Stolt som tuppen

Nu har jag kommit hem från tävlingarna på Färingsö!
Jag åkte från tungelsta vid åtta i morse, och tog bussen som går halv nio ifrån nynäs. När vi kom till kyrkan upptäckte vi att typ hälften av alla får hade smitit och stod mitt i vägen. Ingen rolig överraskning efter bara en halv timmes sömn direkt. Men det var bara att hoppa av och försöka jaga bort dom så att bussen kom förbi. Medan jag väntade på mamma fick jag in några får i hagen, eftersom att jag är rätt bra på sånt där med får! HAHAHA, nej men jag fick faktiskt in några och sen var det bara att vänta på mamma som kom med mat till dom. Så tillslut var nästan alla inne igen och vi drog hem. Inte direkt det roligaste sättet att bli pigg på, men det hjälpte ju iaf!
Sen drog jag upp till stallet och fixade iordning Bettan inför tävlingen på eftermiddagen. Vi hade tänkt att åka vid tolv, men vid halv tolv ringde vi seketariatet och dom sa att klassen skulle börja  tre, så då hann jag åka hem & käka lite innan vi skulle dra iväg. Så vid halv ett åkte vi iväg till Färingsö i regnet. Det verkligen bara regnade och regnade och regnade och regnade.. Inte det roligaste tävlingsvädret om man säger så.. Min häst är dessutom skiträdd för vatten, så jag var lite lagom nervös över att det skulle vara vattenpölar på tävlingsbanan, eftersom att det var utomhus. Men när vi kom dit såg allting jättebra ut, jag började rida fram ute och sen började det bara regna mer och mer, så jag gick in i rudhuset och det slutade verkligen inte att regna! Så när jag kom ner till banan badade hela den i vatten, det såg verkligen ut som en pool. Inte så kul tänkte jag. Men Bettan gjorde allt för mig och skötte sig riktigt bra därinne med tanke på omständigheterna! Vi red på 57,57% och det är ju faktiskt väldigt bra för att vara hon på en ridbana fylld med vatten! Jag bestämde mig sedan för att stryka mig i andra klassen. Kändes dumt att utmana ödet baras för att få rida en klass till. Hade ju aldrig förlåtit mig själv om hon hade skadat sig under den ritten eller något sånt! Nej men jag är verkligen så himla stolt över min lilla prinsessa, hon är verkligen den bästaste som finns! <3

XOXO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback