den lagas och stoppas om.
Åkte hem från värsta solskenet i tron om att vi skulle gå ner och chilla på stranden, men icke sa nicke, det var hur molnigt som helst så vi gick upp och red. Och vet ni vad som hände påvägen hem från stallet? Jo, vi går förbi mersans hage och hon kommer gående mot oss. Jag var bara tvungen att gå in och säga hej och fan, då svällde alla känslor över än en gång och jag började grina som alltid. Fan alltså, att det kan finnas så mycket kärlek. Det gör verkligen ont i mitt hjärta och det menar jag verklige. Jaa, så vad fan ska jag ta mig till? Jättekul att när jag är typ 30 och mersan har varit min i typ tusen år så kommer jag att grina varje gång jag ser henne eller tänker på henne. Det är inte ens roligt fan. Och ja, jag vet att hon är min, att hon står hos mig och att hon alltid kommer göra det. Men vad fan spelar det för roll när den bästa känslan jag upplevt var vår sista ritt på gripen..

Slut på tråkigheter, vi ska ju vara glada nu när det är sommarlov och allt! Jag och mamma drog ner till sjöbodarna för att muntra upp oss själva en aning (för innerst inne vet jag att hon också har lite ont i hjärtat för dethär!). Det blev en fika med hela min tredje familj och det var mysigt.
Har beställt lite grejjor till min prinsessa bettan nu också, så nu ska hon få nytt träns och lite koola saker att flasha runt i. Men hör och häpna, nu ska vi ner till sjöbodarna igen. Men denna gång för att ta oss en REJÄL måltid, för jag är hungrig som en varg!
XOXO